Sista dagen som 19
Jaha sista dagen som 19. Det känns... ja det känns... inte alls faktiskt. Känner inte alls att det är februari i morgon eller att det är min födelsedag. I vanliga fall brukar jag ladda inför min dag. Tänka på det, räkna ner och planera hur jag vill fira den. Men denna gången, när det verkligen är lite speciellt, känner jag ingenting. Tragiskt? Kanske, eller bra för då kan dagen bara bli bättre.
Min sista dag som 19 ska jag tillbringa på jobbet till kl sju. Sen blir det hem och mysa framför tv.
Sen jag kom hem...
En annan tid
Vardag igen
Hade nog en av de svåraste starterna på dagen på länge! Klockan ringer vid sju och jag kan verkligen inte ta mig upp. Tur att jag ställt två alarm plus att Anton ställt ett åt mig på sin mobil.
Vid åtta kom jag äntligen upp efter fjärde alarmet. Tänkte att en dusch och frukost skulle pigga upp mig, men nej. Påklädd och klar kröp jag ner under täcket ett tag till. Vid kvart i nio, fick jag med mig Anton upp och han skjutsade mig till bussen. Lite kyla måste jag ju piggna till av! Ne... halv sov hela timmen hem och var fortfarande trött när jag vaknade.
Det räckte inte heller med promenad från bussen och hem, eller lunch. Det sista jag nu gjort är att ha ätit frukt, men än har det inte gett något resultat...
Det är väl bara att åka iväg till jobbet och tänka på massa annat så jag glömmer tröttheten. Det är vad jag tänker göra nu!
Härlig dag
Ställde faktiskt klockan idag och tänkte göra något bra av dagen, vilket blev en också. Jag stressade ingenting och var en kvart tidig till bussen (vad har hänt med gamla Sarah som alltid blir sen?!). Bussen tog mig till Bergkvara, där Mr A väntade. En skön dag med efterlängtad caesarsallad, chokladbollar och film.
Nu är han på träning medan jag underhåller mitt socialamedialiv och försöker att inte trycka något fel på datorn. Förstår inte detta med två skärmar och för snabba datorer, råkar man komma åt nått ploppar det upp massa grejer! Väldigt irriterande... Men jag är nöjd, mycket nöjd över denna dag. Plus i kanten är att de ringde och frågande om jag ville jobba imorn. Klart jag vill!!!
Hemma ljuva hem
Hemma är nog den bästa platsen på jorden. Mamma hade gjort en köttbit till oss och vi gick lite rundvandring i huset som Sofia lyckats (som vanligt) inreda om, fast tror ändå de andra fått tycka till lite också. Josefine har varit jätteglad över att ha två rum (hennes + mitt) och en egen dator, men hon blev också väldigt glad över att vi kommit hem. Många kramar blev det och lite slöande framför tv:n (fatta det finns tvapparater i detta landet!? haha ne, men har man varit utan tv, mobil och Internet känner man nästan så).
När jag sedan kröp ner i min säng blev jag påmind om vilket jäkla skön säng jag har och för första gången på 6 veckor sov jag själv, en lustig känsla.. Idag har jag försökt packa upp och tvätta, men är en hel del och tar sin tid. Snön som alla pratar om tänker jag inte ens på. "Vaddå snö? Det är ju bara lite på backen, inget speciellt eller?" Sen inser man att det kom med oss och att det faktiskt inte varit någon snö här hemma, alls!? Men för mig känns det "Precis som vanligt"(på grov kalmaritiska som Mattias skulle ha sagt, haha).
Hemfärd
Vi sitter nu på Geneves flygplats. Allt gick inte riktigt som tänkt med resan från VT.
Klockan ringde tjugo över fem, vi packade det sista och begav oss ut i snön och fy fan vad det var jobbigt! Jag kände mig som en packad åsna med ryggsäck på ryggen, skidbagen på ena axeln, pjäxbagen på andra och drog en rullväska. Det var högt med snö på backen och stora flingor dalade från skyn. Väl framme var jag helt genomsvettig och glasögonen igen immade, ingen vacker syn med andra ord...
In med bagaget i bussen och på plats, äntligen! Nästa utmaning var mot klockan. Dumma vi var så tänkte vi i vanligt "flygmått" att en timme innan in-checkning skulle räcka. Det vi inte räknat med var att vägen ner från Val Thorens skulle vara avstängd. Vi blev sittande i bussen en timma innan den började rulla, och där sprack tidsschemat...
Vi ringde och bokade om resan och nu sitter vi här med fem timmars väntan innan planet lyfter. Fast hellre det är att chansa på att hinna med ett plan eller inte. Vädret kan ju ingen rå för, så är det ju bara!
Mera Snö och Nya vägar
Anton och jag har bestämt oss för att åka hem. Pengarna är slut och känns inte så stor idé att stanna om man inte har råd med liftkort... Resan är bokad och klar, så snart lämnar vi detta fina vinterland. Men ska jag vara helt ärlig ska det bli ganska skönt att komma hem, slippa leva i en resväska, kunna äta kött och goda sallader igen (för dyrt för att köpa här), få känna sig lite fräsch, träffa familj och vänner, sova i sin egna säng och ha eget, snabbt fungerade och bra Internet.
Jag har verkligen lärt mig mycket på denna färd, framför allt att uppskatta allt Sverige har och hur bra allt är där! Jag har lärt mig mycket om mig själv och fått perspektiv på vad som är svårt. Det som jag tidigare sett som stora problem hemma har blivit så små, efter det jag varit med om. Lite känslan att inget är omöjligt och att det finns alltid saker som kunde varit värre. Tålamodet med gäster, situationer och med andra har jag också övat på, att leva utan kontroll, organisation och bara låta var dag komma efterhand. Det är något jag aldrig gjort förut!
Jag har mycket med mig i bagaget hem, även om tanken var att jag skulle stanna till April så känns det inte som det misslyckande. Jag ångrar inte att jag åkte, jag ångrar inte att jag åkte vidare och jag ångrar inte att jag åker hem. Allt har sin tid och alla situationer ger olika insikter. Jag har börjat förstå att man måste iväg för att ta reda på vad man vill med livet, för det ger nya perspektiv, tankar och idéer.
Pick Nick i solen
Vi blev sittande där ett tag, innan vi begav oss ut i backarna för att åka lite. Oskar lurade ut mig i en svart, isig, riktigt hemsk backe. Jag trodde jag skulle bryta ihop och lägga mig mitt i backen och börja gråta, men jag tog mig ner tillslut. Jag fick åka två bra åk innan vi var hemma, så ska nog våga mig ut igen. Har börjat få sån grym träningsvärk i benen, känns att man inte brukar träna hemma... Ikväll blir det (förhoppningsvis) ganska lugnt, med lite god mat och trevligt sällskap. Alltid lika kul att inte veta vad som händer ikväll, i morgon eller nästa vecka. Inte ofta jag känner så och bara flyter med, men jag njuter av att inte tänka och bara vara.
Val Thorens
Igår sov Anton och jag ut till tolv då Oskar och Mattias knackade på dörren och tyckte vi skulle gå upp. Det blev lite mat, städ av deras lägenhet och sedan after ski. Där på dansgolvet, med ölen i handen och glada människor kände jag bara en sak "Jag har börjat leva igen!"
Det blev ändå läggdags tidigt och hyfsad tidig uppstigning idag. Sedan har det blivit skidåkning för hela slanten (liftkortet här för två veckor kostar lika mycket som ett säsongskort i Flaine, men sen får man lite mer alternativ för pengarna också). Vi stannade i backen för att luncha, men det var så skönt att vi blev kvar i en och en halv timma. Inte det bästa för min känsliga hy som nu bränner lätt på skinderna efter all sol. Ikväll blir det lite lugnt, har ätit Creps med nutella, bannan, grädde och glass. I morgon ska vi på sittning med trerätters, ska bli kul och se vad det innebär!
Mot Val Thorens!
Sitter på Geneve flygplats och väntar på transport till VT. Jag sov nästan hela vägen från Flaine och Anton var tvungen att väcka mig tre, fyra gånger innan jag var riktigt vaken. Vi har också ätit vår dyraste pizza någonsin! Men det var det värt.
Vi kommer väl vara framme i VT runt fem och vi har tur med vädret så resan ska nog gå bra. Där väntar sedan en härlig middag och underbara vänner, åh vad jag längtar!
Jag vet inte när jag har Internet nästa gång, men ska uppdatera så fort jag kan. Äventyret fortsätter!
4 Dagar Kvar
Det är en liten härlig känsla också att inte veta hur det kommer bli, men samtidigt läskig. Det ska hur som helst bli väldigt skönt och kul att åka dit. 4 dagar kvar, inte långt nu!
Annars mår jag sådär just nu, har åkt på ett rejällt virus och när jag kom hem från backen idag somnade jag. När jag vaknade hade jag ont i hela kroppen. Jag har försökt bota smärtan med panodil, men det fungerade bara ett tag.
Jag hade tänkt lägga upp lite bilder från igår som var en fantastisk dag! (Det var det även idag och kommer vara hela veckan!!!) Men eftersom Internet är sämst gick det inte alls... Försöker vid senare tillfälle.
