-

Myskväll hos mig

Happy

En kväll att minnas - för alltid

På skidor

Ett skratt av äkta lycka!

Förklaringen då. Jo... jag ska gå på ett medelpass på friskis som börjar kl fem. Jag är ändå i väl god tid och borde inte ha några problem med att hinna så jag får en plats. Tidsplaneringen spricker när jag inte hittar någon parkering. Jag kör runt och letar och letar tillslut hittar jag en parkering en bra bit bort och kutar mot friskis. Men innan jag stiger in i entrén vet jag och när jag kollar mot datorn där de drar kortet, sitter en lapp med stora, röda, tydliga bokstäver PASSET ÄR FULLT! Fuck fuck fuck!!(ursäkta att jag svär men jag var så fruktansvärt förbannad om måste förtydliga detta med ord).

Jag går tillbaka mot bilen i bestämda och raska steg, hoppar in i bilen och känner att jag när som helst kommer köra över en cyklist (men det gör jag ju så klart inte och jag kör inte fortare än lagligt). Väl hemma slänger jag in mina saker drar av mig kläder och drar på mig andra, byter skor, tar på mig regnjackan, sätter i hörlurarna och går.

Jag vet inte vad det är med skogens mörker men på något vis så fridfullt och skönt. Bara jag, spåret framför mig, musiken i öronen och tankarna som flödar i huvudet. Eter springrundan är jag forfarande inte helt slut på energi, lite dålig kondition men full med energi i kroppen. Går en runda till, ända tills jag börja frysa och springer hem det sista.

Bort med aggressionen, motionerar bort överflödig energi och tackar friskis för en sak. Att få mig att inse att skogen är SÅ mycket bättre än att ta sig och träna på friskis. Sista gången jag satte mig fot där, jag begravde friskiskortet i kväll och avslutar ännu ett träningskapitel efter 2 månader. Löparskorna och skogen är mitt nya träningscenter!

Ut - Inte ut - Ut - Ingen förfest, inte ut - Myskväll - inte sova, UT!

Ja, vad ska man tillägga? Alltid lika intressant när man går ut själv denna gång till Palace, nykter och ingen förfest innan. Men resultatet - Väldigt LYCKAT! Träffa människor, dansa till musik och le med hela hjärtat.

Hann ju som sagt med lite myskväll och då så klart Idol.

"Bästa framträdandet under hela denna Idol-säsongen", Laila.

Överkänslighet för naturgummi (latex, Hevea brasiliensis) ökade under slutet av 1900-talet (jag är född 92) främst bland sjuvårdspersonal. Jag var mycket på sjukhus som liten, samt jobbar min förälder där kanske ett sammanhang varför just jag? Sen kom det då till vad för något som binder ihop alla saker. Jo korsreaktioner, ofta utan klinisk relevans, har påvisats mellan latex och ett stort antal frukter bl.a. det jag är överkänslig mot: kiwi, tomat (jordgubbar som liten) och skaldjur (kräftor och räkor). 

Men något annat jag också hittade var att om man är känslig mot skaldjur, för min del kräftor och räkor, kan man också vara överkänslig mot myggbet. Därför mina myggbet svullnar upp som stora bölder. Äntligen fått lite svar på mina frågor! Då tänkte jag att någon annan också funderat över samma problem, så har du det? Det finns svar!

En toppen dag och Grattis på Farsdag pappa!

Jay och Linnea gjorde också än väldigt bra duett:

Jag kom och tänka på min släkt. Tänk vad kul att få veta mer om mina släktingar, hur de levde, vad som hände med dom och sånt. Min mormors mamma lever ju fortfarande. Hon är nog den äldsta kvar i släkten(på mammas sida iaf, pappas har jag inte så bra koll på). Gammelmormor Britt bor uppe i Stockholm i sitt hus i Djursholm hon alltid bott i. Jag hälsade på henne senast i somras och det är helt otroligt hur klar hon är! Hennes kommentar till att hon överlevde senaste sjukdomen hon åkte på "och inte kunde jag få dö den här kommen heller!" haha.

Det jag skulle vilja släktforska mer om är min morfars släktträd. Hans morfar (tror jag det är, eller farfar?) invandrade från Ungern. Tänk vad kul att reda på mer om det, varför han kom till Sverige och hur han hade det i livet. Någon gång innan jag dör, hoppas jag att jag ska ta mig tid till att släktforska.

I väntan på avgång från Karlskrona

Efterrätt

Hotellet med Spa<3

Sopot

Sofia, mamma & jag

Tjejorna Elgan framför ett väldigt coolt hus!

På restaurang/ café

Spa avdelningen

Jag och Sofia i våra mysiga morgonrockar:*

Hotellfrukost!<3

Kaffe<3


Gulliga små burkar med marmelad och honung

September

Liv är större än vad du kan förstå, som en tid utan ett förutbestämt slut.

En saga som har det onda och det goda utan att ingen vet vem som är skurken. Jag vill ha de lyckliga sluten, men det är inte alla berättelser som får sluta så. Det kan vara en dröm, ett liv, en film. En oförklarlig händelse som man aldrig reder ut. Vart ska man sluta, vart ska man gå? Skapa din roll i ditt liv och en biroll i någon annans.

En väg leder till en annan, som leder till nästa. Om du väljer rätt vet du endast när du hela vägen gått, men vart tar den slut? Ingen vet, bara du, efter en tid när du kan se tillbaka. Liv är oförutsägbart. Man ska ha sina planer och drömmar, men vara beredd på att allt kan ske.

Inga förväntningar, inga krav så kan det bara bli bättre. Lev i nuet med sikte på framtiden. Stanna där du är, men fortsätt framåt. Se dig omkring men håll huvudet med sikten rakt. Din bro till det lyckliga slutet skapar du själv, med de byggstenar du hittar och väljer ut på vägen.

I programmet Så mycket bättre som går på fyran lördagar kl.20:00 var den i lördags Thomas Di Levas tur att vara huvudpersonen. Han sa en sak som fastnade och som lät så, så... mysigt?

När jag ser Di Leva önskar jag att vi alla var lite mer som han. Ett djup och en omtanke som inte riktigt passar in i vår egoistiska värld. Vill både bli vegetarian, köpa ego och skriva låtar om världen med ett starkt budskap när jag kollat på programmet, haha. Han vågar gå mot strömmen och verkar vara så snäll att han inte ens kan slå ihjäl en fluga. Undra om världen skulle vara mindre grym om vi alla var som Di Leva?