Solen får skina
Ett litet nedsteg, en liten motgång kan räcka för att bryta ihop. Allt är så underbart, inte perfekt men bara allmänt bra. Solen skiner, skolan rullar på, träffar kompisar, umgås med familjen, har allt (nästan), frisk, tränar, äter god mat, ja kan det låta sämre? Nästan två veckor har gått och väntan på vändingen ligger någonstans i luften. För det kan ju inte vara bra så länge till? Någon gång kommer smällen, stor, liten, jobbigt eller ändå okej. Den kom, en liten motgång som ändå var okej. Självkänslan sjunker till botten på några sekunder och det räcker, utan tårar i nästan två veckor resulterar i små droppar längs kinderna. Det behövs, bli av med buren börda av känslor, tankar och annat som måste komma ut. Tankarna får mala. Skolan får vänta. Solen får skina.
Kalla det var du vill, skolk, barnslighet, svag, känslosam men för mig finns det två sjukdomar. En är den fysiska (typ förkylning o sånt skit), sen finns det den som inte syns men som påvekar minst lika mycket, det mentala. Mår man inte bra inombords kan allt runt omkring kvitta. Det spelar ingen roll hur smal man blir, hur snyggt ens hus är, rik man är, saker eller kläder man vill köpa. Självkänslan är viktigare än något annat. Du behöver den för att mår bra. Först då blir du snygg, först då kan du bry dig om ditt hus och köpa det du vill ha. I vissa fall kan kläder och makeovers påverka din självkänsla till det bättre, men det blir en snabb och kortvarig åtgärd. Satsa istället på att ta det lugnt, sitt och se dig omkring, tänk. Man behöver det, en återhämtning för att lugna sitt inre och hitta kontakten till själen igen.
I vårt samhälle strävar vi efter att få det perfekt. Man ska själv se perfekt ut, huset ska se perfekt ut, ha det perfekta jobbet, men vem vill ha det perfekt egentligen? Alla kanske inte strävar efter det perfekta men många vill ha det så snyggt, bra och tipp topp som möjligt och vem kan klandra en? Vi lever ju bara en gång och såklart vill vi kunna titta tillbaka på vårt liv och känna att vi levt det som vi vill. Innerbär det att vi måste gå ut med bästa utbildningen, få det där tipp topp jobbet, skaffa den där dröm familjen, köpa den snygga bilen, huset, kläderna eller vad det nu är? Vi vill leva lyckliga i alla våra dagar, men kan man verkligen göra det hela tiden? Det behövs ju motgångar för att kunna se när det går bra. Vi måste ha våra dåliga dagar för att veta när det är de bättre. Vi ha det så bra i den världen vi lever i att vi nog inte inser hur bra den faktiskt är. Istället suktar vi efter mer och det omöjliga, att alltid leva lyckligt. En liten motgång behövs för att inse hur bra livet man lever är och att den motgången ger en ännu starkare självkänsla, så man kan leva det så bra-som-möjliga-liv man vill och uppleva lycka.
När min självkänsla sviker,
gör även mitt yttre det
