Min hjärna känns som en mosad potatis. Efter seminarium i 2 timmar och sedan grupparbete i 2,5 timme så orkar jag inte göra någonting nu. Gjort mig en kopp kaffe, kurat upp mig i sängen med massa kuddar och tänkte nu sätta på Vetenskapens värld. Avkoppling.
Dagen började inte så bra idag, verkar haft en riktig otursdag! Skulle göra scones, men lyckas glömma mjölken och det det blev pannkaka av allt. Degen åkte i soporna och var tvungen att städa allt kladd för ingenting... Julia och Kajsa kom sedan och hämtade mig med bil (sån lyx!), för att åka vidare och börja vårt IKEA-äventyr. En otroligt mysig och rolig eftermiddag och alla åkte hem med lite för många hål i plånboken... menmen någon gång gör det väl inget.
Uppdrag få ihop kontorstol
Ja det är inte alltid så lätt att sätta ihop Ikeamöbler, speciellt inte i en liten lägenhet med NOLL yta. När jag sedan fått ihop allt så visade sig att pumpen som får stolen att åka upp och ner inte fungerade. Det var bara att ta isär stolen igen och med lite våld få den att lossna. Efter två klämda fingrar, en bruten nagel, en omonering och blivit varm som en gris, så var stolen äntligen klar!
Kom på mig själv nu när jag vaknade att lyssna efter ljud. En lördag morgon som denna utan att ha något att gå upp till och man kan ligga kvar en stund i sängen. Hemma brukar jag alltid lyssna efter ljud, vilka är vakna? Vad gör dom? Och sakta vakna till liv. Det är så mysig, tryggt och rofyllt på något sätt. Familjen finns där, den man älskar och de som älskar en. Just idag fanns inga ljud. Inte ens min extrafamilj vägg i vägg, ingen ambulans med sirener körde förbi och ingen låter i trapphuset. Knäpp tyst. Skönt på ett vis, men samtidigt blir man påmind om att man är själv. Ingen som väntar på en, ingen som undrar när jag ska vakna och ingen man kan äta frukost med. Jag börjar bli van nu och det känns inte så jobbigt längre. Det finns för- och nackdelar med allt, men jag måste medge att jag saknar ljudet av tryggheten.
Här är en del av kvällen då vi hade lillspex. Alla övade i ca 2 timmar och visade upp världen show, super kul att både se på och delta i. Vi är sista spexarna och heter Amazonas.
Har varit fullt upp sen jag kom tillbaka till Uppsala! Efter en härlig ledig vecka hemma tog jag flyget tillbaka till Uppsala i måndags. I tisdags började min nya kurs Företagsekonomi A och jag fick en glad överraskning när jag insåg att vi läser hela terminen med ekonomprogrammet och att vi får vara med i nollningsmottagningen. Nollning här är, som jag nämnt tidigare, inget förnedrande eller mobbande, utan ett sätt att lära känna varandra genom olika spex, event och "lekar". Så från att jag trodde att det skulle bli en vanlig kurs som jag läste förra terminen, är det nu massa roliga grejer som händer vid sidan av studiern i 5 veckor framåt. Känns som att jag börjar ekonomprogrammet (vilket jag gör på sätt och vis eftersom jag läser ett havår på programmet), men att jag kommer hoppa av efter en termin (går ju i papprena en fristående kurs över hela vårterminen). Det är riktigt bra på så sätt, tycker jag det är kul är ekonomprogrammet alltid ett alternativt jag kan välja i framtiden.
Efter en rolig spex-kväll i onsdags och massa grupparbetsplugg igår är det nu fredag och helg, fast när man plugga har man inte riktigt "helgledigt" på samma sätt som när man jobbar. Men var gör väl det när man faktiskt läser något som är kul och intressant? Att hoppa av Civilingenjörsprogrammet är nog bland det bäst beslut jag gjort sen jag kom hit. Ska iväg på föreläsning nu!
... eller 3,14 som det också kan översättas. Den bion såg jag, mamma, pappa och Josefine i lördags, men tyävrr måste jag säga att jag blev besviken. Jag hade kanske lite för höga förväntningar på filmen (efter att Sofia och Celine berättat lite om den, för innan hade jag verkligen noll förväntningar och tänkte inte se den. Jag vill förklara den kort och gott att det handlar om en pojke i en båt med en tiger, precis som man tänker när man ser trailen. Däremot måste jag säga att det är otroligt vackra bilder och kostligt gjort, den bör därför ses i 3D det höjer filmen. Den innehåller lite frågan om tro och få andra tänkvärdheter, men inte tillräckligt mycket för mig. Den är lite för enkel på något vis. jag kanske borde läsa boken, för att få en mer djup förståelse, som jag tycker den här filmen har potensial att kunna ha. Så 2 av 5 möjliga, inte bio sevärd. Men alla snackar ju om den så det gör den kanske mer värd att se.
Jag vill inte ha mer snö och kyla!! Vet att det bara är januari och att snö kan komma ända in i mitten av februari, men i alla fall. Förutom att man inte kan cykla eller ta sig hem med tåg och flyg, så blir det jobbigare att andas vid ansträngning! I dessa lägen tycker jag om klimatförändring och att det blir varmare på jorden. Sen kom jag och tänka på Australien och alla bränder... Där är det över 40 grader varmt, med andra ord outhärdligt att gå ut. Jämför jag med det så är mina problem ingenting, så jag ska vara tacksam. Tacksam att jag lever i ett land som kommer vara beboligt om 50 år, där jag kommer sakna snön och den här kylan.
Hur kan läsandet vara svårare än lyssnandet? I tidig ålder lyssnar vi på våra föräldrar som läser sagor för oss, men hur har vi lärt oss att förstå ord och dess betydelse utan att veta hur det stavas eller placerat in det i ett kategoriskt fack? (Kategorisk preception innebär att det finns flera variationer av ett ord. Ex. "R" säger vi i Kalmar på ett sätt, medan göteborgare säger på ett annat sätt, ändå samlas alla olika R under facket R.)
När vi ska läsa ett ord kräver det så klart en hel del processing av hjärnan, men varför är den processen mot lyssnandets process att förstå botavskombinationer (d.v.s. ord), ordkombinationer (meningar) och sedan kontexten av hela stycket svårare att förstå? Är det kanske för att vi är mer mottagliga för att lära oss lyssna än att lära oss läsa, för att vi inte lärt oss prata? Är det då så att tanken kom före talet? Samtidigt skulle vi ju inte förstå något om någon inte tala om det för oss. Så vad kommer först talet eller tanken?
Ska vimla in igen bland alla mina termer, teorier och funderingar kring hur relationen mellan vår hjärna och språk fungerar!
Det går som på räls! Mat, motion, sovrutiner,nöje och plugg, allt i balans. På torsdag ska allt bara sitta, så tentan går lekande lätt på fredag. Har inte känt sån motivation på evigheter, i åttan sist tror jag. Men allt förstår man inte riktigt:
"Vad B menar var inte vad A uppfattade att han menade. Det hon uppfattade var vad hon skulle menat om hon hade sagt vad han sa (Tannen 1991:38)"
Jaha nu börjar alla sitt "nya liv", d.v.s. man ska börja äta bättre och träna mer, helt enkelt bli mer hälsosam. Mycket bra att ha som mål i början på nya året. Däremot är det MÅNGA som inte håller det dom lovar och när man misslyckas ännu ett år så sjunker självförtroendet ännu mer. Det gick inte detta året heller och tillslut har man undermedvetet redan sagt till sig själv att man kommer misslyckats vid nästa år, för man försökt så många gånger (jag är en sån). Jag tycker inte det är något fel att försöka igen, varje år och se om man når det målet man vill nå ännu en gång. Däremot kanske man inte skulle sätta så höga krav på sig själv? Sedan borde man också tänka på hur länge man ska banta eller leva på ett visst sätt och hur man ska leva sen. För vad är vitsen med att gå ner och nå ett smalare midjemått och större muskler för att i sommar äta upp allt igen, så att man i början på nästa år har samma "leva-sundare-liv-ångest"?
Jag tror inte på att vända sitt liv upp och ner för att leva bättre (om man inte är ohälsosamt fet, då är det kanske nödvändigt). Jag tror på små medel, i både träning, leva mer miljövänligt och plugga bättre. Det finns ingen mirakelmetod, det finns ingen som kan vifta med ett trollspö för att du ska bli snygg, eko-människa och få toppbetyg. Man kan förändra något fort och man kan hålla det under en längre tid, men jag tror att människans inbyggna mönster och rutiner sitter för hårt. Det behövs en långvarig process för att förändra ett beteende, inte ett drastiskt omvändande.
Tänk efter och ta reda på vad du vill förändra och vilka små medel du kan göra utan att det blir jobbigt. Kanske behöver du en rivstart, men sen hur ska du leva då? Man kan inte banta hela sitt liv. Träna kan man väl göra (fast inte jag, jag tröttnar), men kanske inte lika intensivt? Min metod heter "Ät vad du vill i små portioner, ät inte mer om du inte vill/orkar och lura dig själv till mer vardagsmortion".
Mina mål 2013:
- Lev i nuet ("Livet är inte en transportsträcka till nästa station" som en vän sa till mig).
- Förändra vardagsmotionen (Trappan istället för hissen, ibland en promenad istället för cykeln)
- Köp eko-produkter om inte prisskillnaden är för stor (mejeri, ägg, kaffe, choklad).
- Planera pluggandet och måla upp skräckscenario om jag inte göra det (gör det med en gång så slipper du skiten! När du väl sätter dig är det oftast ganska kul).
Josefine och Celine har åkt snowboard idag. Jag hjälpte Josefine lite och det var mycket underhållande att titta på. Annars har det varit trevligt i Stöten, men en gång "lindvallare" alltid lindvallare. Lindvallen har bättre och fler backar, fler sittliftar och ankarliftar, Icaaffären större och i stugan vi brukar bo i finns det bastu. Kul att ha sett något annat ställe i alla fall och troligtvis är det här den enda skidåkning jag får i år. Sen får jag umgås med min underbara familj lite till innan det är dags för råplugg i Uppsala inför tentan om exakt en vecka. Men en dag till ska jag njuta!
Efter lite krångel på resan dit så kom vi tillslut fram och massage väntade. Spa i relaxen med bubbel och snacks, sedan badkarsbad framför tv:n. En underbar trerättersmiddag på kvällen med en kräftsoppa jag sent kommer glömma och hotellfrukost på morgonen. En lycklig, utvilad och nöjd tjej lämnade Gränsö slott och Västervik för att avsluta dagen med hummer hemma på Hamngatan.
