-

Snön ur ute, det ser kallt men vackert ut. Jag sitter inne med glödande panna och rosslig hals. Sådana dagar då man är för sjuk för att gå till skolan, men frisk nog att bli rastlös. Jag ligger och funderar, funderar på saker som skett, minnen jag minns, drömmar jag har. Dåtid, nutid och framtid. Jag ligger i vardagsrummet och tittar ut på snön som viner. Huden skäller och leker i snön. Jag kan inte längre se vattnet och Öland från mitt fönster, för snön och dimman skymmer min syn. Många tankar far genom huvudet. Inga måsten. Inga krav. Ändå så finns det en hel del att göra. Orken finns där inte. Viljan att skapa känns långt borta. Vissa händelser påverkar. Något som jag kommer ha svårt att förlåta. Ett stort val jag har att besluta. Det kan förstöra så mycket, men är det värt att lida igenom den långa tid som det faktiskt är kvar? Det måste komma ut. Jag är inte förloraren. Det har hänt en gång förut. Den gången vann jag, kan jag göra det igen? Mina vägar jag väljer att gå, förändrar mitt liv utan att jag vet det. Ett beslut, ett val. Från det lilla till det stora. I just den stunden vet jag inte vad som kommer att hända. Vad dessa val bidrar till i mitt liv, det står skrivet i stjärnorna. Livet är som ett träddiagram, den ena händelsen kan påverka den andra eller också står det var och ett för sig själv. Fortfarande faller snöflingorna ute, men nu lugnt och stilla. De dalar lätt mot marken och lägger sig som ett täcke. Grenarna är tunga av snö. Det är vackert, det är kallt och ändå så harmoniskt utan val och beslut. Ingen väg är fel för en snöflinga, hur som helst hamnar den på jorden och blir ett med resten.  Det skulle vara så enkelt att vara en snöflinga, men dock så rastlöst att ligga och fundera hela dagarna.

Mitt liv som snöflinga