Det ska vara enkelt att bry sig
Jag vet inte om någon sett "Home"? Det är en film om Jorden, hur den skapades och hur vi förstör den. Vi såg den idag på Intro-kursen, faktiskt riktigt bra. Skulle man visa den för alla människor i Sverige, en gång i veckan, skulle nog alla börja tänka på miljön och vi skulle bli det miljövänligaste landet i världen. Jag säger inte att jag själv är jätte duktig på att leva miljövänligt och även jag tycker att det är jobbigt att bry mig. Men när det blir så konkret och visas så tydligt framför sig, blir man ganska fundersam. Hur mycket gör jag?
Många lever i sin bubbla och orkar inte bry sig (även jag). Det är så mycket enklare att bara leva och inte tänka på konsekvenserna av sina handlingar på Jorden. Men varför ska det behöva vara så svårt? Det borde vara enkelt att bry sig. Undra om det någon gång gjorts en enkät på vad det är folk tycker är jobbigt och om de skulle vilja att det var enklare att bry sig?
En sån enkelt sak som att slänga återvinningsgrejerna, som papper, kartong, metall o.s.v. Det är ju bara såååå jobbigt. Allt är jobbigt med det, från att skölja ur förpackningarna, förvara, åka iväg med och slänga. Tänk om vi kunde ha ett eget sopkärl för återvinning, precis som vi har för brännbart, och sen skulle en sopbil komma och hämta det. Det skulle köras till ett ställe där en maskin sorterar det åt oss. Det hade nog underlättat för flera hushåll...
Jag kände även idag att det kanske inte är så dumt att gå det här programmet ändå! Det finns så mycket jag skulle kunna göra, förbättra och utveckla inom miljön och ha användning av min utbildning. Sen behöver jag kanske inte jobba med sopor eller bistånd, det finns så mycket man kan göra. Många tankar cirkulerade i huvudet på mig under den här 90 min långa filmen. Vill du se den ska den finnas på youtube, länkar den kanske senare.
Nu ska jag iväg på "Mörk afton", på med tjocka kläder för vi ska vara ute och här är det verkligen höst nu. Hörde hemma att det var shorts-väder, här fryser jag i gympaskor... Dags att cykla!
Tro, religion och fantasy
Det är ganska intressant med religioner, alla säger olika saker men oftast menar de samma sak. Det finns ju i och för sig stora skillnader på vissa punkter… I P3 under sommaren har de diskuterat tro och tänkt ta fram en egen religion. Lyssnarna har fått ringa in och delat med sig av sin tro, som programledarna sedan tänker ta ut vissa delar av, med eventuellt några förändringar, och lägga till i deras nya religion de ska skapa. Man kan ju ställa sig frågan då, vad är en religion? Vad är det som säger att en religion är en religion? De ringde upp en tråkig tant i ett av de första programmen som förklarade detta. Det måste finnas med vissa delar, som form av gudstjänst och nedskriven stadga av något slag. Det var svårt att förstå för det var väldigt tydligt vad som skulle vara med, men i vilken form eller exakt vad, väldigt luddigt… Ungefär som att man döper en produkt, men man vet inte riktigt vad den innehåller. Det är kanske lite så med religioner. De finns, har tydliga namn och innehållsförteckning, men själva innehållet är väldigt svårt att förstå. Tro finns ju i många former, på ett sätt kan man säga att bibeln var dåtidens science fiction och fantasy. Inte för att de kanske tänkte så, men om man jämför med idag.
Visst är det härligt att kunna tro på drakar, häxor, trollkarlar, rymdvarelser, liv på andra planeter o.s.v.? Livet blir ju ganska mycket roligare då. Det var förresten en P1-sommarpratare som pratade om detta, att vi behöver fantasy och science fiction för att komplettera verkligheten. Första fattade jag inte vad hon menade, men förklaringen kom och det är inte en sån dålig tanke som man först tror. Vi vill ju veta allt idag, vi försöker ta reda på allt och vi kan också ganska mycket. Alla varelser på jorden har fått något, super seende, extremt bra hörsel, otroligt lukt eller finkänslig känselförmåga, klor, tänder, kroppsbyggnad, men vi människor fick inget ut av det för vi fick en bättre hjärna, bättre än något annat djur. Varför just vi? Men allt positivt har något negativt med sig och tvärtom.
Vår hjärna kan inte få nog av att lära sig eller ta reda på mer, för vi måste veta allt, bli smartare och utvecklas. Men som alla andra djur så finns det en begränsning, precis som en katt inte kan se hur långt som helst eller hund känna doften på alldeles för långa avstånd, kan vi inte heller förstå och förklara allt. Det är nu vi använder fantasin, tron och skapar oss ett svar till dess att vi tar reda på det. Vi använder fantasy och science fiction för att komplettera en förklaring till saker vi inte kan ta reda på om verkligheten. Det kan sedan vara mer eller mindre extremt, men det är underhållande och lugnar vår nyfikenhet ett tag. Precis som det gjorde för våra förfäder då de förklarade allt med sin tro och religion. Vad är det som säger att vetenskap är mer pålitligt? Det är tester och metoder som är skapat och påhittat av oss människor, precis religionernas historier och förklaringar. Vad är det som säger att det är mer sant? Det är inpräntat i oss att vetenskap är mer pålitligt och bibeln är ett påhitt, men för längesedan var det bibeln som var sann och pålitligt.
Ut med Språket
"Hon säger att hon är okej, men ändå så är hon inte det.
Jag förstår mig inte på tjejer"
Jag förstår mig inte på tjejer"
En kommentar ur ett barnprogram och ja det är ju bra att de lär barnen (framför allt killarna) detta tidigt i åldrarna. Sen är kanske inte alla så här, men många och jag måste väl erkänna att jag nog tilhör den här gruppen ibland.
Om jag funderar på detta fenomen som vissa av oss har, så är det ju faktiskt korkat. Varför säger vi inte bara som det är? Ut med språket och sen blir vi av med problemen eller kan ösa dom. Är det känslan av att inte lägga problemen på andra, att det då är bättre att man bär på dom själv? Eller är det för att vi gillar det där lilla barnsliga "nä det är inget" så andra måste ge oss den uppmärksamheten lite längre, vara lite "svår". Jag vet inte? För min del är det nog det första, för om det bara är jag som tycker det är ett problem måste kanske jag förändra på mig? På min väg i livet har jag lärt mig att man måste ändra på sig och jämka. Man kan inte få sin vilja igenom HELA TIDEN, speciellt inte om man är fyra systrar. Samtidigt kan det ju vara andras beteende som gör att man känner att det är ett problem och ibland är det inte så svårt att ändra på, ibland omöjligt. Vi kanske skulle börja med att öppna kärften och ta upp problemet, sedan kan man ta ställning till vad som kan förändras. För en annan sak jag lärt mig är att det blir bara värre ju längre man bär på det.
Om jag funderar på detta fenomen som vissa av oss har, så är det ju faktiskt korkat. Varför säger vi inte bara som det är? Ut med språket och sen blir vi av med problemen eller kan ösa dom. Är det känslan av att inte lägga problemen på andra, att det då är bättre att man bär på dom själv? Eller är det för att vi gillar det där lilla barnsliga "nä det är inget" så andra måste ge oss den uppmärksamheten lite längre, vara lite "svår". Jag vet inte? För min del är det nog det första, för om det bara är jag som tycker det är ett problem måste kanske jag förändra på mig? På min väg i livet har jag lärt mig att man måste ändra på sig och jämka. Man kan inte få sin vilja igenom HELA TIDEN, speciellt inte om man är fyra systrar. Samtidigt kan det ju vara andras beteende som gör att man känner att det är ett problem och ibland är det inte så svårt att ändra på, ibland omöjligt. Vi kanske skulle börja med att öppna kärften och ta upp problemet, sedan kan man ta ställning till vad som kan förändras. För en annan sak jag lärt mig är att det blir bara värre ju längre man bär på det.
Kärlekens Dag
Överallt står det om denna dagen, Alla Hjärtans dag, och jag vet att det är tjatigt att även jag tar upp det. Men det är lite speciellt för mig i år och det känns så konstigt. Jag har aldrig varit tillsammans med någon på alla hjärtans dag. Jo när jag var liten och köpte grejer till min barndomskärlek, som faktiskt var speciell och inte en av de 10 man var ihop med samtidigt på "lossas". Så en liten tanke går faktiskt till honom, som var väldigt nära vän och min dåvarande pojkvän. Det jag vill komma fram till är att jag alltid sett alla andra fira Alla Hjärtans dag med sina pojkvännen, men har aldrig upplevt det själv. Varje år tänkte jag alltid först att jag skulle hitta någon lagom tills dess, men så klart gjorde jag inte det och så hade jag ingen att fira med på Alla hjärtans dag.. igen. Det får mig att tänka på den där filmen, som jag inte kommer ihåg namnet på, som handlar om en tjej som strejkar mot Alla hjärtans dag och firar att vara singel istället som uppror. Sen i slutet hittar hon någon på just Alla Hjärtans dag och blir lycklig i alla sina dar.
Jag har tänkt många vändor angående denna dag. Ett tag tyckte jag att det var själviskt av alla par som skulle fira och var tvungna att visa, skriva, berätta och diskutera
- Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag? frågar T.
- Vi ska äta middag på en restaurang tillsammans, sen har jag gjort ett fotoalbum om vårt år tillsammans som jag ska ge i present, svarar U.
- Åhh så fint och mysigt! Vi ska nog på bio, men vet inte vad jag ska ge honom? Vad ska du göra då X? säger T
- Jag vet inte, svarar X.
- Nej just det förlåt! Du har ju ingen pojkvän. Det var inte meningen att..., ursäktar sig T.
- Det är lugnt, svara X artigt.
Det har kanske inte riktigt hänt mig i verkligheten, men ändå det skulle kunna ske. De negativa tankarna jag hade om Alla hjärtans dag hade jag nog mest innan dagen inträffade, för jag trodde att allt skulle bli så mycket runt omkring mig som jag gick miste om. Men sen kom Kärleksdagen och så var den borta lika fort igen. För mig var det inte så mycket värt att fira, tills jag började tänka på familjen och vännerna. Varför ska man bara fira sin pojkvän/flickvän? Det finns ju så många andra runt omkring en som betyder så otroligt mycket! Det var precis vad jag började göra, med små medel. Man behöver inte göra mycket, det räcker med att uppskatta varandra lite extra, baka något kanske eller ställa upp. Det räcker gott och väl med att säga "Jag tycker om dig", det första man gör på morgonen.
Dock ska jag ju faktiskt fira lite Alla hjärtans dag med min pojkvän, nu när jag för en gång skulle faktiskt har en! Men jag tänker inte ge ett album eller någon present. Nej, jag ska utsätta mitt svaga immunförsvar och gå på en bio som han så gärna vill se och jag tänkte stå för betalningen (fast han får faktiskt betala popcornen och resan dit). Jag ska ha handsprit, halsduk och inte ta mer än nödvändigt i någonting. Sen ber jag till kärleksgudinnan att jag inte blir sjuk igen! Trotts allt är kärleken till mig själv och min kropp viktigast, utan den skulle jag ju inte finnas. Tänk på det och ta hand om er själva lite extra också!
Jag har tänkt många vändor angående denna dag. Ett tag tyckte jag att det var själviskt av alla par som skulle fira och var tvungna att visa, skriva, berätta och diskutera
- Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag? frågar T.
- Vi ska äta middag på en restaurang tillsammans, sen har jag gjort ett fotoalbum om vårt år tillsammans som jag ska ge i present, svarar U.
- Åhh så fint och mysigt! Vi ska nog på bio, men vet inte vad jag ska ge honom? Vad ska du göra då X? säger T
- Jag vet inte, svarar X.
- Nej just det förlåt! Du har ju ingen pojkvän. Det var inte meningen att..., ursäktar sig T.
- Det är lugnt, svara X artigt.
Det har kanske inte riktigt hänt mig i verkligheten, men ändå det skulle kunna ske. De negativa tankarna jag hade om Alla hjärtans dag hade jag nog mest innan dagen inträffade, för jag trodde att allt skulle bli så mycket runt omkring mig som jag gick miste om. Men sen kom Kärleksdagen och så var den borta lika fort igen. För mig var det inte så mycket värt att fira, tills jag började tänka på familjen och vännerna. Varför ska man bara fira sin pojkvän/flickvän? Det finns ju så många andra runt omkring en som betyder så otroligt mycket! Det var precis vad jag började göra, med små medel. Man behöver inte göra mycket, det räcker med att uppskatta varandra lite extra, baka något kanske eller ställa upp. Det räcker gott och väl med att säga "Jag tycker om dig", det första man gör på morgonen.
Dock ska jag ju faktiskt fira lite Alla hjärtans dag med min pojkvän, nu när jag för en gång skulle faktiskt har en! Men jag tänker inte ge ett album eller någon present. Nej, jag ska utsätta mitt svaga immunförsvar och gå på en bio som han så gärna vill se och jag tänkte stå för betalningen (fast han får faktiskt betala popcornen och resan dit). Jag ska ha handsprit, halsduk och inte ta mer än nödvändigt i någonting. Sen ber jag till kärleksgudinnan att jag inte blir sjuk igen! Trotts allt är kärleken till mig själv och min kropp viktigast, utan den skulle jag ju inte finnas. Tänk på det och ta hand om er själva lite extra också!
Mina underbara vänner<3
Familjen<3
Löven faller som Snö
Medan löven faller som snö från träden, njuter jag av en härlig syn. Jag önskar jag kunde bevara varje känsla och insupna energin. Inte trodde jag för ett år sen att jag skulle gå här, ännu en höst. Frågan är vad jag egentligen trodde jag skulle vara? Saker har förändrads och tiden skyndar på och helt plötsligt tittar jag tillbaka på det liv jag levt, undra vart jag är om ett år?
För ett år sen trodde jag aldrig jag skulle återse den jag nu håller kärt, men helt plötsligt stod han där och alla bitar föll på plats. Är det de som kallas kärlek? Den känslan att ingen annanstans med någon annan skulle jag hellre vilja vara, för ingen annan skulle vara lika bra.
Jag har insett saker på min färd från skolans slut och under det år som gått, av de resor jag gjort och perspektiv jag fått. Jag har sakta börjat leta efter ett Jag utan skola och allt som rör den, ett Jag som jag vill leva med resten av mitt liv och ett Jag som nu ska forma förutsättningarna för mitt framtida Jag. För det är faktiskt sant. Skolan är en faktor som påverkar hur framtiden kommer se ut, men den stora resan är nu och dess vägar och val. Vilka vägar och val jag väljer är inte riktigt klara än. Jag börjar med en färd runt franska alperna och en riktig utmaning att bita i. Det enda jag vet är att jag tänker försöka ha kul och ta med mig så mycket erfarenhet, upptäckter och minnen jag kan.
När jag kommer hem har ytterligare ett halvår gått, då kommer jag titta tillbaka på denna höst, på denna text och tänka något annat än vad jag tänker nu. Jag väntar med spänning på vad framtiden har att erbjuda!
Motto-smart
När jag kom hem efter att ha hämtat Josefine, tog vi in posten och där låg en tidning. Inte vilken tidning som helst, utan min favolyxtidning Connoisseur. Kröp ner i soffan och började läsa. När jag kommer fram till en artikel om en riktigt stark tjej, fastnar jag vid hennes favorit motto:
"Bara döda laxar följer strömmen.
Endast motvind drar draken uppåt"
Endast motvind drar draken uppåt"
Tyckte det var lite tänkvärt och något jag kommer minnas.
Livets mening är mening
Kikade in på Nanne Bergstrands sida och hittade något tänkvärt som jag ville dela med mig av. Under en filosofilektion har vi just diskuterat detta med livets mening och på en föreläsning fick jag höra om detta med mål i livet. Bra text! som alltid när Nanne skrivit.
Det brukar sluta med att du hamnar någon annanstans än du vill. Lever du inte efter dina egna mål så lever du någon annans . Och det känns ju lite bortkastat. Målet ska också ge motivation och energi till att ta de beslut till förändringar som behövs längs vägen. Om du gör målet konkret för din hjärna, så börjar den leta efter informationsbitar som hjälper dig på vägen dit du ska. För vår hjärna uppfattar inte alla informationsbitar, inte ens med hjälp av våra sinnen. Så den försöker hjälpa till att uppfatta det som du programmerar den med. Och det går inte att låta bli att programmera den. För gör inte du det, så gör din omgivning det. Tänk på hur många som lever efter sina föräldrars önskemål. Inte så lyckligt. Nej, se till att dina mål om framtiden ger dig motivation och energi, då ger de också den mest positiva kraften du kan bära med dig. Och den kraften är framtidstro. De dagarna du har framtidstro, så är du fylld av goda och kreativa tankar, samtidigt som du känner att du har mer motståndskraft mot det negativa som uppstår."
"Du sätter mål för att det ska ge dig riktning i livet. Annars blir du som en båt som försöker segla utan kompass.
Det brukar sluta med att du hamnar någon annanstans än du vill. Lever du inte efter dina egna mål så lever du någon annans . Och det känns ju lite bortkastat. Målet ska också ge motivation och energi till att ta de beslut till förändringar som behövs längs vägen. Om du gör målet konkret för din hjärna, så börjar den leta efter informationsbitar som hjälper dig på vägen dit du ska. För vår hjärna uppfattar inte alla informationsbitar, inte ens med hjälp av våra sinnen. Så den försöker hjälpa till att uppfatta det som du programmerar den med. Och det går inte att låta bli att programmera den. För gör inte du det, så gör din omgivning det. Tänk på hur många som lever efter sina föräldrars önskemål. Inte så lyckligt. Nej, se till att dina mål om framtiden ger dig motivation och energi, då ger de också den mest positiva kraften du kan bära med dig. Och den kraften är framtidstro. De dagarna du har framtidstro, så är du fylld av goda och kreativa tankar, samtidigt som du känner att du har mer motståndskraft mot det negativa som uppstår."
Kärleksplantan
Önskar jag vågade tro,
att plantan fortsatte leva.
Den behöver inte vara perfekt,
ändå fortsätter ogräset gro.
Sprider sig större var dag,
och täcker plantan ännu mer.
Låter vattnet rinna över den,
vilket hjälper för ett tag.
Sprutar gift över ogräset,
kanske dör den då?
Med risk att plantan stryks med,
och lämna kvar en jordhög.
Om det ändå vore enkelt att sköta om en planta,
men växtlivet betsår av både ogräs och blommor.
Det är väl det man brukar säga är tjusningen med den,
att det är värt att slita och sköta om den för att få se den blomma.
Fin bukett jag fick av älsklingen m.fam på studenten.
Livet utanför ekorrehjulet
Ibland behöver man tänka, ibland en spark i rumpan, ibland promenera/ springa, ibland prata och ibland skriva. Alla olika sätt finns för att komma till insikt med saker och ting. Önskar att vissa saker bara kunde vara enkelt, men det är väl inte meningen... För livet är inte enkelt och det skulle inte vara kul om det alltid var eneklt heller. Men bara man kunde få den där lilla hjälpen ibland så gjorde det något enklare.
När man inte lever i ekorrehjulet som alla andra, ser man saker, känner saker och inser saker som man inte gjorde när man själv var en del av ekorrehjulet. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt? Livet i ekorrehjulet är jobbigt, men också otroligt skönt. Då är man en del av allt och vet hur nästa dag kommer se ut. Det finns en trygghet att luta sig tillbaka mot och veta att allt kommer ändå vara stabilt, oavsett om en dag gick åt helvete.
Jag står utanför detta hjul som fortsätter rulla varje dag utan mig. "Vad skönt!" Tänker väl alla som själva är i det? Men är det så skönt att vara ledig, att inte ha ett jobb/skola att gå till och inte ha en aning om vad man gör imorn? Nej jag tycker inte det. När man går i skolan eller sommarjobbar längtar man efter lov, lov, lov! Men att varje dag gå upp till något, att känna att varje dag är en ny dag och redo att ta in nya intryck och upplevelser är något som är mer värt. Jag har alltid tyckt om att gå till skolan, skolan är en väldigt rolig plats och som en del av mig saknar väldigt mycket. Ändå känner jag mig klar med den delen. Jag vill göra något nytt, upptäcka något nytt och få ännu mer erfarenheter och kunskap!
När man inte lever i ekorrehjulet som alla andra, ser man saker, känner saker och inser saker som man inte gjorde när man själv var en del av ekorrehjulet. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt? Livet i ekorrehjulet är jobbigt, men också otroligt skönt. Då är man en del av allt och vet hur nästa dag kommer se ut. Det finns en trygghet att luta sig tillbaka mot och veta att allt kommer ändå vara stabilt, oavsett om en dag gick åt helvete.
Jag står utanför detta hjul som fortsätter rulla varje dag utan mig. "Vad skönt!" Tänker väl alla som själva är i det? Men är det så skönt att vara ledig, att inte ha ett jobb/skola att gå till och inte ha en aning om vad man gör imorn? Nej jag tycker inte det. När man går i skolan eller sommarjobbar längtar man efter lov, lov, lov! Men att varje dag gå upp till något, att känna att varje dag är en ny dag och redo att ta in nya intryck och upplevelser är något som är mer värt. Jag har alltid tyckt om att gå till skolan, skolan är en väldigt rolig plats och som en del av mig saknar väldigt mycket. Ändå känner jag mig klar med den delen. Jag vill göra något nytt, upptäcka något nytt och få ännu mer erfarenheter och kunskap!
Undra hur livet som katt är?
Motivations hjälp
Jag var på en föreläsning på arbetsförmedlingen i fredags som var riktigt bra! Det gav positivt tänkande och tips på hur man ska lyckas. Han (som jag tyvärr inte minns namnet på) som föreläste var jättebra och man kände sig verkligen träffad flera gånger. Jag gick där ifrån med massa tankar, motivation och en lång lista med saker att göra. En av de grejer är först och främst en lista på de 10 saker jag vill göra i livet. Ett sätt att ha mål i livet att sträva efter och faktiskt få mer klart för sig vad man faktiskt vill göra med sitt liv. Han visade också två meningar, som jag tror inte bara jag, utan flera känner igen sig i.
Hur ofta har man inte känt det och sedan inte gjort det man vet man egentligen borde ha gjort? Det var en annan rolig grej han tog upp, negodilerna. Det är de vänner och familj man har runt omkring sig (eller sig själv?) som sprider negativitet. Uttryck som:
-Jag kan inte.
-Det går inte.
-Finanskris.
-För ung/gammal.
-Gilla läget.
Mycket handlar om att vara positiv, försöka och försöka igen, ge inte upp och testa! Ha mål, syfte och attityd, då blir man även motiverad och driven. Det var en sista sak jag också tyckte var väldigt bra. Det finns nämligen tre sorters människor:
*De som får saker att hända
"Känner du inte för att göra det?
Det är precis då du ska göra det!"
Hur ofta har man inte känt det och sedan inte gjort det man vet man egentligen borde ha gjort? Det var en annan rolig grej han tog upp, negodilerna. Det är de vänner och familj man har runt omkring sig (eller sig själv?) som sprider negativitet. Uttryck som:
-Jag kan inte.
-Det går inte.
-Finanskris.
-För ung/gammal.
-Gilla läget.
Dessa uttryck ska elimineras. Gilla läget tycker jag var lite kul exempel för han la till förklaringen att, "Gilla läget, vad är det!? Låta saker och ting bara hända och själv bara luta sig tillbaka, ja då kommer man aldrig någon vart, gilla läget!"
Mycket handlar om att vara positiv, försöka och försöka igen, ge inte upp och testa! Ha mål, syfte och attityd, då blir man även motiverad och driven. Det var en sista sak jag också tyckte var väldigt bra. Det finns nämligen tre sorters människor:
*De som får saker att hända
*De som ser på när saker händer
*De som undrar vad fan hände?
*De som undrar vad fan hände?
Liten på Jorden
Jag ångrar ingenting, skulle göra det igen.
För jag känner hjärtats svar, i varje andetag.
Ibland är väntan lång, min livet har sin gång.
Denna text är refrängen på Martin Stenmarcks låt "Liten man på jorden". Jag tycker den är så härlig och få mig att känna att mina val genom livet är så rätt och som han sjunger, jag ångrar ingenting.
Livets styrka
Jag orkar mycket,
jag orkar mer.
För mycket,
mer än någon kommer förstå.
Livet är en gåva,
döden är ett svar.
En styrka,
starkare än något.
Det inre kommer alltid betyda mer,
än det yttre någonsin kommer nå.
Att döma,
att vara människa.
Att se ur olika perspektiv,
att ha makt och viset.
Att våga chansa,
att våga leva.
Livet är starkt, en gåva, som exsisterar genom människan.
Värdet i livet bestämmer du, genom dig, finns ditt liv.
Natt eller Dag?
Vissa försvinner,
andra kommer tillbaks.
Alltid nya vägar,
i morgon är ett nytt val.
Drömmen om natten,
verkligheten om dagen.
Är det natt eller dag?
Läraren är kursen
Jag är väldigt engagerad i skolfrågor och att försöka förbättra skolan. Senaste tiden har jag varit med och försökt skapa en utvärdering som ska användas i alla kurs för alla. Jag tycker att det finns för lite utvärdering i skolan och när vi väl har dom är det försent för att vara intressant att bry sig om. Själva utvärderingen har jag också velat göra om. Det ska vara enkelt och få frågor. MEN jag har upptäckt via det lilla rådet jag sitter med i, att det är väldigt svårt och framför allt känsligt...
För enligt mig blir kursen bra/dåligt, rolig/tråkig och givande helt beroende på hur läraren gör den. Jag har läst filosofi A och B (det är inte jättestor skillnad på själva kursinnehållet, därför tycker jag att jag kan jämföra dessa) och för mig var det stor skillnad. Filosofi A var hemsk, läraren var hemskt och jag mådde extremt dåligt över att behöva gå dit. I filosofi B däremot har jag hur kul som helst, jag vill gå dit och läraren är super bra!
Jag tog idag upp på mitt lilla rådsmöte, där det var med en lärare, precis vad jag tycker om just hur mycket läraren påverkar kursen och att jag tror att de flesta lärare inte vet om detta. Det visade sig att jag hade ganska mycket rätt. En lång diskussion blev det, jag stod på mig ganska länge tills jag kände att det inte var någon idé.
Vill ni jävlar inte ta hjälp av mig och få skolan, undervisningen och elever att bli bättre, så skit i det då! Jag går ändå ut om några månader och ärligt talat struntar jag fullständigt hur det blir när jag försvinner. Men en sak är säker, jag har rätt och den dagen ni inser det är det försent.
För enligt mig blir kursen bra/dåligt, rolig/tråkig och givande helt beroende på hur läraren gör den. Jag har läst filosofi A och B (det är inte jättestor skillnad på själva kursinnehållet, därför tycker jag att jag kan jämföra dessa) och för mig var det stor skillnad. Filosofi A var hemsk, läraren var hemskt och jag mådde extremt dåligt över att behöva gå dit. I filosofi B däremot har jag hur kul som helst, jag vill gå dit och läraren är super bra!
Jag tog idag upp på mitt lilla rådsmöte, där det var med en lärare, precis vad jag tycker om just hur mycket läraren påverkar kursen och att jag tror att de flesta lärare inte vet om detta. Det visade sig att jag hade ganska mycket rätt. En lång diskussion blev det, jag stod på mig ganska länge tills jag kände att det inte var någon idé.
Vill ni jävlar inte ta hjälp av mig och få skolan, undervisningen och elever att bli bättre, så skit i det då! Jag går ändå ut om några månader och ärligt talat struntar jag fullständigt hur det blir när jag försvinner. Men en sak är säker, jag har rätt och den dagen ni inser det är det försent.
Ser du klart nu?
Kan inte förklara.
Kommer aldrig förstå.
Kommer aldrig förstå.
Kommer det tvingas att gå?
Som våren, blommar knopparna igen.
Hur hård vintern en gång var.
Lever vidare med och utan besvär.
Livet består medan tiden går.
Vill det kämpa, vill det förstå?
Öppna eller låta det vara?
Tiden läker sår, säger man.
Även tiden utvisar framtiden.
Så jag låter min tid gå,
jag kommer kunna förklara,
jag kommer förstå,
kanske kommer jag tvingas gå.
För hur hård vintern än blir,
blommar knopparna igen om våren.
Jag lever livet med och utan besvär,
Tiden får gå, medan mitt liv består.
Om jag vill kämpa, om jag vill förstå
även om tiden då måste läka mina sår.
Så jag låter tiden gå,
och låter framtiden bli nutid.
Allt hänger på om du ser klart nu?
My Angel
Du var min ängel
min trygghet om natten
Du fick mig att le
mitt liv kändes så enkelt
Jag fick en ny syn på livet
och levde de på annat vis
Det förändrade mig, utvecklade mig
till en människa jag börjat leva med
Du tog en plats i mitt hjärta jag inte trodde fanns
Sen kom de frågetecken som fick mig att tveka
Det var början på ett slut
ett slut som fick en ny början
de var så svårt, men så enkelt
de var de rätta, det bättre
Mitt hjärta fick ett tomrum
du inte längre fyllde
Jag kände mig fri, lättat
men ändå tyngd av saknad
Det behövdes tid och ensamma stunder
och kära vänner med deras under
Tomrummet stängdes med en dörr
för att vid senare tillfälle kunna öppnas igen
Du fick en ny plats i mitt hjärta
och en annan innebörd
Du var viktig
Du är viktig
Du har för alltid en bit av mitt hjärta
En fin text i repris och ett foto som påminner mig om en annan tid,
men ändå hör ihop med tankar idag.
men ändå hör ihop med tankar idag.
Frihet
Mer frihet ger mindre rättvisa, mer rättvisa ger mer frihet.
Under gårdagens filosofilektion diskuterade vi frihet och rättvisa, en av de roligaste filosofilektioner jag haft tror jag. Det fick en verkligen att tänka till och som i många sammanhang där man diskuterar saker och ting kan jag nästan alltid blanda in skolan.
Fick lära mig att det finns två sorters frihet: Frihet till och frihet från, oftast är de mest kända som positiv- och negativ frihet. För de flesta skulle det nog vara självklart, efter att bara hört dessa ord, vilja sträva efter positiv frihet och inte negativ men det är inte riktigt så enkelt...
Den positiva friheten(till) är att ge människor möjlighet att bli lyckliga, kunna göra som de vill och hjälpa dom på traven dit. Som exempel använder jag då skolan: Det är obligatoriskt för alla barn att gå i grundskolan för att man ska kunna få en grundutbildning, så att man sedan kan bli det man vill och tjäna penga för att kunna göra det man vill. Och det låter ju bra eller hur?
Den negativa friheten(från) då? Jo det handlar mer om att ta bort begränsningar och hinder för dig att välja det du vill. Då är det upp till var och en att välja väg, skapa sig egen lycka och för de som inte gör det, kan bara skylla på sig själva. Alla har möjligheten att göra som de vill, men väljer ta den eller inte. Detta kan jämföras med att skolan inte skulle vara obligatorisk, utan upp till var och en om de vill gå i skolan, skaffa sig en bra utbildning och en stabil framtid.
Jag tror aldrig man kan välja det ena eller det andra, det behövs en mix av de båda, för de passar i olika sammanhang. Ser man till individen skulle friheten från vara det bästa, men i ett samhälle måste vi hjälpas åt och då behövs frihet till. Skulle vi inte ha obligatorisk skolgång skulle nog inte så många välja att gå till skolan och någon måste ju betala för samhället. MEN då kanske man ska vända på det och säga att skolan ska vara så kul att alla VILL gå i skolan? Jag tror den negativa friheten är bättre för utvecklingen och för individen, men vi behöver lagar poch begränsningar och då är den positiva friheten nödvändig.
Vissa Väldigt Bra
Vissa människor är väldigt bra. En ljusstråle i ens vardag. Jag har en sådan vän, som jag är evigt tacksam över att jag har. Jag hoppas den vänskapen ska bestå, men som alla vet kommer vänner och går. Jag vet inte om jag har hört detta av någon eller jag själv har kommit på, av någon som pratar högre än jag:
Vänner är som passagerare på ett tåg,
alla går av vid olika paronger.
En del följer med längre,
andra kortare sträckor.
En del kommer tillbaka,
en del ser man aldrig igen.
Vissa följer med till slutstation.
You<3
Övertygelse är bryggan
Vad kan man egentligen tro på? Hur vet man att det man tror är rätt? "Har man fakta och bevis på att det är sant så kan man veta att det är rätt". Men kan man verkligen det? Eller är det övertygelsen om att det inte kan vara något annat som får dig att du tror dig veta? Hur kan man helt säkert fastställa att all vetenskap är sann? Det kan man inte, men vi väljer att tro på det tills någon kommer med något nytt.
Övertygelsen i ditt sätt att prata kan påverka ett stort antal människor. Genom att använda sitt språk rätt kan man få en enorm makt. Makten ligger i övertygelsen, men att inse att man tror på något för att man blivit övertygad om det, ger också makt. Då har du sett igenom övertygelsen och kan välja att byta väg.
Förståelse och kunna se ur olika perspektiv. Sätta sig in i andra människors situation och känna empati är en fantastisk gåva. Alla kan det mer eller mindre. Detta är också ett sätt att se igenom och ger makt, att inte vara fast i ett spår, tro på en sak, se en sak, tycka en sak. Det är först när man vågar tvivla på det man tror som gör att man kanske hittar det rätta att tro på. Tro, makt och övertygelse kan ju sedan i sig diskuteras vad det innebär? Men jag väljer att tro mig veta att makten ligger i övertygelsen.
Övertygelsen i ditt sätt att prata kan påverka ett stort antal människor. Genom att använda sitt språk rätt kan man få en enorm makt. Makten ligger i övertygelsen, men att inse att man tror på något för att man blivit övertygad om det, ger också makt. Då har du sett igenom övertygelsen och kan välja att byta väg.
Förståelse och kunna se ur olika perspektiv. Sätta sig in i andra människors situation och känna empati är en fantastisk gåva. Alla kan det mer eller mindre. Detta är också ett sätt att se igenom och ger makt, att inte vara fast i ett spår, tro på en sak, se en sak, tycka en sak. Det är först när man vågar tvivla på det man tror som gör att man kanske hittar det rätta att tro på. Tro, makt och övertygelse kan ju sedan i sig diskuteras vad det innebär? Men jag väljer att tro mig veta att makten ligger i övertygelsen.
Hur vet du att allt du ser är sant? Kan det vara inbillning?..
Livet likt en Saga
Likt en saga lever vi livet,
med upp och nergång.
Det finns ett slut,
men som fortsätter efter filmens sista scen.
När det är som bäst stannar vi,
likt ögonblicket av lycka vi minns.
Åren går, men åldern bestämmer du.
Hur, vart när och varför du vill leva,
bestämmer du!
Livet är en vacker saga,
med alla möjligheter.
Melodin bestämmer du,
lyckan finner du
och ingen annan kommer någonsin förstå,
vad ditt liv innebar.
För det livet är ditt
och ingen annans.
För det livet är ditt
och ingen annans.
