Lyckodag
Idag har jag haft världens bästa dag! Vaknade upp till solsken med älsklingen bredvid, låg kvar i sängen och kollade serieavsnitt för att sedan gå upp och äta en god, stor frukost. Promenad med Elin Palm (ett helt halvår sen sist?!) i det vackra vädret och sedan in till stan och bli bjuden på fika av Moa. Möter upp sis S och går på Make up Store klubbkväll. Jag vinner (hörde ni, jag VANN?!) ett nagellack och köper en eyeliner för 20% rabatt med presentkort. På toppen av detta är att jag får lön. Går alltså hem med fika i magen, nagellack, eyeliner och positiv social energi, har inte spenderat ett öre och gått plus i plånboken. Avslutar kvällen med en runda i skogen och pappas pannkakor. En helt underbart, perfekt dag helt enkelt!
Spa & Relax -Experium
Ni MÅSTE testa spa- och relaxavdelningen på Experium om ni kommer till Lindvallen. Det var bara sååå skönt och värt! Sen la jag och mamma till massage som pricken över i:et, vilket inte heller var helt fel. Mjuk, avslappnad och lugn lämnade vi Experium för att avsluta kvällen i stugan.
Sitta och läsa tidining i morgonrock och se ut över denna vy är inte helt fel!
Så fräscht och snyggt!
Sitta och läsa tidining i morgonrock och se ut över denna vy är inte helt fel!
Så fräscht och snyggt!
Extrem
Har ni någonsin dagar då ni är extrema? Oftast är man nog extremt deppig eller extremt negativ för man har en dålig dag. För mig är det annorlunda, i alla fall idag.
Idag har jag varit extremt glad, positiv och motiverad. Men även extremt trött, skör och känslig. Det behöver inte vara negativa extrem-dagar, utan dagar då jag tänker, analyserar och planerar lite mer än vanligt, med andra ord för mycket.
Men eftersom jag nu är extremt trött ikväll, tänker jag sova och låta det gå över. I morgon är en ny dag med nya möjligheter och inget mer än din inställning kan förstöra den. Tänk positivt och se det från den ljusa sidan, då är den inte längre mörk!
Choklad med Marsmellows
Paus i backen med choklad toppat med grädde och Marsmellows.
Redo för veckan
PollypåseX2, Ahlgrens bilarX3, TobleroneX2, nötter, chips, M&M, FazerX2 och pappas släta bullar. Redo för en vecka i Sälen!
Repris "I dimman"
Kom och tänka på att jag bloggat väldigt länge. Funderade en kort stund varför jag gör det, för så många är det ju inte som läser ändå? Men jag mår bra av att skriva, få ut mig och sammanfatta. Det är en befriande känsla. Har alltid skrivit dagbok tills jag åkte iväg nu till alperna, där någonstans försvann skrivandet och jag har inte återupptagit det än. Kanske någon dag när jag tycker att det behövs eller ger värde för någon efter mig, då kanske jag börjar igen. Jag saknar skrivlusten jag haft. De stunder jag inte tänker, men fingrarna bara går av farten och vips så har jag skrivit en dikt, text eller tänkvärda ord. Många undrar säkert om allt jag skriver kommer ifrån mig? (då tänker jag på det under kategorin "tänkvärt" mest för det andra är ganska uppenbart) Och ja det mesta är faktiskt det. Tittade lite på några gamla texter och hittade en jag minns så väl när jag skrev. Jag hade varit ute på promenad och när jag kom hem bara trollades detta fram ur huvudet och ut på papper:
Jag går i ett dis
i en dimma som skymmer min syn
det är inte kallt
men en ryggig känsla smeker min kropp
Allt är tyst, obehagligt öde
människorna skyddar sig inomhus
träden är ännu gröna
vattnet är ännu varmt
en vindpust
ett hjärtslag
en fackla tänds på himlen
Början på något nytt
i en dimma som skymmer min syn
det är inte kallt
men en ryggig känsla smeker min kropp
Allt är tyst, obehagligt öde
människorna skyddar sig inomhus
träden är ännu gröna
vattnet är ännu varmt
en vindpust
ett hjärtslag
en fackla tänds på himlen
Början på något nytt
Länk: HÄR
Upp&nervändDag
Ja dagen blev inte riktigt som det var tänkt. Skulle umgås med min man, men han åkte på och jobba. Han skjutsade hem mig och stack: "Hejdå älskling, ses om lite mer än en vecka då!" Ne riktigt så elak var han inte, jag fick ju faktiskt 3(?!) pussar (måste vara rekord) innan han åkte och jag fick ju skjuts så jag slapp ta bussen. Bytte alltså en dag med älski och bussfärd mot en dag med systrarna, packning och bil hem, inte så dåligt ändå!
Konstigt det där med kärlek, att det ska vara så jäkla svårt att älska mindre och tänka mer på sig själv ibland. Jag kan verkligen inte det, tro mig har försökt. Han ska ju inte bli glad över att bli av med mig?! Men är man galet kär så är man. Jag kan bara inte låta bli att umgås, prata, sms och tänka liiiiite för mycket på honom. Då får jag vara en jobbig flickvän, som han i och för sig aldrig sagt att jag är, och påminnna honom om hur kär jag är. "Kär och galen" brukar man väl säga och det passar ganska bra in på mig.
Med det ville jag bara säga att Kärlek kan vara väldigt underbart och samtidigt plågsamt, fast mest underbart.
Konstigt det där med kärlek, att det ska vara så jäkla svårt att älska mindre och tänka mer på sig själv ibland. Jag kan verkligen inte det, tro mig har försökt. Han ska ju inte bli glad över att bli av med mig?! Men är man galet kär så är man. Jag kan bara inte låta bli att umgås, prata, sms och tänka liiiiite för mycket på honom. Då får jag vara en jobbig flickvän, som han i och för sig aldrig sagt att jag är, och påminnna honom om hur kär jag är. "Kär och galen" brukar man väl säga och det passar ganska bra in på mig.
Med det ville jag bara säga att Kärlek kan vara väldigt underbart och samtidigt plågsamt, fast mest underbart.
PANIK
Ja det är ungefär så jag känner just nu, PANIK. Jag vet inte riktigt varför det kommer nu, kanske för att jag börjar blir frisk efter att ha varit instängt i huset och endast tänk på att försöka bli frisk. Det jag har panik över är allt, mitt liv. Jag tänkte att det skulle bli så skönt att sluta skolan och få göra något annat, ha det lite "lugnt" ett tag. Men att gå ut skolan och inte ha något att göra ger mer stress än att ha massa att göra. Att inte veta eller ha ordnat för mig vad jag ska göra framöver, skapar kaos i mig själv. Jag har lite extrajobb, jag har sökt några sommarjobb och jag vet att om jag vill kan jag få ett jobb inom restaurang (med tanke på att jag gjort det så många år vågar jag påstå det). Ändå känner jag stressen över att inte ha något, men jag kan väl inte ha det fixat helt än ELLER?! (Jo i min värld borde jag det..)
Det är sökning till högskolan snart nu också och det har satt spinn i huvudet det med, men jag tror jag har bestämt mig nu. Problemet där är ju bara att jag inte har tillräckligt bra betyg för att komma in på det jag helst vill, 21,5 tack för den! Söka kan man ju alltid. När man kommer in på högskolesökandet så kommer ju sökandet efter boende på studieorten också, samt att jag måste tänka lite i extrajobbstänk... SUCK! För mycket nu i min lilla hjärna och det tar ju inte slut förrän jag har rätt ut allt. Ibland önskar jag att jag var lite mer som Anton och saker bara "ramlar" över en och aldrig tänker oroliga tankar, för allt löser sig ju tillslut... tilslut för vissa ja...
Det är sökning till högskolan snart nu också och det har satt spinn i huvudet det med, men jag tror jag har bestämt mig nu. Problemet där är ju bara att jag inte har tillräckligt bra betyg för att komma in på det jag helst vill, 21,5 tack för den! Söka kan man ju alltid. När man kommer in på högskolesökandet så kommer ju sökandet efter boende på studieorten också, samt att jag måste tänka lite i extrajobbstänk... SUCK! För mycket nu i min lilla hjärna och det tar ju inte slut förrän jag har rätt ut allt. Ibland önskar jag att jag var lite mer som Anton och saker bara "ramlar" över en och aldrig tänker oroliga tankar, för allt löser sig ju tillslut... tilslut för vissa ja...
Livet är ingen dans på rosor...
Överraskad
Blev lite förvånad igår. Trodde ju att bio och snackset till bion var vår lilla "present" till varandra, men Anton överraskade mig allt. När han kom gav han mig en röd ros och en snygg (konstigt adjektiv kanske, men förutom att den var god så var utseendet faktiskt en stor del) chokladask. Bion "En gång i Phuket" var jättebra, en romantiskt komedi och inte för överdriven som jag är allergisk mot. Glad och kär lämnade jag Saga, min man han är bra han!
Kärlekens Dag
Överallt står det om denna dagen, Alla Hjärtans dag, och jag vet att det är tjatigt att även jag tar upp det. Men det är lite speciellt för mig i år och det känns så konstigt. Jag har aldrig varit tillsammans med någon på alla hjärtans dag. Jo när jag var liten och köpte grejer till min barndomskärlek, som faktiskt var speciell och inte en av de 10 man var ihop med samtidigt på "lossas". Så en liten tanke går faktiskt till honom, som var väldigt nära vän och min dåvarande pojkvän. Det jag vill komma fram till är att jag alltid sett alla andra fira Alla Hjärtans dag med sina pojkvännen, men har aldrig upplevt det själv. Varje år tänkte jag alltid först att jag skulle hitta någon lagom tills dess, men så klart gjorde jag inte det och så hade jag ingen att fira med på Alla hjärtans dag.. igen. Det får mig att tänka på den där filmen, som jag inte kommer ihåg namnet på, som handlar om en tjej som strejkar mot Alla hjärtans dag och firar att vara singel istället som uppror. Sen i slutet hittar hon någon på just Alla Hjärtans dag och blir lycklig i alla sina dar.
Jag har tänkt många vändor angående denna dag. Ett tag tyckte jag att det var själviskt av alla par som skulle fira och var tvungna att visa, skriva, berätta och diskutera
- Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag? frågar T.
- Vi ska äta middag på en restaurang tillsammans, sen har jag gjort ett fotoalbum om vårt år tillsammans som jag ska ge i present, svarar U.
- Åhh så fint och mysigt! Vi ska nog på bio, men vet inte vad jag ska ge honom? Vad ska du göra då X? säger T
- Jag vet inte, svarar X.
- Nej just det förlåt! Du har ju ingen pojkvän. Det var inte meningen att..., ursäktar sig T.
- Det är lugnt, svara X artigt.
Det har kanske inte riktigt hänt mig i verkligheten, men ändå det skulle kunna ske. De negativa tankarna jag hade om Alla hjärtans dag hade jag nog mest innan dagen inträffade, för jag trodde att allt skulle bli så mycket runt omkring mig som jag gick miste om. Men sen kom Kärleksdagen och så var den borta lika fort igen. För mig var det inte så mycket värt att fira, tills jag började tänka på familjen och vännerna. Varför ska man bara fira sin pojkvän/flickvän? Det finns ju så många andra runt omkring en som betyder så otroligt mycket! Det var precis vad jag började göra, med små medel. Man behöver inte göra mycket, det räcker med att uppskatta varandra lite extra, baka något kanske eller ställa upp. Det räcker gott och väl med att säga "Jag tycker om dig", det första man gör på morgonen.
Dock ska jag ju faktiskt fira lite Alla hjärtans dag med min pojkvän, nu när jag för en gång skulle faktiskt har en! Men jag tänker inte ge ett album eller någon present. Nej, jag ska utsätta mitt svaga immunförsvar och gå på en bio som han så gärna vill se och jag tänkte stå för betalningen (fast han får faktiskt betala popcornen och resan dit). Jag ska ha handsprit, halsduk och inte ta mer än nödvändigt i någonting. Sen ber jag till kärleksgudinnan att jag inte blir sjuk igen! Trotts allt är kärleken till mig själv och min kropp viktigast, utan den skulle jag ju inte finnas. Tänk på det och ta hand om er själva lite extra också!
Jag har tänkt många vändor angående denna dag. Ett tag tyckte jag att det var själviskt av alla par som skulle fira och var tvungna att visa, skriva, berätta och diskutera
- Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag? frågar T.
- Vi ska äta middag på en restaurang tillsammans, sen har jag gjort ett fotoalbum om vårt år tillsammans som jag ska ge i present, svarar U.
- Åhh så fint och mysigt! Vi ska nog på bio, men vet inte vad jag ska ge honom? Vad ska du göra då X? säger T
- Jag vet inte, svarar X.
- Nej just det förlåt! Du har ju ingen pojkvän. Det var inte meningen att..., ursäktar sig T.
- Det är lugnt, svara X artigt.
Det har kanske inte riktigt hänt mig i verkligheten, men ändå det skulle kunna ske. De negativa tankarna jag hade om Alla hjärtans dag hade jag nog mest innan dagen inträffade, för jag trodde att allt skulle bli så mycket runt omkring mig som jag gick miste om. Men sen kom Kärleksdagen och så var den borta lika fort igen. För mig var det inte så mycket värt att fira, tills jag började tänka på familjen och vännerna. Varför ska man bara fira sin pojkvän/flickvän? Det finns ju så många andra runt omkring en som betyder så otroligt mycket! Det var precis vad jag började göra, med små medel. Man behöver inte göra mycket, det räcker med att uppskatta varandra lite extra, baka något kanske eller ställa upp. Det räcker gott och väl med att säga "Jag tycker om dig", det första man gör på morgonen.
Dock ska jag ju faktiskt fira lite Alla hjärtans dag med min pojkvän, nu när jag för en gång skulle faktiskt har en! Men jag tänker inte ge ett album eller någon present. Nej, jag ska utsätta mitt svaga immunförsvar och gå på en bio som han så gärna vill se och jag tänkte stå för betalningen (fast han får faktiskt betala popcornen och resan dit). Jag ska ha handsprit, halsduk och inte ta mer än nödvändigt i någonting. Sen ber jag till kärleksgudinnan att jag inte blir sjuk igen! Trotts allt är kärleken till mig själv och min kropp viktigast, utan den skulle jag ju inte finnas. Tänk på det och ta hand om er själva lite extra också!
Mina underbara vänner<3
Familjen<3
Världens bästa mamma
Mamma är så snäll. Igår när jag låg och mådde dåligt, tog hon hand om mig och servade mig. På morgonen hade hon åkt och köpt frallor, som hon fixade åt mig med pålägg.
Jag sov nästan hela dagen och när jag vaknade vid fem på kvällen, kom hon med en chokladask där det stod "Kärlek" på.
Senare på kvällen skar hon upp apelsin och gjorde "må-bra-filen" piffig med frön, blåbär och kanel. Min mamma är för snäll. Bästa mamman i världen!
Tråk-sjuk & hemfärd
Just nu händer inget roligt i mitt liv, en trapp är som ett maratonlopp och aptiten finns inte för någonting, jo kanske knäckebröd... Jag är sjuk. Vissa stunder på dagen orkar jag inte ens sitta upp och försöka sova ordentligt om nätterna är omöjligt. Jag hostar, svettas och mår bara allmänt piss. Hoppas det kommer gå över snart, det måste det. Jag har inte tid för det här just nu!!! Jag har en hel veckans jobb och en vecka skidsemester framför mig.
Skulle ta mig hem från Bergkvara idag och det gick sådär... kände med en gång när jag satte mig på bussen "varför gör jag det här?!" och det var kanske min negativa inställning som gjorde att det blev ännu värre.
Jag ser den köra förbi rimliga busshållsplatser att gå av på, för att sedan gå dubbelt så långt som jag hade tänkt. Då får jag lite beslutsångest: ska hoppa av vid rondellen och gå genom södercentrum eller ta buss från centralen till sjukhuset?. Först tänkte jag ta alternativ 2, men när bussen stannar ångrara jag mig. Jag far upp och skyndar mig mot dörrarna, men de hinner stängas. Bussen fortsätter rulla och ja jag får snällt sätta mig ner igen.
Skulle ta mig hem från Bergkvara idag och det gick sådär... kände med en gång när jag satte mig på bussen "varför gör jag det här?!" och det var kanske min negativa inställning som gjorde att det blev ännu värre.
Återigen svettades jag och frös på samma gång, jag fick ställa mitt alarm på telefonen 2 gånger, eftersom jag lyckades somna. Jag vaknar i alla fall av alarmet strax innan bussen ska svänga in mot Tegelviken, och som sedan leder till sjukhuset, men nej då kör bussen rakt fram! Vad är detta?! Ska den inte förbi sjukhuset???
Jag ser den köra förbi rimliga busshållsplatser att gå av på, för att sedan gå dubbelt så långt som jag hade tänkt. Då får jag lite beslutsångest: ska hoppa av vid rondellen och gå genom södercentrum eller ta buss från centralen till sjukhuset?. Först tänkte jag ta alternativ 2, men när bussen stannar ångrara jag mig. Jag far upp och skyndar mig mot dörrarna, men de hinner stängas. Bussen fortsätter rulla och ja jag får snällt sätta mig ner igen.
När vi ser centralstation ser jag bussen som jag brukar ta från centralen till sjukhuset, men den åker ju såklart när jag går av bussen. Jag trodde jag skulle börja storlipa (kom någon tår) och sedan var det bara att stå och vänta i kylan. Nästa buss kom ändå ganska snart och jag gick av vid sjukhuset för att sedan börja min promenad hem. Mer om min eftermiddag är inte värt att nämna. Istället fokuserar vi på det positiva: ikväll är det Melodifestivalen!
I natt har jag ingen tar hand om eller värmer mig.
I'm turning 20
Det kändes lite konstigt att fylla 20. Det gick inte riktigt in, men idag känns det mer verkligt. Min födelsedag började med sång och frukost på sängen, kollade film och låg kvar extra länge. Det blev sedan en liten stan-runda och systemet. Tänkte på min fina vän Elin när jag valde mitt första köp som var en Khalua. Det blev middag med familjen + Anton och sedan till KM. Jag blev chockat överraskad när Elin dök upp på KM. Jag trodde jag drömde, men där var hon efter 5 månader ifrån varandra. Jag kunde inte ha fått en bättre present! Var hemma runt två och mycket nöjd med min dag somnade jag gott i min säng. Tack alla för gratulationerna och presenterna. Vår födelsedagsvecka fortsätter och idag är det Celines tur.
Riktigt bra födelsedag!
Fina skalet jag fick av älsklingen
Tackar Rasmus för blommorna!
Grattiskort fr älski
Grattiskort fr älski
Massa fina texter, teckning och bilder från systrarna.
Pengar och grattiskort, tack alla!
Pengar och grattiskort, tack alla!
Riktigt bra födelsedag!
