-

Har inte skrivit på mycket länge och kommer nog inte skriva så mycket mer på denna blogg. Jag övergår nu till min nya som inte är en dagboksblogg (som detta ungeför har varit), utan min nya får ni tar reda på mer om när ni besöker den!

Vad skor är viktigt! Har ett stort behov av att köpa nya gympaskor av något slag eller ett par nya convers. Jag behöver inomhusgympaskor också!? Idag får det bli lite skor-letar-dag. Ska nog ta en vsäng förbi Arnolds innan jag börjar skolan. De ska visst ha utförsäljning idag. Sen i eftermiddag får det bli en tripp till Teamsportia.

Vad jag älskar fredagar och sovmorgon till halv elva, dock kan man ju inte sova så länge nuförtiden. Fast att man kan sova till nio, vaknar man vid sju...

Det blev en helg jag sent kommer glömma. Hur jobbigt det än är och hur sliten man än blir så är det värt varenda minut. Rugbyn är inte som något annat och de som inte varit med har inte en aning om hur det är. Det är en lagkänlsa som är så fantastisk. Alla ställer upp för alla och hjälps åt för att lyckas. Jag vet inte hur Stagg har det men jag tror inte det är samma känsla som vi har i Kagglaget. Det är det lilla extra i lagandan som ger oss en styrka. Vi har kommit in i november, endast 24 dagar kvar tills det smäller och jag lovar...det kommer smälla!

Höstlov för många, rugby för mig. När alla andra kommer tillbaka efter lovet utvilade och kanske lite rastlösa, kommer jag komma tillbaka helt slut och mör i kroppen. Varje dag är det träning och visst är det kul, men lite jobbigt också. Kroppen orkar inte tillslut och speciellt när man har virus i kroppen är det ännu värre. Igår sa dock kroppen ifrån genom att få feber. Två dagars vila från träning och istället har jag suttit bredvid och peppat grilsen. Nu börjar det kila lite i mig att få göra något igen, att kunna påverka och delta i detta underbara lag som jag har blivit en del av. Till helgen däremot väntar en rolig belöning, som troligtvis kommer bli sent att glömma.

Det är alldeles fär länge sen nu! Har inte varit utomlands sen förra sommaren, känns som en evighet sen. Snart dags att boka in en resa tror jag, hela januari skulle inte vara fel;) Många underbara minnen finns det och korten får mig att minnas hur det kändes, lovely!

Mindes inte hur det kändes att inte kunna ligga och vakna till länge i sängen innan man tillslut bestämde sig för att gå upp. Det är första morgonen på 6 hela långa veckor som jag inte hade något att gå upp till. Jag kunde stanna i sängen hur länge jag ville, men kunde jag det? Nej. Vaknade klockan 6 och fick påminna mig om att jag inte behövde gå upp. Sedan vaknade jag ytterligare ett antal gånger. Halv 11 kände jag ändå att nu var det dags att kravla sig upp ur säng. Gick tillbaka och var på väg att somna omm (vilket jag kunde ha gjort) men då rycker jag upp mig själv sittande. Det är en vana att inte få somna om, att väcka mig själv på morgonen så fort jag håller på att somna. Är detta en skada för livet? Hehe tror inte det, efter några helgers "sova ut" kommer jag nog vara sen till skolan igen eftersom jag av missatg somnat om...

En lugn och långsam morgon är något som jag längtat efter och som jag verkligen uppskattar riktigt mycket nu. Andra kanske ser det som något negativt att ha rugbyträning varje lördag och söndag morgon men jag ser det positiva istället; kommer igång på morgonen, håller ett normalt dagsrytm varje vecka, håller kroppen i form, ingen ångest över att äta hur mycket jag vill på helgerna och farmför allt jag uppskattar varje morgon jag får sova. Det är nog bland det skönaste som finns att gosa in sit i täcket lite längre och falla in i drömmarnas värld en stund till.

Igår lördagen den 3/10 -09 blev jag fadder eller Gudmor, vad man nu vill kalla det, till lilla kusinen Vera. Jag och Sofia är det tillsammans. Först var vi i kyrkan, prästen läste, vi sjöng några psalmer, två av mina systrar sjöng och jag läste en liten text/dikt. Efteråt var det snittar och bubbel och sedan kaffe och tårta. Härlig och rund kände jag mig när vi lämnade doptillställningen för att åka hemåt. Nu ligger ett fadderbevis på mitt rum och ett antal kort på alla kameror. En dag får jag väl berätta för Vera vad som hände på hennes dop dag. Då slog tanken mig, vad hände på min?

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.

 

Vera<3

En bild på oss sen i somras:)

 

 

 

Ja då var man med!!! Magen vred sig i morse när jag gick genom c-korridoren mot Hörsalen. Det var nu jag skulle få höra, med eller inte med? Skämma ut sig total och var bland de få som lämnar salen och inse att man misslyckats eller sitta där med ett stort leende på läpparna. Det var det sista som inträffade. Ett lyckorus genom hela kroppen och magen fortsatte att vara i upprorstillstånd. Redan i morgon är det träning. Utomhus mellan 19-21. Inte nog med det, redan till helgen är det rugbyläger. Vilket innebär ingen skördefest och mys på Öland för min del i år (hade behövt det breaket menmen...). Emma kom också med, Linda också, alltså tre stycken från Te08c. Så bra vi är!


Efter denna glada nyhet gav inte resten av dagen så mycket mer än feber och trötthet. Varför nu när min kropp behöver vara pigg? Den där cykelturen i lördags som varade i ca: 3 tim var kanske inte det bästa. Lördagen var annars toppen, skit kul och hel galen! Det kommer jag få mer smak av nu då, eftersom man är med i Rugbylaget 2009!

En skön söndag då jag gjort så lite som möjligt, men ändå gjort små saker för att inte känna att dagen bara gått. Efter en toppen kväll/natt med rugbyn kunde jag inte vara annat än nöjd med mitt liv jag lever (fast känner att jag är de det flesta dagar just nu). Solen sken och himlen blå, vilket får humöret att skjuta i toppen ännu mer. Sofia och mamma har varit en sväng på Ikea och snacka om att man kan göra om ett rum fort. Nytt bord, matta, kuddar, tv-bänk och rummet är förvandlat. Nu är det min uppgift kvar att hitta tv vi ska köpa, SOM jag längtar!

Annars har jag hunnit med att göra lite kakor idag som blev riktigt goda och det var super enklet att göra. Ett recept kommer snart...hoppas jag. Tiden räcker inte riktigt till ibland konstigt nog. I morgon ska jag nämligen exta knäcka lite med ett jobb så jag kommer vara busy the whole day. Nu blir det att krypa ner i soffan och njuta av rummet lite till innan jag ska vidare mot sängen. Btw så ska jag snart få en ny säng, längtar! Får se om den kommer nu i veckan...

Fredag igen och ja, det är nu tiden bara försvinner. Varje vecka går så snabbt. Hade två lektioner idag mellan 12:20-14:30, ganska lagom skoldag en fredag. Mamma hämtade mig i skolan och vi åkte och kollade ut min blivande säng. Äntligen! Tillbaka till skolan och möta upp en kär vän. Det blev fika och oväntat sällskap som gjorde det ännu trevligare. Efter kaffe och mycket snack var det dags att bege sig hem till myskväll med mamsen och två systrar. Tagga inför uttagningsmatchen i rugby som är i morgon, hoppas hoppas jag kommer med! Efter lite Anna Anka har jag fått ett gott skratt och kan krypa ner i säng. Om jag nu kan somna...

Det kändes så härligt att komma med sitt nya hår idag. Sen var det ju skolfoto, vilket inte kändes lika bra... Tror jag överlever även detta år som alla andra men usch vad hemskt det är.

Varje år tänker man att "I år ska det bli bra". Men sen blir man lika missnöjd och tänker nästa år, nästa år blir det bättre. Så varför är vi så seriösa med detta foto? Samtidigt är det ju i skolfotokatalogen som vi faktiskt kollar när man undrar vem en person är och då vill man inte se ut som ett freak. Jobbigt, jobbigt det här med foto, man kan ha många åsikter och funderingar kring det. Rättigheter och hur folk kan lägga ut helt oförstående bilder på sig själva. Undra hur man ser på skolfotot då? Är det en diskriminering? Nudisterna ska ju vara helt nakna på sina bilder, vad är det för något i skolsammanhang egentligen? Jag har personligen ingenting emot det. Vill folk ställa upp på det får de väl göra det, men aldrig i livet att jag skulle göra det. Sen är det bh:sektionen som även de ställer upp på foto i bara bh:n (men deras namn är oigenkänliga). Hur ser det ut? Tjejer som ställer upp i bara underkläder och killarna då?...

Jaja som sagt man kan diskutera fram och tillbaka. Vad som är rätt och fel, men så länge ingen säger emot så kan det väl få vara som det är. Nästa år ska vi få spexa till det på vårt foto, Jippi! Det är SÅ man gör ett foto med flummigheter.

Nu är man då inte längre guld-blond utan gått mer åt mitt nartuliga kopparfärgade hår. Härligt värre att vara unik och inte se ut som alla andra! Bild kommer nog senare. För övrigt känns allt toppen. Nytt hår, ny kropp, ny hjärna ja ett nytt jag, lovely. Tänk vad lite träning och färg kan göra...

Årets Inspark och Vallen var igår och började med invigning i A-hallen. Vi i nöjes bjöd på något extra och vårt uppträdande blev mycket lyckat (hoppas det var fler som skrattade sig till tårar än mina kära klasskamrater). Efter begav vi oss till Kattrumpan för att sparka in ettorna. Det var SÅ kul och jag uppfattade som att ettorna tyckte det också. När de fått springa på kladdig pressening och toppat anisktet i mjöl och vatten var det lagom fräscha för att åka hem och fixa till sig inför kvällen.

Själv blev det pizza med två av mina underbara tjejor och sedan hem till Linda, där vi samlades alla åtta girlsen i klassen. Mycket trevligt, många skratt och små missöden...som vanligt. Vi hann med bussen på håret allihop som tog oss in till stan. Där splittrades vi och senare var jag inne på Vallen och dansade mig svettig, haha låter super fräscht men vad gör man inte för att ha skoj!

Fick sedan sällskap hela vägen hem av två super gulliga killar som fick mig att skratta tills jag hade kramp i käkarna. Var hemma runt halv tre och kunde krypa ner i min varma säng. Skönt att jag har sovmorgon alla fredagar och kunde sova lite mer än alla andra i alla fall.

Björn Bröder 1&2<3

 

 

Kvällarna är den mysiga tiden på dygnet. Om det är vardag eller helg, sommar eller vinter så kan man alltid ha en mysig kväll. För mig är det kaffe med mjölk som är stora favon med någon sötsak till. Det är kanske en gammal tradition som lever kvar i min familj. Varje kväll hos mormor och morfar har det alltid varit kvällsfika. I just love it! Efter middagen går man och längtar tills klockan ska bli åtta, för inte förens då är det okej att smyga ner i köket och fixa sitt kvällsmys. Jag tror det är nyttigt för sinnet med lite nervarvning och lyx. Jag mår bra av det i alla fall och hoppas jag kan föra det vidare.

Då offrar man sin första söndag för rugbyträningen (och det är värt vad enda minut). Det känns lite konstigt att man är uppe vid sju och alla andra sover. Det är så tyst i huset, känns nästan lite ensamt fast att det sover fyra till i sina mjuka, varma sängar i rummen bredvid. Det har nog aldrig hänt att jag skrivit ett blogginlägg så här tidigt på morgonen, men kände att jag vill göra någonting och skriva är kul så varför inte. Kan ju dela med mig av min tidiga söndagmorgon.

Då har jag varit på första träningen och jag blev glatt förvånad över hur kul det var. Gamla handbollsminnen väcktes till liv men ersattes samtidigt av något som är ännu roligare, Rugby. Bara uppvärmingen var krävande för mig, som inte har världens bästa kondition, men det ska det bli ändring på! Tränarna var jättetrevliga och deras syn på träningen gillade jag mycket, d.v.s. att mindre "griserier" och mer träning.

Det var lite knepigt i början att få in kasten och mottagningen, för som gammal handbollsspelare var det tvärt emot vad man lärt sig. Det släppte efterhand och jag fick testa på anfall och försvar. Försvar var grymt kul och jobbigt. Det bästa var när vi fick börja spela och sista anfall gick riktigt bra.

När man var där och tränade kände man inte någon smärta eller skador, men nu i efterhand när jag sitter här hemma kan jag säga att det känns. Knäna är öma och blå (måste köpa knäskydd!!), hakan är öm efter en krock, mitt på brösten lyckas jag få in en armbåge som jag påminns om varje gång jag andas och sen är det lite ryggsmärtor här och var. Det låter kanske hemskt och man undrar varför jag gör det? Är det värt all den smärtan!? och svaret är ja, ja det är det verkligen! Så kul och känslan att vara ett lag, bara springa rakt på motstånadren och kötta. Jag har en anledning att meja ner ordentligt. Det kommer inte många chanser i livet och för mig ser jag detta år som det enda. Så jag tar chansen, jag satsar stenhårt och ger järnet. Vad det sedan slutar får vi ser, vem vet jag kanske inte ens kommer med efter uttagnings matchen...

Det är verkligen så kul att köra bil! När man är lite trött, deppigt eller liknande negativt humör kan man bara ta en sväng med bilen och övningskörningsskylten (som jag lyckats glömma pinsamt nog två ggr:s). När jag kommer tillbaka hem har jag ett lyckorus i kroppen. Än har jag bara kört i stan dock, men det blir väl lite annat sen när jag tagit min första körlektion. Det som oroar mig mest är att jag inte ska hinna med att plugga till provet, visst jag har på mig lite mindre än 5 månader men ändå. Jag ska fixa det till min 18 årsdag, ett bestämt måste!

Tänk att en bok kan vara så fängslande. Jag har precis läst ut Twilight och jag förstår nu vad alla menar med att den är SÅ bra. Jag har sett filmen säkert minst tre ggr men ändå är boken så förbaskat bra. Jag vet vad som ska hända ungefär, boken har lite skiljda scener och så klart mer detaljer, men det går inte att låta bli att läsa. Efter fyra dagars läsande så var den slut. Nu längtar jag ihjäl mig till att New Moon ska komma på bio,för jag vill inte förstöra filmen genom att läsa boken först. Vet inte om jag kan hålla mig så länge, men ska försöka. Nu får jag väl gå tillbaka och läsa Snabba cash igen, fast jag tycker den har blivit lite seg och tråkigt för det händer inget. Eller så börjar jag läsa en annan bok tills jag är sugen att fortsätta med den, får se vad jag känner för.

Böcker är ju bara så underbart! Jag tycker synd om dom som aldrig lyckats öppna dörren till denna fantastiska värld och fått uppleva den. Det är så lätt att få se andra platser, uppleva och vara med om saker man kanske aldrig kommer få. Böcker är ett sätt att koppla av men samtidigt försvinna från denna tid. Jag är glad att jag blev tvingad att kämpa för att lyckas, lyckas öppna dörren så att jag inte missade bland det bästa som finns. En chans att få leva ett annat liv, se saker från andras ögon och känna medlidnade för andra. Du kommer så nära någon annan att du nästan blir den personen. Din fantasi får flyta fritt och ingen annan vet vad du lever i för värld. För dom är det bara bokstäver, men för dig så mycket mer.

Så alla ni som tvivlar på att böcker är något underbart, fantastiskt och något alldeles extra, ge det en chans och en till och en till. Efter ett antal böcker kanske du lyckas, precis som jag, att öppna dörren till en värld du aldrig trodde fanns.

 

 

 

 

 

Jag är inte galen i den, men tycker den är bra;)