-

Mitt huvud är fullproppat. Min hjärna har nått sin gräns. Alla tankar, allt nytt och alla måsten. För mycket info, lärande och funderande. Hur ska jag överleva och inte drunkna? Jag orkar inte vara fokuserad. Jag orkar inte lyssna och ta in. Hur orkar alla? Kontrollen över sitt egna liv och balansen, när man ska sluta bry sig och skita i just det. Vilket det? Kanske är det svårt nu när allt är nytt och när man inte hittat sin plats i systemet, eller har kraven höjts? Kraven från skolan, men framför allt kraven på mig själv. Man har sina drömmar och mål, men vilka kan egentligen bli verklighet? Begär man ofta för mycket av sig själv? Det mesta brukar ordna sig till slut, men tänker man så släpper man ju en del av kontrollen. Med planering, fokus, vilja och lite tur går allt. Fast ibland behövs det bara lite tur och tillfällighet. Drömmar och mål är bra, men man måste också vara beredd på att de kanske inte bli exakt så man tänkt sig. Att hitta medelvägen, balansen, är svårt och speciellt nu när det känns som att huvudet  inte räcker till. Tiden får gå, det som händer och sker får ske. Jag låter dagen spelas upp och lever i nått tillstånd i nuet som inte riktigt känns stabilt men okej. Men jag behåller den enda stabilitet som är ett måste, för utan den tappar jag fotfästet och förlorar en bit av mig själv...Kontrollen.