-

 

Vissa personer kommer alltid finnas i ens tankar. Vissa är för alltid en del av ens själ. Även om man glider ifrån varandra, fast att man inte träffas lika ofta. Personen finns där, i tankarna, i drömmarna och i hjärtat. De som en gång berört en. De som man en gång upplevt underbara saker med. Det finns kvar, bevarat, för att tas fram när man vill. När man längtar eller tänker på personen, så är det minnen som kommer upp. Otroliga minnen som aldrig kommer dö. Saker man bara kan uppleva en gång, för det blir aldrig så bra som den första. Det är meningen att den del saker bara ska upplevas en gång. Det som sedan händer och sker har en anledning. Allt har en mening med att det blir som det blir. Acceptera att det är så och håll dig till minnena du har. Då har du för alltid den vackraste skatt man kan ha, ett liv fullt av minnen.

 

 

 

Så kom den dagen man väntat på och laddat inför, Rugbydagen. Två lektioner hade jag innan vi skulle äta och sedan hämta ut biljetterna. När man satt i matsalen kände man verkligen stämningen som hängde i luften. Idag skulle Kagg K R O S S A Stagg/Jenny. Efter att ha fått biljetten och t-shirten på var det bara att bege sig bort till sporthallen. Det var redan smockfullt, men jag lyckades ändå få en sittplats. Intåget och hejarramsorna laddade upp stämningen ännu mer sen var det dags, matchen kunde börja. Tjejerna var först ut och jag måste ändå säga att Staggs tjejer såg rätt skrämmande och stora ut med krigsflätor, precis som de kvinnliga krigarna hade under asatrotiden. Det var en jämn match men Kagg låg under med ett mål nästan hela tiden. Efter tjejernas första, ut av tre, var det killarnas tur. Det om något var en riktigt häftig känsla, när Kagg totalt körde över Stagg/Jenny. Tjejerna och killarna bytte av varandra och när det kom till tjejernas sista match stod jag och hoppade. Precis innan slutsekunderna gjorde Kagg ett mål och kvitterade till 5-5. Det blev förlängning och… KAGG VANN!!! Ni är för jävla bra tjejer! Jubelropen ekade och stämningen på Kaggläkataren var på topp. Killarna sprang in på plan och sista matchen kunde började.  Det blev en lång match och när klockan var tio i nio var det fem minuter kvar av matchen. Stagg/Jenny hade kommit ikapp så nu skiljde det bara ett mål, men Linus som blev Kaggs bästa spelare på plan gav sitt allt tillsammans med resten av laget. När slutsignalen ljöd var det bara att konstatera Kagg har vunnit DUBBELSEGAER!! Den glädjen som sprudlade är svårt att beskriva. Den känslan är något jag aldrig varit med om. Det går nog inte riktigt beskriva utan man måste vara där för att förstå. Det var helt enkelt underbart!

Lars Kagg<3

 

 

 

 

A day to remember

Igår var bastu och trevliga människor den perfekta kvällen efter en kall och sömnlös natt. Människor man inte träffat på länge, så mkt talk blev det. Tre dopp i sjön tog jag också! Trodde jag skulle frysa ihjäl och fötterna när jag sprang tillbaka till bastun ska vi inte tala om, men väl tillbaka i värmen kände man hur skönt det var. Det måste göras om! Somnade som en stock, även denna kväll väldigt sent men det var det värt. Den sömnen får jag ta igen sen, fast att jag vet att man inte kan ta igen den sömn som gått förlorad menmen. Klockan ringde vid åtta idag på morgonen och jag tog bussen, som jag älskar så mycket eller inte, hem till Kalmar. En vit promenad i kylan fick jag innan jag var hemma. Längtar till första december, då ska julen fram! Till helgen är det julmarknad på slottet och så klart ska jag dit. Det är då den första uppladdningen inför julen börjar. Nu ska jag ha en skön hemmakväll, ciao!

 

Vitt&Kallt snart jul!

 

 

Förstår inte hur det kan lukta öl om mina badkläder? haha.
Allting har sin förklaring;) Nästa gång kanske vi ska skippa ölduschen?

 

 

Köningen i torsdags kan man sammanfatta som underbart, kallt och trött. Började köa vid fem tillsammans med mina kära classmates . Laddat med lager på lager kläder, varm choklad, godis och kex så kunde den långa väntan börja. När klockan började närma sig tolv reste sig folk och helt plötsligt hade vi hamnat nästan längst bak, inte så kul. Biljetterna släpptes någon gång mellan halv ett, ett men jag fick inte mina förrän vid kvart över två. Suck! Jag kom i säng runt tre och kunde sova de 4 timmar som återstod av natten innan jag skulle upp och bege mig till skolan.

 

Rugbyn är en speciell grej för Kagg, Stagg och så Jenny, som är med på ett hörn. Det är en av de höjdpunkterna under gymnasietiden. Frågan är hur länge vi kommer att få ha kvar det? Politikerna tycker att det är för mycket alkohol runt omkring, och det kanske det är. Men om vi nu kommer hindras till att ha rugbyn, insparken och allt detta som höjer stämningen och gemenskapen på skolan, hur kul blir skolan då? Det finns ju redan tillräckligt många som tycker att det är en plåga att gå i skolan. Många skolkar redan och är allmänt ointresserade på lektionerna. Samtidigt vill man att vi nu ska arbeta för att få färre elever som skolkar och få elever att vilja gå i skolan. För det är faktiskt en förmån som inte många har. Vi borde vara glada att få gå i skolan, lära oss och skaffa en utbildning. Men hur många tänker så? Någon gång ibland kanske men det är inte precis så att man vaknar på morgonen och säger; Ja, jag ska få gå till skolan idag! Allt detta runt omkring, som det mesta görs på fritiden och inte förstör så extremt mycket av studierna, behövs faktiskt. Det ger en något att se fram emot, något kul som man gör med sina kompisar som kan kopplas till skolan. Sen kanske detta inte hjälper att få fler elever att sluta skolka (kanske snarare tvärtom om man nu inte är en äkta kaggnist). Men det är en glädjevåg att leva på och det behöver vi alla.

 

 Att ta bort dessa evenemang är inte lösningen på politikernas problem. Det måste finnas andra sätt att få bort alkoholen och jag tror inte att drickandet blir mindre utan snarare att det flyttas. Alla är inte i/vid en lokal utan då kommer ungdomar hitta andra ställen att vara på. Då har man däremot ingen kontroll alls vad som händer och sker. Är man samlade på ett ställe kan man hjälpa till och göra något åt det. Det kanske inte finns någon jätte bra lösning på problemet, men att göra sig ovän med ungdomarna hjälper inte. Det är föräldrarnas uppgift att ha koll på sina barn och åter igen kommer vi till grunden av uppfostranden vilket är grunden till allting (inlägg Framtidens samhälle). Det är där politikerna ska börja och det är där hjälpen behövs. Men eftersom de inte kommit så långt i sitt tänkande kan de ju få fortsätta komma på en lösning . Vi får väl se när de tar bort rugbyn för oss, men än så länge lever det och vi ska ta vara på varje sekund!

 

Köningen 2008!

 

Elin, Oliver, Victor & Wille

 

Amanda, Frida & Johanna

 

Moa & Julian

 

 

 

 

Så mycket att göra, så lite tid. Önskar jag hade två timmar extra varje dag då jag kunde göra allt de där som jag inte riktigt hinner med. Tur att man har underbara människor runt omkring sig varje dag i skolan som livar upp stämningen. Jag visste att det skulle bli mer plugg och mer att göra nu när jag började gymnasiet, men inte SÅ HÄR mycket.  Vissa människor glider man också ifrån, vilket är det som gör mest ont. Livet ska vara underbart att leva, kan jag inte bara få leva det så då? Prov efter prov, inlämningar och redovisningar … suck! Det är bara att hålla ut lite till, kämpa lite mer och sätta de där jävla proven helt enkelt. De mål jag hade när jag började känner jag redan att de redan håller på att fallera. Kan jag inte bara få en extra kick att orka lite mer? Att göra lite bättre ifrån mig? Att anstränga mig ännu mer än vad jag redan gör?

 

På torsdag är det köning i alla fall, något som höjer tunga suckar. Då blir det varma kläder på och ett glatt humör uppladdat med massor med gott! Nästa vecka är det rugbyn, då är det partyparty som gäller.  Sen är det julmarknad på Kalmarslott, åhh vad jag längtar till julen!! Det finns mycket att se fram emot och det är det som ska få mig att kämpa lite till. Jag kommer klara det här det vet jag.  Det är bara att ge sig fasen på de!

 

Alla kan klara det man vill bara man bestämmer sig. Ibland kan det vara svårt men inget är omöjligt. Försöka att se det från den ljusa sidan då är det inte längre mörkt! Alltid finns det något positivt, något lycka, något värmande att se fram emot. Lev på den vågen, så bär det dig till de mål du vill.

 

 

 

 

Har varit på Öland från lördagkväll till sönförmiddag. Igår var jag på möte eftersom jag gått med i J.S. (jollesektionen:P). Det finns mycket att göra i den seglarföreningen så det ska bli kul att få sätta tänderna i. Det har inte hänt för mycket om man säger så och medlemarna är typ 55+ allihop. Jag och Oliver kämpar för att hålla ner medelåldern. Fick träffa moster Lotta, Jakob och min älskade kusin Astrid som var nere under helgen från Stockholm också. Astrid bara växer å växer och nu har hon fått stockholmdialekt också, haha. Hon och mormor vinkade av mig vid bussen som jag sedan tog hem till kära Kalmar igen. Det fick bli en slappdag idag, vilket jag verkligen behövde. Den kommande veckan är redan fullt planerad och på torsdag är det köning som gäller!

 

Denna vecka gick med rullande fart och helt plötsligt var det Maxi-fredag. För ovanlighetens skull har det varit ganska lugnt med prov och läxor, men det innebär ju förstås att det blir mer de kommande veckorna. En slapp fredag kväll med Sofia och tacos på menyn. En skön lördagsmorgon med träning och sen en stor härlig frukost, så kan det inte bli en bättre start på helgen. Nu ska jag åka till Moa och vi ska göra klar svenska arbetet som ska vara inlämnat nästa vecka, plus redovisning veckan efter.  Ikväll ska det sedan bli klassfest, JIPPI!! För övrigt måste jag säga att vädret inte är det roligaste, ser inte ens havet från mitt fönster. Grå- trist- november- dag, perfekt för mys och lite skolarbete. Hoppas bara det klarna upp mot kvällen. 

 

 

 

Min snygga underbara syster! Älskar dig mest det vet du<3

Idag har jag och min syster Sofia haft en skön dag tillsammans. Först åkte vi skridskor i ishallen, men sen gick brandlarmet och vi åkte hem. Blå himmel och strålande sol, då vill man inte annat än att vara ute! Blev lite fotografering (bilder kommer nog upp sen) och mys. När vi gick in bakade vi morotskaka, mums! Tänkte låta er ta del av receptet:

Morotskaka ugn: 175 grader

 

• 1 smörad o bröad form 24 cm i diametern
• 3 ägg
• 2 dl socker
• 3 msk rapsolja
• 5 dl grovt rivna morrötter
• 1 msk kanel
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk bikarbonat
• 3 dl vetemjöl
• 1 granhamnsmjöl

Glasyr

• 1 ask Philadelphia light, 200g
• 1 dl florsocker
• 1 tsk vaniljsocker
• 3 msk färdigpressad limesaft (lr 2 msk citron)
• rostade pinjenötter som dekoration

 

Vispa ägg och socker vitt och poröst. Illsätt oljan och morötterna. Blanda alla torra ingredienser och rör ner mjölblandningen i smeten. Häll smeten i den bröade formen och grädda kakan i ca 45-50 min. Rör Philadelphiaosten med florsocker, vaniljsocker och limesaften till en slät glasyr. Förvara i kyl tills kakan gräddats torr i ugnen. Låt kakan svalna innan glasyren breds på kakan och strö över pinjenötterna (tog även några pumpafrön för lite grön färg).

 

Enjoy!

 

 

 

 

Har varit ifrån hemmet och datorn i två dagar nu, förutom då jag varit hemma o vänt. Har umgåtts med lite trevligt folk. Träffade en kompis jag inte sett på länge, en mysig kväll med film och onyttigt i massor och sen blev det iväg för lite fest.  FunFun! Första november är det idag och det märker man verkligen, svinkallt ute. Snart är det skola igen och visst hade det varit skönt att få vara ledig lite till, men samtidigt börjar jag sakna mina kära klasskompisar.  Ekorrhjulet ska börja snurra igen, men jag har bestämt mig för att ta det lite lugnare och inte vara för ambitiös… eller i alla fall försöka, får väl se hur det går.