-

Tänk när man var liten och allt var så enkelt. Då ville man bli stor och vara en "cool" tonåring, nu har man lust att då & då bara få vara liten igen. Det finns så härliga minnen från den tiden, minnen jag aldrig kommer glömma.

Idag fick jag den där känslan som fick mig att minnas. Idag hade mamma köpt hem vitt italienskt lantbröd och när jag åt det med smör på fick jag smaken av oboy, precis som om det saknades? När jag var liten och åt det brödet drack jag alltid oboy till. Kombinationen är ljuvlig! (Speciellt att doppa brödet i glaset.) Så jag var ju tvungen att äta och dricka det idag, gottgottgott!

Vissa människor från den tiden som man umgicks med jämt, som man nu nästan aldrig träffar, har också starka minnen hos mig. Amanda och jag, åh så kul vi hade! När vi lekte indianer i skogen eller rullade ner för pulkabacken och skulle akta oss från krokodilerna. Jag minns också sista dagen på Josefinas (kallar mitt gamla hem för det), då Amanda och jag gick till vårt träd som vi hade döpt till Gammelmorpirot (efter trädet i Pocahontas). Jag sa adjö och vi stod där och tog farväl. Jag visste att jag aldrig mer skulle stå vid det trädet med Amanda och det gjorde jag heller aldrig. Vi hade någon speciell hälsning eller kod eller något sånt också, men det minns jag inte längre vad det var. Så mycket fantasi man hade då, helt otroligt. Vi har nog gjort allt ihop, fast allt minns jag tyvärr inte. Jag var bara fem år då och hon var sju. Amanda var min bästa barndomsvän och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta<3

Just nu sitter jag och lyssnar på Bubbles låt It’s Christmas time, the stars are mine… om och om igen. Det väcker också minnen. Då julen hade en helt annan innebörd och man såg den på ett helt annat vis. Det saknar jag verkligen, känslan var speciell. Lyckan, glädjen och tiden som gick mycket långsammare. Jag skulle göra julklappar till alla, haha tänk så fula saker man gjorde. Än har jag Josefine som fortfarande tänker på det viset, men när hon också blir stor hur blir det då?

Det gäller att ta vara på den tiden vi lever i här och nu. Njut av varje dag, varje sekund och försök göra ditt liv så bra som det bara går. När du fyller 30 ser du tillbaka på den tiden du haft och vill bli ung igen, precis som vi nu ser på vår barndom och vill vara små igen. Allt har sin tid, sin gång och det är upp till oss att göra den så minnesfull som det bara går.

Josefine 5 år


Bubbles; X-mas time

Livetsgång