-

 

Äntligen ett slut! Efter ett helt läsår fullt med prov, inlämningar, läxor och redovisningar så är det klart. Jag måste medge att det känns lite konstigt att inte ha något ”måste” när man kommer hem, men dock så underbart! Tränade på Malkars med min nya träningskompis idag, mycket skoj. Vi var på gymmet, men nästa vecka ska det bli pass också. Däremot tycker jag gymmet är bättre på Nautilus, fast passen verkar vara riktigt bra på Malkars. Får väl se hur jag gör till hösten… Nu är det bara två veckor kvar tills jag flyttar till mitt lilla paradis i Borgholm. Men innan dess ska det bli någon form av avslutning med klassen. Jag längtar verkligen till sommarlovet nu!

 

Tänkt ändå vad tiden har gått snabbt. Fatta att om två år är det jag som tar studenten. Då ska jag stå på egna ben. Jag har frihet att göra vad jag vill. Det finns inga regler och inget jag måste följa. Det är då jag börjar skapa mitt eget liv. Genom min uppväxt har jag haft drömmar, tankar och mål som jag ska göra sen, men det har alltid känts som lång långt fram. Nu inser jag att det är mycket närmre än vad jag tidigare trott. Då kan jag vara glad att jag i alla fall har tänkt, drömt och satt upp mål med vad jag vill göra med mitt liv. Jag kanske inte kommer göra allt, men kanske något av det. Det är med blandade känslor jag kommer gå ut. Lämna något så tryckt, vänner och en bas att återvända till. Då ska jag iväg, se saker, uppleva ting och bestämma mig för vad jag vill. Så småningom plugga vidare, men till vad och hur det får framtiden utvisa. Jag kommer fortfarande ha de jag alltid haft i huvudet, men vilka vägar jag tar och val jag gör det är skrivet i stjärnorna. 

 

 

 

Frihet är både skrämmande & underbart

 

 

Under långhelgen var jag på Öland och njöt av att bara vara. Jag träffade släkten och åt god mat, mycket trevligt! Det är verkligen så skönt att koppla bort allt. På gränser(en världelös lektion men gick faktiskt på sista iaf) diskuterade vi om stress och vad man kan göra åt det. Skolan är en stor stressfaktor, till skillnad från att jobba tar det inte slut när man lämnar byggnaden utan då måste man plugga hemma också. Prov efter prov och aldrig tar det slut...

Vi tog upp olika saker vad man kan göra när man känner sig stressad .Man göra små tillfälliga saker som en promenad, kolla tv, spela musik eller ja något sånt. Men för mig är nog ändå en långvarig period då jag inte bryr mig ett dugg det bästa botemedlet för mig. Förra året och förra igen, klarade jag skolan o allt var det innebär genom att resa iväg på semester. Det var verkligen underbar. I år har jag inte rest en ända gång under hela våren (sälen v.8 men de är en annan sorts semester) och jag har saknat det så. Orken finns inte på samma vis. När man åker iväg och sedan kommer tillbaka har man nya krafter. Man har också något att se fram emot vilket jag tycker är viktigt, annars blir det bara att dag efter dag går.

Denna vårtemin har jag ändå nöjt mig med sommarstugan. Det är en avkoppling att åka dit fast att jag alltid jobbar i trädgården när jag är där, plockar sten, jämnar till marken, rensar i rabatten eller något annat. Det är fysiksarbete som man bara mår bättre av och psyket får vila. Till belöning får man äta god mat hos mormor och morfar, läsa en bok, veckotidning och njuta av allt som finns runtomkring mig. Stugan är min tillflyktsplats och kommer alltid att vara. Den stärker mig, ger mig nya chanser och andra vyer. Den är en del av mig.

Jag vet inte vad det är, kanske att små saker som gör mig så full av lycka inombords. Vädret som har varit så underbart i helgen, låtar som gör mig sprudlade glad, människor omkring mig som gör min vardag allt annat än tråkig och små gester/ord som gör att jag får ett leende på läpparna. Fast att det rullar på i skolan och största delen av min tid går till skolarbete. Fast att de inte alltid blir så lyckat och som jag tänkt det så kan inte det förstöra min glädje just nu. Jag lever ett liv jag älskar att leva och är nöjd med det jag har. Men på något sätt tycker jag inte det räcker. Jag vill att andra ska vara glada och nöjda också. Vill möta en människa som lyser av lycka, precis så som alla borde. Den världen är en värld som inte existerar, men en fanatsivärld jag vill leva i. Kanske någon gång  i ett annat liv, i en annan tid. Tills dess tänker jag sprida min glädje och lycka till de människor som finns runt omkring mig i min vardag. Det är de värda för allt de gör mot mig. <3

Det var längesen nu, men kommer föralltid ha de minnerna med mig.

 Det var sommaren mellan 7:an och 8:an som jag rese till Englands riviera(som det kallas) Torqauy. Jag var inte ett dugg nervös inför resan och inte på hela vägen ner heller. Men när jag satt på bussen från London, som skulle ta mig till min hemstad för tre veckor, brast det. Det regnade ute och det kändes som jag tittade på mig själv utifrån och sa "Vad fan har jag gett mig in på!" Anledningen var en snobbgrabb som satt bredvid mig som inte lärt sig särskilt mycket om vad artighet betyder. Jag bytte buss och jag träffade några helgoa tjejer, var av en jag senare skulle få ännu bättre kontakt med Linn.


Framme i Torquay Träffade jag min värdmamma och fick reda på att jag och Linn skulle bo tillsammans. Vi fick ett fint rum och de visade oss runt. Jag kan säga att om man tycker att man har litet rum hemma är det ingenting mot vad de har i England. Deras vardagsrum/TV-tum är som mitt sovrum. Allt var kompakt men fint.


Skolan vi gick i var värdelös, men vi hade våra lektioner på en pojkskola där det gick rätt många snygga killar vill jag lova. De spelade fotboll i svarta långbyxor, vit skjorta och slips medan vi gick i shorts och linne för att de var så jäkla varmt. På eftermiddagrana/kvällarna hade vi aktiviteter, var av vissa var skoj andra inte...

Det var två tjejer jag kom närmast under denna resa, Linn och Veera. Båda äldre(jag var typ minst) ena från Dalarna och den andra strax utanför Helsingfors. Vi umgicks också med Laura(som jag tyvärr inte har någon kontakt med idag). Vi fyra hade verkligen jätte kul och pratade engelska med varandra hela tiden. Det är stunderna med dessa personer som jag minns som det roligaste. Jag hade också sämre stunder då jag längtade hem. Nu efteråt kan jag inte riktigt förstå varför, och ibland kunde jag inte ens det där från dag till dag, men jag hade hemlängtan. Allt det som man är van vid hemma, maten framför allt men att aldrig kunna vara för sig själv utan alltid ha människor runt omkring sig. Det är mer påfrestande än vad man tror, i alla fall för mig.


När vi åkte hem var jag överlycklig men när jag satt i planet och vi skulle landa kom en våg av känslor. Jag och Linn pratade om allt vi varit med om, vad vi skulle göra i framtiden, om att återvända dit och träffas även efter detta. Vi tog massor med bilder. Vi grät, för någonstans inom oss förstod vi att vi nog aldrig skulle ses igen. Det är en känsla som är svårt att förklara. Jag lämnade min värld för en annan i tre veckor. Jag fick leva från noll där ingen hade förutfattade meningar eller visste någonting om mig. Jag fick vara ett annat jag, fick anpassa mig efter andra och lära mig att hantera situationer jag aldrig varit med om. Jag mådde toppen och skit, men så mycket som jag lärde mig och växte. Jag kom även min familj närmre, fast att de var så långt borta.


När jag skulle äta frukost första morgonen hemma öppnade jag kylskåpet... och det var bland de underbaraste jag kännt! Jag kunde välja precis vad jag ville äta, jag var hemma.

 

 

I vardagen ska man hinna med så mycket och varje dag har ett fullspäckat schema. Gå till skolan, träna, städa, äta (låter hemskt men ibland kan det vara svårt att hinna med det), göra läxorna, titta på tv, sitta vid datorn, gå på stan, sova, umgås med vänner och familj. Bor man ensam hinner man kanske med allt det här. Då kan man planera sin egen tid och behöver inte rätta sig efter andra. Man skulle vara snygg och vältränad, eftersom man hinner träna varje dag och äta rätt mat, tre gånger om dagen+ mellanmål. Det skulle vara snyggt hemma, för man behöver inte plocka undan efter någon annan än en själv. Tiden att titta på tv:n och sitta vid datorn skulle ersätta den tiden man umgås med familjen. Vänner skulle man prioritera mer och gå på stan med, vilket göra att man oftare är inne i stan och köper mer och kanske är först med det nyaste.  Snabba ärenden skulle man också hinna med att göra och lättare att planera. Det skulle kanske vara lättare att koncentrera sig på läxor, eftersom det inte finns några andra som avbryter.  Man skulle kunna sova längre om mornarna, då det inte finns några andra att rätta sig efter eller störa. Ja, tänk vad livet skulle vara enkelt om man bodde själv. Ett enkelt och eget liv, men hur lyckligt och meningsfullt känns det?

 

Varje människa behöver kärlek mer än mat, snygg kropp, bra utbildning, kläder, skor, saker, tv och dator. Utan kärlek är det inget riktigt liv. Därför tycker jag så synd om de människor som inte får någon kärlek.  För det är inte alla som har en mamma som alltid ställer upp, lagar god mat och säger ”Jag älskar dig” varje morgon, kväll och avslutande samtal. Det är inte alla som har en pappa som i stort sätt alltid hjälper en med allt man frågar om, skjutsar en till skolan på hans lediga dag och kan sitta, snacka och skratta med i timmar. Det är inte alla som har en syster som man kan tillbringa en hel helg med, skratta tills man viker sig dubbelt, snacka med in på sena natten en vardag och gråta med tills tårarna tar slut. En annan syster som skriver fina dikter på lappar och placerar ut dom i huset, tänder ljus och dukar för att vi är själva hemma. En tredje syster som får en att skratta när hon sätter på sig peruker, solglasögon och gör roliga miner. Ger en kramar och säger att hon tycker om en när man minst anar det. Två djur som sitter i hallen när man kommer hem och ska ligga i knät och gosa eller på böckerna när man ska plugga. Allt detta är det inte många som har. Allt detta är tusen gånger mer värt. Att bli älskad av människor som man vet alltid kommer finnas där för en. Det kallas kärlek och ett meningsfullt liv...

 

...och jag kan skratta mig lycklig att detta liv tillhör mig.

 

 

Jaha det är ikväll vi ska släcka ner allt, mellan 20:30- 21:30. Vad jag förstår är det inte som man först tänkte, för att se om man sparar mycket el på det, utan en manifestation för klimatförändringarna och jordens miljö. Det ska påverka toppolitiker att göra någonting åt det, vilket är jätte bra! Frågan jag ställer är bara hur kan det påverka? Är det genom att de ser att många är intresserade och politikerna förstår att man kanske borde göra någonting åt det lr vad? För jag tror faktisk att många politiker är medvetna om det, fast de har kanske inte pengarna att göra något åt det. Det finns många sätt att bidra till en bättre och välmående planet, men det flesta medlen kostar och var ska man få dom pengarna ifrån? Vi i Sverige är redan ganska duktiga på klimatsmart. Vi återvinner och tänker i alla fall nån gång ibalnd på det. Det är de andra länderna jag tycker man ska försöka påverka att de gör något åt det. För hur mycket vi än gör, så är det bara en droppe i havet. Skulle USA göra nått skulle det hjälpa en hel del och för att inte tala om Asien. Det är där man ska lägga krutet. Fast det räcker ju att titta över Östersjön, baltikumländerna Estland, Lettland, Litauen har mycket att jobba med och de klarar inte av de själva. Så den stora frågan är hur ska vi kunna göra något åt miljöproblemet, billigt, enkelt och att det ger något? Earth hour kan kännas lite meningslös för det gör ju inget åt problemet, men samtidigt kanske detta kan väcka intresset så att man sedan kan hitta lösningar tillsammans. Denna manifestation statar genom att ge folket och politekerna en tanke på det (vilket vi i Sverige redan kommit långt med) och nästa steg är kanske att (om något år eller två) bli en dag då vi gör något åt det.


Den tanken jag först fick var att detta var topppen. Andra var att den kändes meningslös och dessutom bidrar värre till miljön när sedan allt ska sättas igån/tändas igen. Tredje tanken var att de kunde bli rätt häftigt att gå ute o se allt nedsläckt och trevligt med lite ståhej. Den sista tanken som nu slår mig är att detta kan vara något riktigt bra. Allt har ju en början, som ofta statar med lockelse och intresseväcknade ting. Sedan kan man göra något och tillslut kanske få med hela världen. Jag väntar med spänning på hur det här ska sluta och jag tror faktiskt att jag ska släcka några lampor, tv, datorn och kanske ta en promenad i mörkret.

Idag är jag ledig ifrån skolan (förutom ett utvecklingssamtal ca:20 min) och det är så skönt! Jag vaknade som vanligt av solen, måste verkligen ta å köpa en rullgardin eller något så jag får sova längre om mornarna, och upptäckte att snön var tillbaka. NEJ! Jag vill ju ha vår och påsklov nu, inte äckelsnö. Hur som helst bestämde jag mig för att ta en promenad innan frukosten, sagt och gjort. Det var faktiskt ganska skönt, lite kallt åt ena hållet men påväg hem undetbart! En låååång frukost och sen en Må bra-tidning. Kan det låta bättre än en sån början på dagen? Nu borde jag sätta mig med läxor men orka!? Två prov denna veckan och en inlämning. Det jag gör nu har jag igen i morgon, tänk positivt! Bäst jag börjar nu så jag inte får stressigt sen. Nått att tänka på också (tänkvärt inlägg är alltid mycket roligare). Kanske från boken Allt om män.

 

Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna. Det kan vara på olika sätt men utan ett stöd, hjälp, tips eller ja rent av en kvinna som kommit på allt, skulle männen aldrig klarat sig. Visst kanske inte alla kvinnor och kanske inte alla män, men i många fall tror jag det är så. Kvinnan har legat i skugga bakom mannen i alla år, för hur skulle det se ut om en kvinna var smart och styrde landet? Det var det gamla samhället som nu har förändrats. Det man kan se är utvecklingen av fler kvinnor som tar sig till makten, fast än så länge ligger de fortfarande lite i skuggan. Vi kommer underifrån mer och fler. Kvinnan kommer inte rätta sig efter mannen längre, kvinnan kommer stå på egna ben och följa sin egen väg. Vi tänker annorlunda jämt emot männen, kanske inte så mycket annorlunda men dock vi gör det. Kvinnan är en bra strateg med stor list. Det är bra med fler kvinnor som har makt och styr, för det är vi bra på! Men problemet kommer när kvinnor vill olika saker, då finns inga hinder.  Smartare länder med stor framgång i framkanten det är framtiden.

 

Jag började läsa en bok för några år den och jag tror nog att jag ska ge den en ny chans. Det handlar om framtiden där just kvinnorna har makten. Männen lever på forntiden, meden kvinnorna lever i ett framtidsciviliserat samhälle. Männen är till för att göra en kvinna gravid och uppfostra pojkarna från det att dom är fem år. Kvinnor och flickbarn lever inuti en bubbla som endast sköts av kvinnor. Låter det inte rätt intressant? Hahaha, men jag tror ändå att ett jämlikt samhälle är det bästa för alla. Båda könen skapades av en anledning och det är nog bäst att följa det. Men tanken är alltid kul att leka med.

 

En värld av styrande kvinnor,
känner ni er hotade killar?

 

 

 

Ett litet nedsteg, en liten motgång kan räcka för att bryta ihop. Allt är så underbart, inte perfekt men bara allmänt bra. Solen skiner, skolan rullar på, träffar kompisar, umgås med familjen, har allt (nästan), frisk, tränar, äter god mat, ja kan det låta sämre? Nästan två veckor har gått och väntan på vändingen ligger någonstans i luften. För det kan ju inte vara bra så länge till? Någon gång kommer smällen, stor, liten, jobbigt eller ändå okej. Den kom, en liten motgång som ändå var okej. Självkänslan sjunker till botten på några sekunder och det räcker, utan tårar i nästan två veckor resulterar i små droppar längs kinderna. Det behövs, bli av med buren börda av känslor, tankar och annat som måste komma ut. Tankarna får mala. Skolan får vänta. Solen får skina.

 

 

Kalla det var du vill, skolk, barnslighet, svag, känslosam men för mig finns det två sjukdomar. En är den fysiska (typ förkylning o sånt skit), sen finns det den som inte syns men som påvekar minst lika mycket, det mentala. Mår man inte bra inombords kan allt runt omkring kvitta. Det spelar ingen roll hur smal man blir, hur snyggt ens hus är, rik man är, saker eller kläder man vill köpa. Självkänslan är viktigare än något annat. Du behöver den för att mår bra. Först då blir du snygg, först då kan du bry dig om ditt hus och köpa det du vill ha. I vissa fall kan kläder och makeovers påverka din självkänsla till det bättre, men det blir en snabb och kortvarig åtgärd. Satsa istället på att ta det lugnt, sitt och se dig omkring, tänk. Man behöver det, en återhämtning för att lugna sitt inre och hitta kontakten till själen igen.

 

 

I vårt samhälle strävar vi efter att få det perfekt. Man ska själv se perfekt ut, huset ska se perfekt ut, ha det perfekta jobbet, men vem vill ha det perfekt egentligen? Alla kanske inte strävar efter det perfekta men många vill ha det så snyggt, bra och tipp topp som möjligt och vem kan klandra en? Vi lever ju bara en gång och såklart vill vi kunna titta tillbaka på vårt liv och känna att vi levt det som vi vill. Innerbär det att vi måste gå ut med bästa utbildningen, få det där tipp topp jobbet, skaffa den där dröm familjen, köpa den snygga bilen, huset, kläderna eller vad det nu är? Vi vill leva lyckliga i alla våra dagar, men kan man verkligen göra det hela tiden? Det behövs ju motgångar för att kunna se när det går bra. Vi måste ha våra dåliga dagar för att veta när det är de bättre. Vi ha det så bra i den världen vi lever i att vi nog inte inser hur bra den faktiskt är. Istället suktar vi efter mer och det omöjliga, att alltid leva lyckligt.  En liten motgång behövs för att inse hur bra livet man lever är och att den motgången ger en ännu starkare självkänsla, så man kan leva det så bra-som-möjliga-liv man vill och uppleva lycka. 

 

 

När min självkänsla sviker,
gör även mitt yttre det

 

 

 

 

 

 

Har du någonsin ställt dig frågan Vem är du?

Det är en intressant fråga, men har den något svar? Den är en fråga man inte vill ställa för tillslut blir man knäpp för man tänker för mycket. Jag kan ändå inte riktigt släppa det, för visst jag är Sarah. Jag lever mitt liv, har mina nära och kära, men vad är jag i universum? En prick med hjärna som tycker att jag är mitt livs centrum. Det kan vara en djup fråga med ett oändligt svar eller så nöjer man sig med svaret: En människa på jorden som lever ett eget liv och i det livet är jag centrum.

 

Filosofi

 

 

Livet leker. Det rullar på. En dag i taget, med en tanke på morgondagen. Jag har den där lyckovågen som jag åker på, att i det jobbiga ha något att se fram emot. Spontana händelser och släppa taget, det mår man bra av. Jag är medveten om att en lugn vecka bidrar men en tuff nästa vecka, men jag njuter av det här och nu! Lite förberedande för att underlätta, men resten blir det att ta tag i nästa vecka. Jag hoppas det får hålla i sig ett tag nu. Det börjar med i morgon: sovmorgon till tio, en timmes lektion och sen en håltimme att hinna göra lite eng på för att sedan har franska och träna efteråt. Sounds great!

 

 

Ibland orkar man inte, ibland bryter man ihop. Det lindrar för ett tag och man orkar lite till, men snart spricker det igen. Vad ska man göra när det dunkar i huvudet och det finns ingen mer kraft att hämta? Vad gör man när lusten att göra någonting bra har stannat helt? Jag vill orka, jag vill kämpa, jag vill nå mitt mål, men hur ska jag lyckas? Det är en svår tid, tre långa kämpiga år och under denna tid ska vi ha kul för det är vår bästa. När de tre åren är över ska jag leva, njuta och bara göra det jag vill. Men än är jag inte där och ju mer jag gör nu, ju mer har jag igen det. Så kämpa ska jag, om jag så ska gå på knä den sista biten. Det finns ljusa och mörka stunder. Det gäller att fokusera på det närmaste, skärma av de kommande och försöka se det positiva i allt. Det är enda sättet att orka och nå det mål som jag ser framför mig. Jag hade inte klarat detta liv utan mina nära och kära. Min underbara familj som stöttar och hjälper. Mina underbara vänner som ger mig lycka och glädje i vardagen. Utan er skulle det aldrig gå, tack för att ni finns! Det är fullt schema hela veckorna långa med plugg, träna och umgås med kära. En termin kvar att stå ut, det är nästa stolpe och då har jag passerat två. Jag ska klara det, jag kan klara det och jag ska visa mig själv att jag kan!

 

 

Se det från den ljusa sidan,
Då är den inte längre mörk.

 

 

Varför lever vi i denna värld?
Vad är meningen med den?
Utan människan skulle jorden leva längre,
ändå är vi skapade för att leva här.
Den stora smällen, vad är meningen?
Det måste finnas en tanke bakom allt.
Så många frågor men inga svar
Varför räckte inte den konkreta hjärnan?
Varför skulle vi utveckla det abstrakta?
Frågan ”varför” har minst svar av alla frågor
När frågan ”varför” bildades startade funderingar
Människan är beroende att få svar
varför, varför, varför?
Jorden är en gåta som alla vill lösa
men kommer någon att lyckas?

 

 

 

Snön ur ute, det ser kallt men vackert ut. Jag sitter inne med glödande panna och rosslig hals. Sådana dagar då man är för sjuk för att gå till skolan, men frisk nog att bli rastlös. Jag ligger och funderar, funderar på saker som skett, minnen jag minns, drömmar jag har. Dåtid, nutid och framtid. Jag ligger i vardagsrummet och tittar ut på snön som viner. Huden skäller och leker i snön. Jag kan inte längre se vattnet och Öland från mitt fönster, för snön och dimman skymmer min syn. Många tankar far genom huvudet. Inga måsten. Inga krav. Ändå så finns det en hel del att göra. Orken finns där inte. Viljan att skapa känns långt borta. Vissa händelser påverkar. Något som jag kommer ha svårt att förlåta. Ett stort val jag har att besluta. Det kan förstöra så mycket, men är det värt att lida igenom den långa tid som det faktiskt är kvar? Det måste komma ut. Jag är inte förloraren. Det har hänt en gång förut. Den gången vann jag, kan jag göra det igen? Mina vägar jag väljer att gå, förändrar mitt liv utan att jag vet det. Ett beslut, ett val. Från det lilla till det stora. I just den stunden vet jag inte vad som kommer att hända. Vad dessa val bidrar till i mitt liv, det står skrivet i stjärnorna. Livet är som ett träddiagram, den ena händelsen kan påverka den andra eller också står det var och ett för sig själv. Fortfarande faller snöflingorna ute, men nu lugnt och stilla. De dalar lätt mot marken och lägger sig som ett täcke. Grenarna är tunga av snö. Det är vackert, det är kallt och ändå så harmoniskt utan val och beslut. Ingen väg är fel för en snöflinga, hur som helst hamnar den på jorden och blir ett med resten.  Det skulle vara så enkelt att vara en snöflinga, men dock så rastlöst att ligga och fundera hela dagarna.

 

 

 

 

I fredags var jag med Elin (I) på bio, I taket lyser stjärnorna. Jag har varit så sugen på att gå på bio ett tag nu och när Elin ville se den här så var det bara att hänga på. Jag har läst boken för väldigt länge sen men kom knappt ihåg något. Det gjorde nog att jag tyckte den blev ännu bättre, för det är ju alltid så att böckerna är bättre än filmerna (nästan). Efteråt kan man inte låta bli att börja fundera, tänka och farmför allt GRÅTA!  Man blir så tagen av filmen. Vi ska vara glada för det vi har. Tänk att förlora någon. Vad gör man då? Hur kommer man att reagera? Det vet man nog inte förrän det händer… Alla som har varit med om att förlora någon, jag säger bara: Stark jobbat att leva vidare! För det måste man ju, vardagen fortsätter fast att man kanske inte vill. Allt runt omkring rullar på som vanligt, som om ingenting har hänt. Ingen vet att man förlorat någon, man är en av alla. Man borde se såna här filmer oftare för att just uppskatta det man har ännu mer. Livet är en gåva vi fått och den ska vi vara rädda om.

 

Om du dör mamma,
Då ska jag leva för dig

<3

 

Ikväll tittade jag på Du är vad du äter och den här gången var det om Sanna Bråding som skulle bli av med sina beroenden och hitta tillbaka till sig själv.  Jag tycker det borde finnas fler sådana program om att finna sig själv, skaffa sig ett sunt liv och inre lugn. I vanliga fall finns det massor med program om hur man ska banta och gå ner i vikt. Eller modeller, kändisar och andra människor som är för smala för att vara "normala" som visas på tv, tidningar m.m. Det finns ju faktiskt dom som har svårt att gå upp i vikt också, finns det något program för dom? Nej det gör inte det. Samtidigt kan program om större människor och fetma får en att förstå hur snygg och smal kropp man själv har, för de som har vikt-komplex (vilket ganska många har för någon kroppsdel). Vi ska vara nöjda med våra egna kroppar och utseende, men kanske att vi skulle se över vårt sätt att leva? Sova ordentligt, äta bra mat, träna, helt enkelt bry sig och vara mån om sin kropp hur den nu än ser ut. Stirra er inte blinda på vågen, känn efter och ta reda på hur du egentligen mår. Men framför allt blunda inte för dina problem, gör något åt det!

 

 

Ett leende, En glädje, En lycka
Finn din