-

Mindes inte hur det kändes att inte kunna ligga och vakna till länge i sängen innan man tillslut bestämde sig för att gå upp. Det är första morgonen på 6 hela långa veckor som jag inte hade något att gå upp till. Jag kunde stanna i sängen hur länge jag ville, men kunde jag det? Nej. Vaknade klockan 6 och fick påminna mig om att jag inte behövde gå upp. Sedan vaknade jag ytterligare ett antal gånger. Halv 11 kände jag ändå att nu var det dags att kravla sig upp ur säng. Gick tillbaka och var på väg att somna omm (vilket jag kunde ha gjort) men då rycker jag upp mig själv sittande. Det är en vana att inte få somna om, att väcka mig själv på morgonen så fort jag håller på att somna. Är detta en skada för livet? Hehe tror inte det, efter några helgers "sova ut" kommer jag nog vara sen till skolan igen eftersom jag av missatg somnat om...

En lugn och långsam morgon är något som jag längtat efter och som jag verkligen uppskattar riktigt mycket nu. Andra kanske ser det som något negativt att ha rugbyträning varje lördag och söndag morgon men jag ser det positiva istället; kommer igång på morgonen, håller ett normalt dagsrytm varje vecka, håller kroppen i form, ingen ångest över att äta hur mycket jag vill på helgerna och farmför allt jag uppskattar varje morgon jag får sova. Det är nog bland det skönaste som finns att gosa in sit i täcket lite längre och falla in i drömmarnas värld en stund till.