-

Eftersom jag inte har någon dagbok att skriva i (jag lämnade nyckeln hemma och sen gick låset igen..) och jag kan inte skriva i ett vanligt block, känns datorn som är det enda naturliga sätt att skriva om min senaste tid.

De två första dagarna var toppen! Anlände runt tretiden på eftermiddagen och solen sken. Det kändes som vanligt som att komma till sin vinterstuga med sina egna rutiner. En tacosmiddag (som vanligt) och sedan slapp framför tv:n.

Söndag. Himlen är blå och solen strålar vackert på snötopparna. Det är vad man möter på morgonen, underbart! Strax efter nio satt man i sittliften på väg upp och tog sedan Märtabacken ner.

Känslan att åka skidor är så härlig. Känna farten, snön som man glider igenom med skidorna, musklerna i benen som får jobba och de mjuka svängarna som hela kroppen följer med i. Det finns inget annat som kan jämföra eller påminna om utförsåkning. Det är sin egen kategori.

Familjen tog sedan ett stopp på toppen av Gustav. Satt ute vid uteserveringen och jag drack en Choko-Rom, jami! Sofia och jag stannade kvar lite längre medans de andra gav sig iväg. Vi byte sedan sittplats till snögubben, där vi kunde lägga oss ner en stund. En lång dag blev det och jag somnade som en stock i sängen, snabbare än att jag ens hann tänka på att sova.

Måndag. Inte riktigt lika fint väder, men det var bara upp och iväg till backen. Blev en hel del åk innan lunchtime och tripp bort mot stöten där umgänge och middag väntade. Vi satte oss vid deras uteafterski och det var en känsla som inte går att beskriva. Jag kände mig så lycklig och hade en sådan positiv energi i kroppen. Just då tänkte jag; det finns ingen annanstans jag hellre skulle vilja vara i detta ögonblick än här tillsammans med min familj på denna plats med denna känsla. Helt obeskrivligt! Tänkte på allt bra jag har och vilken tur jag har som föddes till detta liv. Så nöjd kan ingen annan människa vara. Folk vill uppnå extrem lycka och jag lovar att då hade jag det, men inte pågrund av att jag sökte och hittade den utan att jag uppmärksammade den. Lyckan kommer inte till dig, det är endast du som kan se till att du känner toppen av lycka.

Tisdag, onsdag och torsdag. Var försvann alla dagarna? De dagarna flög snabbt förbi och på torsdagskvällen får jag ett sms från min älskade vän:

Kan du inte komma hem nu?
Jag kommer snart!
När? Varför har vi inte hörts på hela veckan?

Jag varför har vi inte det? Tiden gick så fort från måndag till torsdag . I en vanlig veckodag i skolan är det rätt många dagar och hinner med en hel del. Här i Sälen, på skidsemester finns inte schemat och pressade tiden. Inga måsten som hemma i huset som ligger och väntar på en.  Jag kan ägna en hel eftermiddag till att läsa veckotidningar, aftonbladet med bilaga, kolla alla serier som är helt meningslösa, repriser på det jag redan sett och ja bara ligga och blunda i soffan. Det! Är semester.

Fredag. Men sen kommer dagen, dagen innan hemresan. De sista åken för detta året. Njuta på toppen i solen för sista gången, denna vecka, året, ja kanske för alltid? Vem vet kommer jag återvända? Jag känner efter, satsar lite extra i åken utför backarna som jag lärt känna som min egen ficka. Jag tar ut det sista som finns kvar i allt, men som alltid känner jag mig redo att lämna Sälen- Lindvallen. Det är dags att ställa ner pjäxorna, plocka undan skidorna, vika ihop skidkläderna och lägga upp hjälmen på hyllan. Jag är klar med min vinter. Den avslutades på det bästa tänkbara vis. Nu åker jag hem för att möta våren.  Våren som är lite varmt välkommen efter en lång men härlig vinter.