-

Man behöver komma bort. Man behöver vara ledig. Att bryta i vardagen utan måsten och krav. Låta tiden passera utan att känna pressen. Spendera utan att tänka på att spara. Bry bara om sig själv och det man har farmför sig. Det behövs för att få glöden och gnistan tillbaka. Om det så bara handlar om en helg, en liten resa eller några veckor, en utomlandssemester. Det viktiga är att stänga av det ”vanliga”. När man inte har något ”måste” tänker man efter, funderar lite på det man har och det man vill göra. För när man sedan kommer hem och ramlar in i vardagen igen tänds en ny glöd. En våg av glädje, lycka och en mängd idéer väller fram. Att ta tag i saker och ting, få saker gjort, ändra, fixa, arbeta, kämpa, förbättra och börja på något nytt. Ge sig själv nya utmaningar och börja vandra nya vägar.

Visst är det skönt nära man är ledig och bara slöa framför tv:n och datorn och inte göra någonting, men fast att man sover bort halva dagen och latar sig känner man sig inte särskilt utvilad när allt börjar igen. För man stannar ändå kvar hemma och där finns det alltid något att göra och man känner inte riktigt semesterkänslan, utan kanske bara ledighetskänslan och det är inte riktigt samma sak.

Man behöver lite tid att tänka och fundera på vad man vill. Ett helt år har vi framför oss, oskrivet, tomt för att fyllas. Ett nytt år, är en ny början och alla kan välja att gå en ny väg eller stanna kvar i det gamla och bara förändra saker och ting. Här börjar vår resa och ingen vet hur den slutar. Låt det börja, låt din vilja ske och se vad som livet har mer att ge.

jag & elin en tripp till sthlm
Nu är jag mer än laddad!

Saker och ting förändras så snabbt. Tiden kan kännas som en evighet och så otroligt kort. Händelser kan kännas som igår och flera år sen. När vi närmar oss den tidpunkten, den årstiden, den dagen kan minnena växa sig starka och får vår hjärna att komma ihåg det så tydligt. Känslan och omgivningen får oss att minnas det så klart. Vissa personer man träffat och känt en kort stund kan komma en så nära att det känns som man varit vänner i flera år! Andra försvinner sakta ur ens liv och man känner knappt varandra längre, fast att man kanske stått den personen närmare än någon annan. Att förlora någon är svårt, men att klippa av ens känslor, tankar, minnen och försöka förtränga personen är ännu svårare.  Det som varit, har varit och istället för att förtränga se det som en underbar tid fylld av minnen. Det finns alltid något positivt och gott i allt man gör/ gjort. Ångra aldrig det du gjort, hellre det du inte gjort. Man glömmer fort, men om man försöker finns det kvar. Man minns det man vill minnas. Man väljer de val man gör. Skapar det liv man vill. Det är bara du som vet, känner och ser. Ditt liv. Dina minnen.

Elli, Emma & Sofie en underbar sommar tsm



The feeling of summer


Elin&jag 9 år tsm



The twins;) haha



Veera<3
Summer 2009: Finland here I come!



Vänner innan vi föddes, Beckis<3



Får symbolisera The 4;P



Lyser upp min vardag älskade tjejor!
Emma, Elin, jag & Moa




En bra tid<3




& så du min lilla goding BigLove:*



Genom livet skapar du minnen.
Livet består av minnen.

Tänk när man var liten och allt var så enkelt. Då ville man bli stor och vara en "cool" tonåring, nu har man lust att då & då bara få vara liten igen. Det finns så härliga minnen från den tiden, minnen jag aldrig kommer glömma.

Idag fick jag den där känslan som fick mig att minnas. Idag hade mamma köpt hem vitt italienskt lantbröd och när jag åt det med smör på fick jag smaken av oboy, precis som om det saknades? När jag var liten och åt det brödet drack jag alltid oboy till. Kombinationen är ljuvlig! (Speciellt att doppa brödet i glaset.) Så jag var ju tvungen att äta och dricka det idag, gottgottgott!

Vissa människor från den tiden som man umgicks med jämt, som man nu nästan aldrig träffar, har också starka minnen hos mig. Amanda och jag, åh så kul vi hade! När vi lekte indianer i skogen eller rullade ner för pulkabacken och skulle akta oss från krokodilerna. Jag minns också sista dagen på Josefinas (kallar mitt gamla hem för det), då Amanda och jag gick till vårt träd som vi hade döpt till Gammelmorpirot (efter trädet i Pocahontas). Jag sa adjö och vi stod där och tog farväl. Jag visste att jag aldrig mer skulle stå vid det trädet med Amanda och det gjorde jag heller aldrig. Vi hade någon speciell hälsning eller kod eller något sånt också, men det minns jag inte längre vad det var. Så mycket fantasi man hade då, helt otroligt. Vi har nog gjort allt ihop, fast allt minns jag tyvärr inte. Jag var bara fem år då och hon var sju. Amanda var min bästa barndomsvän och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta<3

Just nu sitter jag och lyssnar på Bubbles låt It’s Christmas time, the stars are mine… om och om igen. Det väcker också minnen. Då julen hade en helt annan innebörd och man såg den på ett helt annat vis. Det saknar jag verkligen, känslan var speciell. Lyckan, glädjen och tiden som gick mycket långsammare. Jag skulle göra julklappar till alla, haha tänk så fula saker man gjorde. Än har jag Josefine som fortfarande tänker på det viset, men när hon också blir stor hur blir det då?

Det gäller att ta vara på den tiden vi lever i här och nu. Njut av varje dag, varje sekund och försök göra ditt liv så bra som det bara går. När du fyller 30 ser du tillbaka på den tiden du haft och vill bli ung igen, precis som vi nu ser på vår barndom och vill vara små igen. Allt har sin tid, sin gång och det är upp till oss att göra den så minnesfull som det bara går.

Josefine 5 år


Bubbles; X-mas time

Livetsgång

Vissa personer kommer alltid finnas i ens tankar. Vissa är för alltid en del av ens själ. Även om man glider ifrån varandra, fast att man inte träffas lika ofta. Personen finns där, i tankarna, i drömmarna och i hjärtat. De som en gång berört en. De som man en gång upplevt underbara saker med. Det finns kvar, bevarat, för att tas fram när man vill. När man längtar eller tänker på personen, så är det minnen som kommer upp. Otroliga minnen som aldrig kommer dö. Saker man bara kan uppleva en gång, för det blir aldrig så bra som den första. Det är meningen att den del saker bara ska upplevas en gång. Det som sedan händer och sker har en anledning. Allt har en mening med att det blir som det blir. Acceptera att det är så och håll dig till minnena du har. Då har du för alltid den vackraste skatt man kan ha, ett liv fullt av minnen.

Veera & jag
ett av de många minnen jag håller kärt



S&S


Det är aldrig försent att bilda minnen för livet

Köningen i torsdags kan man sammanfatta som underbart, kallt och trött. Började köa vid fem tillsammans med mina kära classmates . Laddat med lager på lager kläder, varm choklad, godis och kex så kunde den långa väntan börja. När klockan började närma sig tolv reste sig folk och helt plötsligt hade vi hamnat nästan längst bak, inte så kul. Biljetterna släpptes någon gång mellan halv ett, ett men jag fick inte mina förrän vid kvart över två. Suck! Jag kom i säng runt tre och kunde sova de 4 timmar som återstod av natten innan jag skulle upp och bege mig till skolan.

Rugbyn är en speciell grej för Kagg, Stagg och så Jenny, som är med på ett hörn. Det är en av de höjdpunkterna under gymnasietiden. Frågan är hur länge vi kommer att få ha kvar det? Politikerna tycker att det är för mycket alkohol runt omkring, och det kanske det är. Men om vi nu kommer hindras till att ha rugbyn, insparken och allt detta som höjer stämningen och gemenskapen på skolan, hur kul blir skolan då? Det finns ju redan tillräckligt många som tycker att det är en plåga att gå i skolan. Många skolkar redan och är allmänt ointresserade på lektionerna. Samtidigt vill man att vi nu ska arbeta för att få färre elever som skolkar och få elever att vilja gå i skolan. För det är faktiskt en förmån som inte många har. Vi borde vara glada att få gå i skolan, lära oss och skaffa en utbildning. Men hur många tänker så? Någon gång ibland kanske men det är inte precis så att man vaknar på morgonen och säger; Ja, jag ska få gå till skolan idag! Allt detta runt omkring, som det mesta görs på fritiden och inte förstör så extremt mycket av studierna, behövs faktiskt. Det ger en något att se fram emot, något kul som man gör med sina kompisar som kan kopplas till skolan. Sen kanske detta inte hjälper att få fler elever att sluta skolka (kanske snarare tvärtom om man nu inte är en äkta kaggnist). Men det är en glädjevåg att leva på och det behöver vi alla.

 Att ta bort dessa evenemang är inte lösningen på politikernas problem. Det måste finnas andra sätt att få bort alkoholen och jag tror inte att drickandet blir mindre utan snarare att det flyttas. Alla är inte i/vid en lokal utan då kommer ungdomar hitta andra ställen att vara på. Då har man däremot ingen kontroll alls vad som händer och sker. Är man samlade på ett ställe kan man hjälpa till och göra något åt det. Det kanske inte finns någon jätte bra lösning på problemet, men att göra sig ovän med ungdomarna hjälper inte. Det är föräldrarnas uppgift att ha koll på sina barn och åter igen kommer vi till grunden av uppfostranden vilket är grunden till allting (inlägg Framtidens samhälle). Det är där politikerna ska börja och det är där hjälpen behövs. Men eftersom de inte kommit så långt i sitt tänkande kan de ju få fortsätta komma på en lösning . Vi får väl se när de tar bort rugbyn för oss, men än så länge lever det och vi ska ta vara på varje sekund!

Köningen 2008!

Elin, Oliver, Victor & Wille

Amanda, Frida & Johanna

Moa & Julian

Så mycket att göra, så lite tid. Önskar jag hade två timmar extra varje dag då jag kunde göra allt de där som jag inte riktigt hinner med. Tur att man har underbara människor runt omkring sig varje dag i skolan som livar upp stämningen. Jag visste att det skulle bli mer plugg och mer att göra nu när jag började gymnasiet, men inte SÅ HÄR mycket.  Vissa människor glider man också ifrån, vilket är det som gör mest ont. Livet ska vara underbart att leva, kan jag inte bara få leva det så då? Prov efter prov, inlämningar och redovisningar … suck! Det är bara att hålla ut lite till, kämpa lite mer och sätta de där jävla proven helt enkelt. De mål jag hade när jag började känner jag redan att de redan håller på att fallera. Kan jag inte bara få en extra kick att orka lite mer? Att göra lite bättre ifrån mig? Att anstränga mig ännu mer än vad jag redan gör?

På torsdag är det köning i alla fall, något som höjer tunga suckar. Då blir det varma kläder på och ett glatt humör uppladdat med massor med gott! Nästa vecka är det rugbyn, då är det partyparty som gäller.  Sen är det julmarknad på Kalmarslott, åhh vad jag längtar till julen!! Det finns mycket att se fram emot och det är det som ska få mig att kämpa lite till. Jag kommer klara det här det vet jag.  Det är bara att ge sig fasen på de!

Alla kan klara det man vill bara man bestämmer sig. Ibland kan det vara svårt men inget är omöjligt. Försöka att se det från den ljusa sidan då är det inte längre mörkt! Alltid finns det något positivt, något lycka, något värmande att se fram emot. Lev på den vågen, så bär det dig till de mål du vill.

Livet går inte i repris

Det finns personer som betyder väldigt mycket för mig. Det finns många personer som betytt väldigt mycket för mig. Vissa har påverkat mitt liv på ett sätt som de själv inte förstår. Jag har minnen, härliga och underbara, hemska och ledsna. Alla är viktiga på sitt sätt. För utan dessa vändningar skulle mitt liv inte se ut som det gör idag. Jag lever det liv jag vill och är nöjd med mig själv. När du har accepterat dig själv för den du är och lärt dig att inte lägga energi på fel saker och människor. Då kommer du kunna göra vad du vill och lite till. Älska livet men framförallt älska dig själv! 

Glädjs åt livet min vän,
den dagen som gått kommer aldrig igen!

Livet förändras hela tiden, ibland till det positiva ibland till det negativa. Det är just det som är så härligt med att leva. Man vet aldrig var man är på väg eller vad som ska hända. Vi lever i en film utan ett manus och utan slut. Det enda som finns är en huvudperson, nämligen du! Vi formar vårt eget liv, men som andra kan påverka. Vad du vill göra med ditt liv är upp till dig själv. Om du väljer att ligga hemma hela dagarna och kolla på tv eller gå till skolan och skaffar dig en utbildning är upp till dig. Alla har vi olika värderingar och olika mål i livet. Bra är väl de. Det jobbiga är kanske att ha roligt samtidigt som man vill nå sina mål. Det är val vi måste välja, vägar vi måste gå och att hitta den balansen är kanske inte det enklaste.

Livet är fullt av måsten idag. Hela tiden är det alltid något vi MÅSTE göra. Det tar på både orken och kraften. Inte nog med det så är kraven höga och tiden så knapp. Det finns de människor som har förmågan att leva i nuet och dom beundrar jag. Ibland kan det vara bra att planera och fundera på vad som komma skall, men att släppa allt helt … ja för mig är det i alla fall svårt.

Det fanns en tid då jag nästan kunde göra det och stunder då jag faktiskt gjorde det. Den känslan är både skrämmande och helt underbar. Jag mådde så bra, men det ställde också till en hel del problem. Problem som fick mig att glida ifrån mittpunkten och tryggheten i mitt liv. Jag gjorde ett val, jag gick en väg och det ångrar jag inte. Jag var lycklig på ett sätt jag aldrig varit förut, men hade också andra värderingar. Vissa människor kom jag närmre och vissa människor gled jag ifrån, vilket gör mig ont i hjärtat nu i efterhand. Fasen i mitt liv gjorde att jag kunde sluta bry mig (då tänker jag främst på skolan). Nu är det svårare för det är faktiskt under detta läsår som jag påverkar mitt framtida liv. Imorgon gör jag ett val, om det blir till det positiva eller negativa det kan jag inte veta, för mitt manus är inte skrivet.  Ingen vet vad morgondagen bär med sig! Men ta vara på varje underbar minut livet går inte i repris.

Enjoy life!

Lycka är inte att ha alla de där sakerna du suktar efter. Det är inte att göra sig själv perfekt. Lycka kommer när du känner dig nöjd med sig själv. När du mår bra och gör precis det du vill. Kanske måste du göra vissa saker som känns jobbiga. Du kanske vill sträva efter att vara perfekt och köpa dig alla de där sakerna, men det är inte sakerna i sig som gör dig lycklig och inte heller bilden alla andra ser på dig som gör dig lycklig som perfekt.  Har du bara utstrålningen att du är nöjd med dig själv, kan du se ut nästan hur som helst (vissa undantag finns väl) och då accepterar alla andra dig precis som du är. Sluta klaga över hur du ser ut, det ger bara dålig effekt på dig själv och alla andra runt omkring dig. Visst kan man ha dagar som man behöver klaga, då man känner sig låg men inte alla dagar! Testa att vara glad och positiv en hel dag. Oftast är det din egen inställning som påverkar om du är pigg, trött, låg eller glad. Bestämmer du dig för att vara glad och positiv, fast att du bara sovit fem timmar, blir du det. Blir du lyckligare av att vara glad? Mår du bättre av att motionera? Alla har sitt sätt att må bra och mår man bra är man oftast lycklig. Vissa saker kan göra en lycklig men det är först när man inser hur bra man har det som man blir det. Många strävar efter att göra alla andra lyckliga, men om man inte själv är det hur ska man då hjälpa någon annan? Köpa saker? Åter igen, det är du själv som kan göra dig lycklig. Det finns ingen annan som kan göra det åt dig, men andra kan påverka och hjälpa till. Lycka kommer inifrån.

 Lucky

Vissa människor gör mig förbannad så jag tror jag ska gå i taket! Fattar hon inte att hon inte borde vara lärare? Tydligen gör hon inte det, för ändå fortsätter hon . Lärare överhuvudtaget har inte all den kompetens som de behöver. Det är inte bara kunskapen som spelar roll, de måste ju kunna utbilda. En faktabok som står där framme och maler ger ingenting. Då kan jag lika gärna få en bok och lära mig själv.  En lärare ska kunna utbilda, förklara det som man inte fattar och göra det roligare att lära sig. För det är faktiskt lärare som gör ämnen roliga och tråkiga, jobbiga och lätta. Vad har lärare för krav i sin utbildning egentligen? Den borde ändras bums! De som blir lärare är människor som inte vet vad de vill bli, men ändå har bra kunskap om ett visst ämne eller två. Läraryrket borde få bättre standard. Det är ändå de som påverkar samhällets framtida människor. För hur många bra lärare har man haft genom åren, två kanske tre? Lika väl som vi elever måste gå på utvecklingssamtal så borde väl lärare göra det? Lärare skulle utvärdera sig själva, så att de lär sig vad de gör för fel och kunna ändra på det. Men de är för rädda, de vågar inte. Tänk att få höra att man inte är bra som lärare? Det lägger ju dem själva i underläge mot eleverna. Lärare är lärare och kommer alltid att vara det, om det inte sker en förändring. Skolorna står still och världen utvecklas. Det gäller att vi hoppar på tåget snart, annars kommer vi hamna långt efter. Kanske att EU:s nya förslag på samarbete mellan ländernas utbildningar och elever kan skapa en förändring, men hur långt efter ligger vi? Har vi fortfarande någon chans att komma ikapp och konkurera med resten av världen? Det får tiden utvisa, men så länge kan vi ju börja med lärarutbildningen i Sverige!

Texten tillhör fredagens händelse, tur jag har er Moa, Emma & Elin<3

Maxi-fredag!

När hjärnan är full och du inte orkar mer, vad gör du då? Bryter du ihop? Biter du ihop? Eller väljer du att gråta ur dig allt och sedan ta nytt tag och fortsätta kämpa? Hur länge kan man pressa sig själv? Helst ska man ju inte komma dit, men ibland blir de så fast att man försöker hålla allt i schack. Att ha koll och planera hjälper och räcker väldigt långt, men ändå kan de bli för mycket. När allt kommer på en gång och man grubblar, tänker, funderar och ska fatta ett beslut. Ett val som kan förändra mycket. Du är så upptagen av detta beslut att allt annat läggs åt sidan, de blockerar. Valet är val, beslutet är fattat, blockeringen är borta och alla måsten är synliga. Då blir de kaos och det inre lugnet kommer i obalans, hela kroppen, själen och hjärnan kommer i obalans. Man sätter på sig masken, den som räddat en så många gånger förr. Låsas att allt är okej, att de fixar sig. Det kan hjälpa, men bara för ett tag…

Det behövs en paus, ett lugn som kan stilla en. Hitta styrkan, stabiliteten och ro i det inre. Först då kan man ta tag i allt igen, fortsätta kämpa och nå det mål som man satt upp. Alla faller någon gång, man kan inte vara stark jämt. Alla har en svaghet, man måste få vara svag för att kunna vara stark. Se inte ett misslyckande och en katastrof. Gå inte ner dig ännu lägre än du redan gått. Ta till dig modet och vänd. Gå uppåt, ha kraften att kämpa. Du kan pressa dig att orka lite till, men utan tron på dig själv kommer du inte särkilt långt. Du kan om du bara vill. Gör de inte värre än vad det är. Var modig, tro på dig själv och tänk: ”jag kan klara det ”. Du har orken och att pressa sig själv har blivit en energikick att man ska klara det!

När ska man börja tänka om? Ser inte politikerna att Sverige och Europa håller på att halka efter? Vilket vi kanske redan gjort alldeles för mycket. Hur lång tid ska gå till spillror innan de ska göras något åt det? 

På sextiotalet började folk att jobba och var tvungna att lämna sina barn någonstans, därför byggdes dagis överallt så att detta problem kunde lösas. När sedan barnen blev stora skulle de börja skolan, skolan blev en viktig del som man arbetade för att få fram. Barnen går ut skolan och har fått sin utbildning och arbetsplatser utökas. Dessa barn blir pensionärer, så vad tror ni största frågan är då? Jo, att skaffa bidrag och annat så att de klarar sig att leva på det. Men vi då!? Vi ungdomar som går i skolan nu, när ska det börja satsa på oss? Europa som sett som en stark union, som jag väljer att kalla det, men vi har stått still alldeles för länge. Vi har inte den kunskapen, industrin, forskning och utbildning som vi hade förr. I Asien, om man tänker på Kina, placeras två av tre barn redan vid ganska tidig ålder ut på utbildningar som man ser att de har talang i. Enligt min mening är de lite får hårda och för mycket styrda, men som land växer de bara mer och mer.

Problemet i dagens samhälle ligger redan i grunden hos dagens föräldrar, eller kanske hjälpen i samhället för dagens föräldrar. En gravid kvinna får all hjälp hon behöver och gör massor med kontroller och undersökningar innan barnet föds. När barnet sedan är fött lägger man allt ansvar på föräldern, men en nybliven mamma har inte särkilt mycket kunskap om barn bara för att hon fött det. Många barn, och de blir bara fler, är väldigt dåligt uppfostrade idag tycker jag. Det finns ingen respekt, etik eller moral. Barn kör över sina föräldrar. Detta leder till att de blir sämre när de kommer till skolan för de vet inte hur man uppför sig. När de kommer högre upp kan de inte koncentrera sig. Plus att inställningen inte är ”jag är så glad att jag får gå i skola, lära mig och få en utbildning”, intresset finns inte. Skolan är tråkig, lärarna är dumma i huvudet och vem orkar bry sig när vi har ett samhälle som fiskar upp en och gör att även om man skiter i skolan klarar man sig ändå. De människor som kämpar och sliter måste ändå betala skyhög skatt och extra skatt för att de tjänar för mycket, så att vi tar hand om de stackarna som ligger hemma och lyssnar på sin kropp. Nu säger inte jag att alla som är sjukskriva och får bidrag ligger hemma och pumpar pengar ur samhället, för en del mår kanske skit och en del kanske har de svårt att få ihop ekonomin fast att de jobbar.

Det är kanske inte heller ungdomarnas fel att de väljer att skita i skolan. För hur stor motivation har man när man vet att man ändå inte får så mycket för att man jobbar arslet av sig och hur bra är lärarna egentligen? Visst de är jätte duktiga på sin sak men de kan ta mig fan (förlåt att jag svär) inte utbilda andra!! Vad är det för krav de har i sin utbildning, borde inte bland de viktigaste vara att man kan utbilda andra? För kunskapen kan man lika väl få från en bok. Läraren är till för att förklara, undervisa, hjälpa och göra lektionen rolig för att ge eleven motivation att vilja lära sig. Hur många sådana lärare har man stött på genom åren? En av tio kanske? Så jag säger bara de till alla politiker som vill att Sverige och Europa ska växa och bli den där starka unionen som man så gärna vill; barn och ungdomar är framtiden VI ska vara den stora frågan. Det är OSS ni ska satsa pengar, tid och engagemang på.  Annars finns det inga som kan betala, fisk upp och ge er bidrag i framtiden och den starka unionen, ja den kan ni glömma!

Vilka håller med?

Hela dagen har gått och inte förrän på kvällen blev jag påmind om att det är den 11 september. Den dagen då de körde in i WTC och massor med människoliv släcktes. Jag minns det fortfarande så väl. Jag kom hem från skolan och satte på radio i mitt rum. Då fick jag höra att något hemskt hänt och satte på TV:n. De bilderna kan jag fortfarande se framför mig idag. Ena tornet ryker, ett nytt flygplan som kör in i det andra tornet, tjock rök stiger mot skyn. Människor är panikslagna och man ser bara små prickar i fönstren. En del försöker ta sig ut, en del accepterar att dö och en del hoppar ut genom fönstret.  Denna dag fick så mycket uppståndelse och visst de var hemsk, tragiskt och flera människor dog, men tänk då så många som dör i Sudan, Israel, Afrika varje dag, hela tiden. Hur mycket bryr vi oss om det? Är inte alla människor och alla liv lika värda? Är de för att de just händer så ofta att de blir en vardag för oss? Eller är de för att de känns så långt bort? USA har makt. De hörs och syns och tack vare media känns de som att det ät vårt grannland.  Därför tänker inte jag bara ägna en tanke bara åt de drabbade i WTC incidenten utan också åt de stackars människorna i hela världen som har närastående som dött denna dag. Vart dom nu i världen än är så lider alla precis lika mycket för alla liv är lika värda!

Alla liv har ett värde