-

Efter att ha gjort muntliga nationella eng A drog jag o bästa tjejerna in till stan. En glass i hamnen och massa snack, lovely! Vi planerade vår blivade sommarresa tillsammans, en vecka på Gotland, vilket ska bli super dunder kul. Det blev sedan en hemmakväll med the girls in the family. En runda i skogen blev det också. I morgon är det Spring Break, typ största händelsen i Kalmar, vilket ska bli lika kul som alltid. Ganska bra musik tror jag det bli i år och jag ska stå i folkmassan hela kvällen lång haha.

Under långhelgen var jag på Öland och njöt av att bara vara. Jag träffade släkten och åt god mat, mycket trevligt! Det är verkligen så skönt att koppla bort allt. På gränser(en världelös lektion men gick faktiskt på sista iaf) diskuterade vi om stress och vad man kan göra åt det. Skolan är en stor stressfaktor, till skillnad från att jobba tar det inte slut när man lämnar byggnaden utan då måste man plugga hemma också. Prov efter prov och aldrig tar det slut...

Vi tog upp olika saker vad man kan göra när man känner sig stressad .Man göra små tillfälliga saker som en promenad, kolla tv, spela musik eller ja något sånt. Men för mig är nog ändå en långvarig period då jag inte bryr mig ett dugg det bästa botemedlet för mig. Förra året och förra igen, klarade jag skolan o allt var det innebär genom att resa iväg på semester. Det var verkligen underbar. I år har jag inte rest en ända gång under hela våren (sälen v.8 men de är en annan sorts semester) och jag har saknat det så. Orken finns inte på samma vis. När man åker iväg och sedan kommer tillbaka har man nya krafter. Man har också något att se fram emot vilket jag tycker är viktigt, annars blir det bara att dag efter dag går.

Denna vårtemin har jag ändå nöjt mig med sommarstugan. Det är en avkoppling att åka dit fast att jag alltid jobbar i trädgården när jag är där, plockar sten, jämnar till marken, rensar i rabatten eller något annat. Det är fysiksarbete som man bara mår bättre av och psyket får vila. Till belöning får man äta god mat hos mormor och morfar, läsa en bok, veckotidning och njuta av allt som finns runtomkring mig. Stugan är min tillflyktsplats och kommer alltid att vara. Den stärker mig, ger mig nya chanser och andra vyer. Den är en del av mig.

Vi hade idrottsdag i går på eftermiddagen och jag valde triathon(stavning?), så klart eftersom jag vill nå mvg på de momentet i idrott. Det var riktigt kul faktiskt och fast att jag inte tänkt att köra så seriös blev det ändå det. Först simma 500 m, sen cykla 1,2 mil och sist springa 2,5 km. Detta gjorde jag på 1 h o 15 min känner mig faktiskt ganska nöjd med det. Belöningen blev första doppet i havet i år med min älskade badkompis<3! Det var kallt men uppfriskande. I morgon är det slutprov i kemi A. Jag hoppas det kommer gå bra men det är mycket och jag har fått ett o annat utbrott. Nu är det bara att göra så gott man kan. Efter provet kommer jag aldrig mer behöva läsa kemi, skönt! Dags att sova nu, min ögon svider av trötthet.

Jag vet inte vad det är, kanske att små saker som gör mig så full av lycka inombords. Vädret som har varit så underbart i helgen, låtar som gör mig sprudlade glad, människor omkring mig som gör min vardag allt annat än tråkig och små gester/ord som gör att jag får ett leende på läpparna. Fast att det rullar på i skolan och största delen av min tid går till skolarbete. Fast att de inte alltid blir så lyckat och som jag tänkt det så kan inte det förstöra min glädje just nu. Jag lever ett liv jag älskar att leva och är nöjd med det jag har. Men på något sätt tycker jag inte det räcker. Jag vill att andra ska vara glada och nöjda också. Vill möta en människa som lyser av lycka, precis så som alla borde. Den världen är en värld som inte existerar, men en fanatsivärld jag vill leva i. Kanske någon gång  i ett annat liv, i en annan tid. Tills dess tänker jag sprida min glädje och lycka till de människor som finns runt omkring mig i min vardag. Det är de värda för allt de gör mot mig. <3

Så var det dags för årets Extasen, den första för mig men absolut inte den sista vill jag lova! Eftersom jag är med i nöjessektionen blev det till att fixa och dona mesta ut av dagen. Vi hade aktiviteter i cellgraven, vissa fungerade vissa inte men kul var det i alla fall. För er som inte vet vad Extasen är (jag sj har inte riktigt fattat förrän nu:P) så är det en tidning med massa skojläsning om Kaggs senaste år m.m. Men det är inte bara att dela ut tidningar, man ska vara utklädd också!


Vi samlades vid Kagg klockan nio på morgonen(det kändes som man gick i skolan 6 dagar av 7, lite hemskt), tidningar delades ut och sedan tågade vi in till stan. Tidningar såldes och hoppborgen blåstes upp, sen ramlade fler o fler in nere vid cellgraven. Det var dragkamp mellan tjejerna och killarna och självklart vann vi tjejer! Dagen avslutades med flottrace, först mellan "vikingarna Goa Gubbs" och "doktorerna". Nästa var mellan Goa Gubbs och Stagg, där Kagg vann för Stagg fuskade.


Efter att ha städat åkte jag hem och sov, vilket skulle visa sig var behövligt. Sen var det fix vid logen innan jag åkte på förfest till partydrottningen själv;) Mycket trevligt som alltid. Pricken över i:et av kvällen var nog ändå cykelturen till festen (vilket jag har filmat lite av, hahaha). Det blev dans dans dans till klockan ett då jag ställde mig i garderoben, vilket tyvärr blev rätt kaosigt även denna gången. Städnadet höll på till klockan fyra, då cyklade jag hemåt. Det hade börjat ljusna och det var verkligen öde. Men lite människor mötte jag och hälsade på andra som satt ute på deras terasser, haha så trevligt!



Det blev en lång dag, gick upp vid 07:00 och somnade vid 05:00 nästan ett helt dygn. Men det var skoj och man ska ta vara på livet och dess händelser, det går inte i repris.

Idag vaknade jag av att det smattrade mot mitt takfönster, och jag älskar det. Regn är så lugnt och harmoniskt. Jag satte på mig regnjackan och gick ut. Regnet som störtade mot marken, musiken i öronen och skogen runt omkring mig. En skön början på dagen och mina lungor var rensade och huvudet klart.

Det var längesen nu, men kommer föralltid ha de minnerna med mig.

 Det var sommaren mellan 7:an och 8:an som jag rese till Englands riviera(som det kallas) Torqauy. Jag var inte ett dugg nervös inför resan och inte på hela vägen ner heller. Men när jag satt på bussen från London, som skulle ta mig till min hemstad för tre veckor, brast det. Det regnade ute och det kändes som jag tittade på mig själv utifrån och sa "Vad fan har jag gett mig in på!" Anledningen var en snobbgrabb som satt bredvid mig som inte lärt sig särskilt mycket om vad artighet betyder. Jag bytte buss och jag träffade några helgoa tjejer, var av en jag senare skulle få ännu bättre kontakt med Linn.


Framme i Torquay Träffade jag min värdmamma och fick reda på att jag och Linn skulle bo tillsammans. Vi fick ett fint rum och de visade oss runt. Jag kan säga att om man tycker att man har litet rum hemma är det ingenting mot vad de har i England. Deras vardagsrum/TV-tum är som mitt sovrum. Allt var kompakt men fint.


Skolan vi gick i var värdelös, men vi hade våra lektioner på en pojkskola där det gick rätt många snygga killar vill jag lova. De spelade fotboll i svarta långbyxor, vit skjorta och slips medan vi gick i shorts och linne för att de var så jäkla varmt. På eftermiddagrana/kvällarna hade vi aktiviteter, var av vissa var skoj andra inte...

Det var två tjejer jag kom närmast under denna resa, Linn och Veera. Båda äldre(jag var typ minst) ena från Dalarna och den andra strax utanför Helsingfors. Vi umgicks också med Laura(som jag tyvärr inte har någon kontakt med idag). Vi fyra hade verkligen jätte kul och pratade engelska med varandra hela tiden. Det är stunderna med dessa personer som jag minns som det roligaste. Jag hade också sämre stunder då jag längtade hem. Nu efteråt kan jag inte riktigt förstå varför, och ibland kunde jag inte ens det där från dag till dag, men jag hade hemlängtan. Allt det som man är van vid hemma, maten framför allt men att aldrig kunna vara för sig själv utan alltid ha människor runt omkring sig. Det är mer påfrestande än vad man tror, i alla fall för mig.


När vi åkte hem var jag överlycklig men när jag satt i planet och vi skulle landa kom en våg av känslor. Jag och Linn pratade om allt vi varit med om, vad vi skulle göra i framtiden, om att återvända dit och träffas även efter detta. Vi tog massor med bilder. Vi grät, för någonstans inom oss förstod vi att vi nog aldrig skulle ses igen. Det är en känsla som är svårt att förklara. Jag lämnade min värld för en annan i tre veckor. Jag fick leva från noll där ingen hade förutfattade meningar eller visste någonting om mig. Jag fick vara ett annat jag, fick anpassa mig efter andra och lära mig att hantera situationer jag aldrig varit med om. Jag mådde toppen och skit, men så mycket som jag lärde mig och växte. Jag kom även min familj närmre, fast att de var så långt borta.


När jag skulle äta frukost första morgonen hemma öppnade jag kylskåpet... och det var bland de underbaraste jag kännt! Jag kunde välja precis vad jag ville äta, jag var hemma.