-

Sen var vi då framme på Stockholms centralstation. Paniken stiger... Jag lyssnar och de säger i högtalarna på tåget att vidare tåg mot Uppsala går från spår 3. Skönt då vet jag vilket spår. Jag går av och inser att jag är på spår 19C eller b eller vad det nu va, men långt bort från 3 i alla fall?! Paniken stiger och jag börjar gå, först långsamt och sedan fortare. Och nej det är inte för att jag kommer in i Sthlm-tempot, utan min kollektiv-panik blommar upp. Upprepar om och om igen du har 20 min på dig, du hittar, du har varit här förut, följ skyltarna, följ skyltarna, bara följ skyltarna (hur svårt ska det va?!). Så jag följer skyltarna och håller väskan nära kroppen (ingen ska tro att de ska sno nått från mig). Jag följer skyten där det står "Spår 1-8" och det går fint, jag ser inget annat (ni vet när man är så fokuserad att man inte ens märker om någon ropar och vinkar till en, typ så). Sen ändras skylten till "Spår 3-8", fick dubbelkolla på den så jag läste rätt. Sen är jag framme och känner igen mig! Hittar spår 3 utan problem, läser som hastigast skylten om destination, tid och tågnummer och går på. Följer tjejens exempel framför mig, lägger väskan på hyllan vid dörren och sätter mig på en plats så jag har utskik över den (jag är bara lite nojjig om stölder, liiiite). Då får jag panik igen! Läste jag rätt på skylten, tänk om jag sitter på fel tåg?! Ett lugnade sms och jag slappnar av, jag är ju trotts allt på rätt spår... Då kommer en liten pudel in med sin matte. Jag sitter i DJURVAGNEN! Med en gång går tankarna till hårande katter och mörkblå jeans fullt med vita katthår. Vill inte veta om jag satt mig på en skitit hunds fd plats och hur jag kommer se ut när jag reser mig. Tur att det är mörkt ute... Har bara en busstur kvar på 5 min sen är jag framme. Tror jag behöver ett glas rödvin efter detta. Kollektivtrafiken förutom flyg gör mig så nervös och upp i varv att jag sitter på nålar fast att jag slappnar av. Kommer det någonsin att gå över? 

I skrivande stund sitter jag på SJ snabbtåg påväg mot Stockholm, där ett byte väntar för att ta mig vidare mot Uppsala. Det gick nästan som planerat med min resa (hittills). Tåget var i tid och jag var i tid till tåget, en bra början. När jag kliver på vagn 7, där jag hade en bokad plats, uppstår kaos. Ett sällskap på 6 pers har satt sig på andras bokade platser... En annan kommer och tar en kompis plats för han sitter i en annan vagn, en tredje tar fel på sin plats och blir smått irriterad på gubben som han i underton uttrycker "inte fattar någonting och är trög". Tills det visade sig att gubben hade rätt och killen tog fel på stolsraden. Han och hans kompis hade bokad plats raden framför, som någon annan självklart satt sig på och fick börja styra och ställa med. 

 

Ingen satt på min plats tack och lov, dessutom hamnade jag brevid en tystlåten, försynt liten tant. Dock upptäckte jag så snart tåget började rulla att jag sitter med ryggen mot tågets färdriktning. Jag som hade varit så noga att studera bilderna och välja plats för att slippa det?! Hoppas jag inte blir åksjuk... Väl på plats och till rätta skulle jag sätta på en film. Då har jag väl bara en film att välja mellan eftersom jag glömt ladda om dom på min viaplay-nedladdningssida. Typiskt! Jaja jag har ju en film iaf, och bok och lite plugg, så någonting kan jag nog sysselsätta mig med. Just nu sitter jag och äter middag. Kycklingsallad med avokado, tomat, mango, pressad citron och koriander. Min nya resematlåda, älskar det! 

 

Hahaha fast det ser ju rätt vidrigt ut!

Har under flera dagar tänkt att jag borde skriva av mig lite här på bloggen. Haft en del tankar kring livet, reflektrat och funderat. Det blir lätt så när man är ensam under dagarna och tar promnader med skön musik i öronen... Massa tid med mig själv är livsfarligt!! Om 1,5 månad flyttar jag från Ljungby (inte så långt men ändå) till Växjö. Jag verkligen LÄNGTAR! Jag längtar efter miljöombyte, ny stad (och ja framförallt att det är en stad och inte en håla), sen till mina nya utmaningar som väntar i höst. Det ska bli så kul och jag behöver något nytt, oväntat och spännande som blir en utmaning. 

 

Det här med utmaningar... Läser just nu (och skriver, och skriver och skriver, som är det jag gör mest på den här utbildningen. Jag tar inte i och jag säger att jag nog skrivit 40 rapporter på snart två år...). I alla fall så handlar det om att motivera människor att uppnå organisationens gemensamma mål, men för att motivera människor att göra det det behöver också individens behov tillfredställas. En av de punkterna handlar om variation i de vanliga aktiviteterna. Variation för mig är den utmaning jag vill ha. 

 

I höst kommer jag praktisera och arbeta med intern verksamhetsutveckling i projektform. DET är den variation och utmaning jag vill ha (tror jag nu i alla fall). Det är nog bra att man testar sig fram och reflkterar över hur man vill ha sin vardag. Trivs du med den vardagen du har? Det jobbet du har? Mitt mål är att ha ett jobb som jag trivs med så att det inte är jobbigt att gå till arbetsplatsen när det blir måndag. Jag vill att det ska vara kul och att jag till och med längtar lite efter att få ta tag i mina nya utmaningar.  Jag behöver variation, för jag blir så lätt uttråkad om jag inte får sätta tänderna i och upptäcka något nytt. 

 

För två år sen flyttade jag från Uppsala, undra vart jag är om två år...

 

 

...snart utvecklar jag fenor! Blivit fisk till middag 3 dagar i rad och sedan över till lunch 2 dagar i rad. Men det är lite som fläsk- och nötkött man kan smaksätta det så olika. Dessutom var det ena torsk och ikväll blev det lax. Men jag tror att i morgon får jag äta något annat. 

 

Har nu gjort klart rummet i källaren och garaget, med hjälp av familjen såklart. Fast det var mindre kul i lördags när jag stod där själv och skulle lyfta en låda då gick nageln av, sen skulle jag flytta tavlorna då knäckte jag min favorit-plugg-spegel och ska då bara ställa mig lite bättre och välter golvlampan som slår i golvet och glödlampan krossas. Då, bröt jag ihop. Det är kul men inte enkelt med projekt... Mamma och pappa kom och räddade mig med lunch, fika och sopade upp åt mig. Mina föräldrar är verkligen bäst!

 

 

 

 

Rivstartat träningen nu! Köpte gymkortet för en månad sen men använde det för första gången igår. Det var jag och tre till i hela lokalen och det fanns bemaning på plats så jag kunde fråga om allt, bland annat hur alla maskiner fungerar. Det var väldans vad modert det ska vara nu. Jag uppskattar däremot fläkten som sätter igång när man använder crosstrainern, så man slipper ha rinnande svettdroppar i ögonen och glasögonen sitter kvar på sin plats på näsan. Ikväll blir det grillmys och sedan åker jag och A mot Kalmar. Så inget mer gym denna vecka men kanske någon löpning i skogen och promenader. Inget slår motion i friskaluften. 

 

Blev en inställd föreläsning igår och då passade vi på att njuta sista dagen innan måstena kommer genom att ha knytis-fika i det gröna vid Lagan. (snott bilden från Lovisa).

 

Det var inte beräknat att åka till Kalmar i helgen men så blev det. A och jag åkte redan på torsdagen och när vi åkte från Emmaboda genom skogarna till Bergkvara var det samma sak som dök upp i våra tankar: Lugnet. Det kändes så fridfullt, rofyllt och hemma när vi åkte med (nästan) inte ett enda möte på vägen genom skogarna. Väl framme nere vid Bergkvara hamn mötte vi havet och då fullbordadest känslan av "hem". Vi kunde inte sätta oss i bilen och köra vidare direkt mot Kalmar utan tog en promenad för att njuta av naturen.

Våfflor med hallonsylt och kesella med hallonsmak. Blev lite konstig eftersmak men grädde blev för mäktigt, bästa resultatet är nog med endast med sylt på.

 

Medan A kodar läser jag bok och kollar på film. Ledighet är rätt underbart ändå.

Njuter i solen på promenad genom stan.

Testade en ny rätt som jag älskade! Passar mina smaker perfekt. (recept kommer)

Nespressokaffe och choklad till en bra film. Bästa kombon.

Har ju glömt berätta att jag varit på 25årsfirande i helgen och nästa vecka blir det ett till. I helgen som va firande vi Victoria och det var mycket trevligt (med vi menar jag min ljungbyfamilj plus någras respektive). Maten var helt underbart god. Kan aldrig bli fel med varm smörgåstårta och V inspirerade mig till att laga med champinjoner nästa gång. Det var supergott att ha i. Till efterrätt blev det limemarinerade jordgubbar med vitchokladmousse, H I M M E L S K T. Inte nog med det så blev vi bjudna på både vin, öl, avec, ost och kex. Kände mig riktigt bortskämd och egentligen skulle det ju vara tvärtom att Victoria skulle bli bortskämd. A och jag stannade ända till ett och satt och snackade life med Victoria och Jonathan. Ännu en trevlig lördagskväll som avslutades i deras sällskap.

 

  

Examinationsveckan är över! Individuella och grupprapporten är inlämnad, två presenationer har genomförts och tentan är skriven. På något konstigt sätt så har det ändå gått bra och efter tentan var det lite jobbigt att inte behöva göra något. Sen har förkyldningen sakta stegrat och tagit över nya delar i min kropp. Just nu är jag tvungen att vara tyst eftersom min röst är helt borta och det enda som hörs är ett väsande, plågande ljud och ibland lite rosslande när jag tar i från tårna för att kunna uttrycka mig. Det suger verkligen att inte kunna prata... Är för tillfället i Halmstad och gör så lite som möjligt, har med mig böcker jag vill läsa, lista på filmer jag vill se och mat jag vill äta och där emellan hade jag tänkt (och blivit) ompysslad. Sen har jag återigen fått en sån där undersökningsblankett. Det känns som jag alltid blir utvald att göra alla undersökningar.. Vad är det som gör mig perfekt lämpad? Jag hade gärna velat ta del av hur urvalsgruppen väljas ut och inte hjälpte det att jag bytte kommun för nu var jag ju tvungen att gör två angående kommunen jag bor i på mindre än ett år. Jaja de hade tur att det skickades nu, eftersom jag har massa tid en hel vecka och orkar inte göra så mycket med den här förkyldningen ändå. Snart kommer A hem och ska laga lite lunch åt oss (okej jag kommer väl hjälpa till lite grann) och sen blir det våfflor som jag längtat efter i fler dagar. Den smeten har jag redan hunnit gjort så det ska gå extra snabbt att tillaga. Solen skiner ute och himlen är blå. Längtar efter att sitta i mamma och pappas underbara trädgård, dricka kaffe och läsa en tidining, men det får bli nästa helg. Dags för lunch!