I dimman


Jag går i ett dis
i en dimma som skymmer min syn
det är inte kallt
men en ryggig känsla smeker min kropp
Allt är tyst, obehagligt öde
människorna skyddar sig inomhus
träden är ännu gröna
vattnet är ännu varmt
en vindpust
ett hjärtslag
en fackla tänds på himlen
Början på något nytt





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0