-

 

 

I vardagen ska man hinna med så mycket och varje dag har ett fullspäckat schema. Gå till skolan, träna, städa, äta (låter hemskt men ibland kan det vara svårt att hinna med det), göra läxorna, titta på tv, sitta vid datorn, gå på stan, sova, umgås med vänner och familj. Bor man ensam hinner man kanske med allt det här. Då kan man planera sin egen tid och behöver inte rätta sig efter andra. Man skulle vara snygg och vältränad, eftersom man hinner träna varje dag och äta rätt mat, tre gånger om dagen+ mellanmål. Det skulle vara snyggt hemma, för man behöver inte plocka undan efter någon annan än en själv. Tiden att titta på tv:n och sitta vid datorn skulle ersätta den tiden man umgås med familjen. Vänner skulle man prioritera mer och gå på stan med, vilket göra att man oftare är inne i stan och köper mer och kanske är först med det nyaste.  Snabba ärenden skulle man också hinna med att göra och lättare att planera. Det skulle kanske vara lättare att koncentrera sig på läxor, eftersom det inte finns några andra som avbryter.  Man skulle kunna sova längre om mornarna, då det inte finns några andra att rätta sig efter eller störa. Ja, tänk vad livet skulle vara enkelt om man bodde själv. Ett enkelt och eget liv, men hur lyckligt och meningsfullt känns det?

 

Varje människa behöver kärlek mer än mat, snygg kropp, bra utbildning, kläder, skor, saker, tv och dator. Utan kärlek är det inget riktigt liv. Därför tycker jag så synd om de människor som inte får någon kärlek.  För det är inte alla som har en mamma som alltid ställer upp, lagar god mat och säger ”Jag älskar dig” varje morgon, kväll och avslutande samtal. Det är inte alla som har en pappa som i stort sätt alltid hjälper en med allt man frågar om, skjutsar en till skolan på hans lediga dag och kan sitta, snacka och skratta med i timmar. Det är inte alla som har en syster som man kan tillbringa en hel helg med, skratta tills man viker sig dubbelt, snacka med in på sena natten en vardag och gråta med tills tårarna tar slut. En annan syster som skriver fina dikter på lappar och placerar ut dom i huset, tänder ljus och dukar för att vi är själva hemma. En tredje syster som får en att skratta när hon sätter på sig peruker, solglasögon och gör roliga miner. Ger en kramar och säger att hon tycker om en när man minst anar det. Två djur som sitter i hallen när man kommer hem och ska ligga i knät och gosa eller på böckerna när man ska plugga. Allt detta är det inte många som har. Allt detta är tusen gånger mer värt. Att bli älskad av människor som man vet alltid kommer finnas där för en. Det kallas kärlek och ett meningsfullt liv...

 

...och jag kan skratta mig lycklig att detta liv tillhör mig.

 

 

Jaha det är ikväll vi ska släcka ner allt, mellan 20:30- 21:30. Vad jag förstår är det inte som man först tänkte, för att se om man sparar mycket el på det, utan en manifestation för klimatförändringarna och jordens miljö. Det ska påverka toppolitiker att göra någonting åt det, vilket är jätte bra! Frågan jag ställer är bara hur kan det påverka? Är det genom att de ser att många är intresserade och politikerna förstår att man kanske borde göra någonting åt det lr vad? För jag tror faktisk att många politiker är medvetna om det, fast de har kanske inte pengarna att göra något åt det. Det finns många sätt att bidra till en bättre och välmående planet, men det flesta medlen kostar och var ska man få dom pengarna ifrån? Vi i Sverige är redan ganska duktiga på klimatsmart. Vi återvinner och tänker i alla fall nån gång ibalnd på det. Det är de andra länderna jag tycker man ska försöka påverka att de gör något åt det. För hur mycket vi än gör, så är det bara en droppe i havet. Skulle USA göra nått skulle det hjälpa en hel del och för att inte tala om Asien. Det är där man ska lägga krutet. Fast det räcker ju att titta över Östersjön, baltikumländerna Estland, Lettland, Litauen har mycket att jobba med och de klarar inte av de själva. Så den stora frågan är hur ska vi kunna göra något åt miljöproblemet, billigt, enkelt och att det ger något? Earth hour kan kännas lite meningslös för det gör ju inget åt problemet, men samtidigt kanske detta kan väcka intresset så att man sedan kan hitta lösningar tillsammans. Denna manifestation statar genom att ge folket och politekerna en tanke på det (vilket vi i Sverige redan kommit långt med) och nästa steg är kanske att (om något år eller två) bli en dag då vi gör något åt det.


Den tanken jag först fick var att detta var topppen. Andra var att den kändes meningslös och dessutom bidrar värre till miljön när sedan allt ska sättas igån/tändas igen. Tredje tanken var att de kunde bli rätt häftigt att gå ute o se allt nedsläckt och trevligt med lite ståhej. Den sista tanken som nu slår mig är att detta kan vara något riktigt bra. Allt har ju en början, som ofta statar med lockelse och intresseväcknade ting. Sedan kan man göra något och tillslut kanske få med hela världen. Jag väntar med spänning på hur det här ska sluta och jag tror faktiskt att jag ska släcka några lampor, tv, datorn och kanske ta en promenad i mörkret.

Idag är jag ledig ifrån skolan (förutom ett utvecklingssamtal ca:20 min) och det är så skönt! Jag vaknade som vanligt av solen, måste verkligen ta å köpa en rullgardin eller något så jag får sova längre om mornarna, och upptäckte att snön var tillbaka. NEJ! Jag vill ju ha vår och påsklov nu, inte äckelsnö. Hur som helst bestämde jag mig för att ta en promenad innan frukosten, sagt och gjort. Det var faktiskt ganska skönt, lite kallt åt ena hållet men påväg hem undetbart! En låååång frukost och sen en Må bra-tidning. Kan det låta bättre än en sån början på dagen? Nu borde jag sätta mig med läxor men orka!? Två prov denna veckan och en inlämning. Det jag gör nu har jag igen i morgon, tänk positivt! Bäst jag börjar nu så jag inte får stressigt sen. Nått att tänka på också (tänkvärt inlägg är alltid mycket roligare). Kanske från boken Allt om män.

 

Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna. Det kan vara på olika sätt men utan ett stöd, hjälp, tips eller ja rent av en kvinna som kommit på allt, skulle männen aldrig klarat sig. Visst kanske inte alla kvinnor och kanske inte alla män, men i många fall tror jag det är så. Kvinnan har legat i skugga bakom mannen i alla år, för hur skulle det se ut om en kvinna var smart och styrde landet? Det var det gamla samhället som nu har förändrats. Det man kan se är utvecklingen av fler kvinnor som tar sig till makten, fast än så länge ligger de fortfarande lite i skuggan. Vi kommer underifrån mer och fler. Kvinnan kommer inte rätta sig efter mannen längre, kvinnan kommer stå på egna ben och följa sin egen väg. Vi tänker annorlunda jämt emot männen, kanske inte så mycket annorlunda men dock vi gör det. Kvinnan är en bra strateg med stor list. Det är bra med fler kvinnor som har makt och styr, för det är vi bra på! Men problemet kommer när kvinnor vill olika saker, då finns inga hinder.  Smartare länder med stor framgång i framkanten det är framtiden.

 

Jag började läsa en bok för några år den och jag tror nog att jag ska ge den en ny chans. Det handlar om framtiden där just kvinnorna har makten. Männen lever på forntiden, meden kvinnorna lever i ett framtidsciviliserat samhälle. Männen är till för att göra en kvinna gravid och uppfostra pojkarna från det att dom är fem år. Kvinnor och flickbarn lever inuti en bubbla som endast sköts av kvinnor. Låter det inte rätt intressant? Hahaha, men jag tror ändå att ett jämlikt samhälle är det bästa för alla. Båda könen skapades av en anledning och det är nog bäst att följa det. Men tanken är alltid kul att leka med.

 

En värld av styrande kvinnor,
känner ni er hotade killar?

 

En härligt helg har det varit med vilodagar. Varit i stugan och gjort lite nytta under en varm sol och träffat mormor å morfar. Hemmakvällar med godis och igår (lördag) gjorde jag, Sofia och pappa pizza. Tyvärr började vi lite sent så middagen var inte klar förän åtta men gott var det! Tänkte jag skulle lägga upp ett litet recept på det också, men får väl se när det kommer upp. Skola i morngon igen och har ett beslut att fatta under den kommande veckan: Åka eller inte åka? Det är frågan....

Senast igår kände jag mig ful, äcklig, tjock och inget var bra. Idag var det något bättre, men det var när jag kom ut från frisören som en ny Sarah som jag kände mig snygg, fräsch, smal och jag flöt fram. Tänk så lite en hår-makeover kan göra! Jag är super nöjd och stannade extra länge vid varje spegel när jag kom hem. Imorgon blir det en egen dag som gäller, ute med trädgårdsarbete. Jag behöver det, för att kunna kicka igång en ny vecka med nya prov. Rensa hjärna och tömma den så man får plats med ny kunskap. Nu ska jag fortsätta gotta mig i godiset (som jag köpte billigt på Coop idag 1,2 kg för 35!!!). Njut av helgen nu!

 

 

Ett litet nedsteg, en liten motgång kan räcka för att bryta ihop. Allt är så underbart, inte perfekt men bara allmänt bra. Solen skiner, skolan rullar på, träffar kompisar, umgås med familjen, har allt (nästan), frisk, tränar, äter god mat, ja kan det låta sämre? Nästan två veckor har gått och väntan på vändingen ligger någonstans i luften. För det kan ju inte vara bra så länge till? Någon gång kommer smällen, stor, liten, jobbigt eller ändå okej. Den kom, en liten motgång som ändå var okej. Självkänslan sjunker till botten på några sekunder och det räcker, utan tårar i nästan två veckor resulterar i små droppar längs kinderna. Det behövs, bli av med buren börda av känslor, tankar och annat som måste komma ut. Tankarna får mala. Skolan får vänta. Solen får skina.

 

 

Kalla det var du vill, skolk, barnslighet, svag, känslosam men för mig finns det två sjukdomar. En är den fysiska (typ förkylning o sånt skit), sen finns det den som inte syns men som påvekar minst lika mycket, det mentala. Mår man inte bra inombords kan allt runt omkring kvitta. Det spelar ingen roll hur smal man blir, hur snyggt ens hus är, rik man är, saker eller kläder man vill köpa. Självkänslan är viktigare än något annat. Du behöver den för att mår bra. Först då blir du snygg, först då kan du bry dig om ditt hus och köpa det du vill ha. I vissa fall kan kläder och makeovers påverka din självkänsla till det bättre, men det blir en snabb och kortvarig åtgärd. Satsa istället på att ta det lugnt, sitt och se dig omkring, tänk. Man behöver det, en återhämtning för att lugna sitt inre och hitta kontakten till själen igen.

 

 

I vårt samhälle strävar vi efter att få det perfekt. Man ska själv se perfekt ut, huset ska se perfekt ut, ha det perfekta jobbet, men vem vill ha det perfekt egentligen? Alla kanske inte strävar efter det perfekta men många vill ha det så snyggt, bra och tipp topp som möjligt och vem kan klandra en? Vi lever ju bara en gång och såklart vill vi kunna titta tillbaka på vårt liv och känna att vi levt det som vi vill. Innerbär det att vi måste gå ut med bästa utbildningen, få det där tipp topp jobbet, skaffa den där dröm familjen, köpa den snygga bilen, huset, kläderna eller vad det nu är? Vi vill leva lyckliga i alla våra dagar, men kan man verkligen göra det hela tiden? Det behövs ju motgångar för att kunna se när det går bra. Vi måste ha våra dåliga dagar för att veta när det är de bättre. Vi ha det så bra i den världen vi lever i att vi nog inte inser hur bra den faktiskt är. Istället suktar vi efter mer och det omöjliga, att alltid leva lyckligt.  En liten motgång behövs för att inse hur bra livet man lever är och att den motgången ger en ännu starkare självkänsla, så man kan leva det så bra-som-möjliga-liv man vill och uppleva lycka. 

 

 

När min självkänsla sviker,
gör även mitt yttre det

 

 

 

 

 

 

Har du någonsin ställt dig frågan Vem är du?

Det är en intressant fråga, men har den något svar? Den är en fråga man inte vill ställa för tillslut blir man knäpp för man tänker för mycket. Jag kan ändå inte riktigt släppa det, för visst jag är Sarah. Jag lever mitt liv, har mina nära och kära, men vad är jag i universum? En prick med hjärna som tycker att jag är mitt livs centrum. Det kan vara en djup fråga med ett oändligt svar eller så nöjer man sig med svaret: En människa på jorden som lever ett eget liv och i det livet är jag centrum.

 

Filosofi

 

 

Livet leker. Det rullar på. En dag i taget, med en tanke på morgondagen. Jag har den där lyckovågen som jag åker på, att i det jobbiga ha något att se fram emot. Spontana händelser och släppa taget, det mår man bra av. Jag är medveten om att en lugn vecka bidrar men en tuff nästa vecka, men jag njuter av det här och nu! Lite förberedande för att underlätta, men resten blir det att ta tag i nästa vecka. Jag hoppas det får hålla i sig ett tag nu. Det börjar med i morgon: sovmorgon till tio, en timmes lektion och sen en håltimme att hinna göra lite eng på för att sedan har franska och träna efteråt. Sounds great!

 

 

Ibland orkar man inte, ibland bryter man ihop. Det lindrar för ett tag och man orkar lite till, men snart spricker det igen. Vad ska man göra när det dunkar i huvudet och det finns ingen mer kraft att hämta? Vad gör man när lusten att göra någonting bra har stannat helt? Jag vill orka, jag vill kämpa, jag vill nå mitt mål, men hur ska jag lyckas? Det är en svår tid, tre långa kämpiga år och under denna tid ska vi ha kul för det är vår bästa. När de tre åren är över ska jag leva, njuta och bara göra det jag vill. Men än är jag inte där och ju mer jag gör nu, ju mer har jag igen det. Så kämpa ska jag, om jag så ska gå på knä den sista biten. Det finns ljusa och mörka stunder. Det gäller att fokusera på det närmaste, skärma av de kommande och försöka se det positiva i allt. Det är enda sättet att orka och nå det mål som jag ser framför mig. Jag hade inte klarat detta liv utan mina nära och kära. Min underbara familj som stöttar och hjälper. Mina underbara vänner som ger mig lycka och glädje i vardagen. Utan er skulle det aldrig gå, tack för att ni finns! Det är fullt schema hela veckorna långa med plugg, träna och umgås med kära. En termin kvar att stå ut, det är nästa stolpe och då har jag passerat två. Jag ska klara det, jag kan klara det och jag ska visa mig själv att jag kan!

 

 

Se det från den ljusa sidan,
Då är den inte längre mörk.

Sista deltävlingen. Jag säger bara Sarah!!! Väldigt snyggt namn men hennes röst och låten, jag blev förälskad! Tyvärr gick hon inte direkt till final som jag tyckte hon skulle gjort. Hon lär ju gå vidare från andra chansen, helt klart. Jag kan till och med tänka mig att hon kan vinna alltihop. Star pilotes tyckte jag också var bra, snygg koregrafi men låten är väldigt lik Velvets som går på radion(gick?). Det ger dom lite minus. Ändå tycker jag att den ska komma till final med Sarah Dawn Finer och Moving on, än så länge iaf. Anna Sahlene och norskan var en besvikelse, Agnes låt växte mer och mer. Thorleifes var ju bedrövligt på tv men jag har lyssnat lite på den efteråt och tycker att även den blir bättre. Lite så där mysig på något vis. Operlåten La voix tyckte jag var häftig. Många avskyr opera så jag blev väldigt förvånad när den gick vidare men även den tyckte jag var bra. Däremot  skulle Sarah och hon bytt plats. 

På söndagen kom Melodifestivals skivan ut och jag gissa vem som köpte den, hehe? Så klart ligger alla låtar (förutom de dåliga) i min mobil nu! Skivan spelas varm och högtalarna dunkar. Jag har hittat mina favoriter och jag har två som jag tycker är värdiga vinnare, kanske tre till och med.


Om någon av dessa går och vinner blir jag inte ledsen. Andra chansen är på söndag, men tyvärr kommer jag missa det. Kanske jag lyckas höra något, men det är inte så troligt. Vad jag ska göra avslöjar jag inte än, men mycket kul ska jag ha!

 

 

Varför lever vi i denna värld?
Vad är meningen med den?
Utan människan skulle jorden leva längre,
ändå är vi skapade för att leva här.
Den stora smällen, vad är meningen?
Det måste finnas en tanke bakom allt.
Så många frågor men inga svar
Varför räckte inte den konkreta hjärnan?
Varför skulle vi utveckla det abstrakta?
Frågan ”varför” har minst svar av alla frågor
När frågan ”varför” bildades startade funderingar
Människan är beroende att få svar
varför, varför, varför?
Jorden är en gåta som alla vill lösa
men kommer någon att lyckas?