Timglas

Känner mig hjälplös och svag,
vill bara att det ska försvinna.
Se dig lida och inget kan göra,
problem som blir större.
Vädret slår om,
som tankar och känslor.
Bara låta det va,
en dag.

Den dagen,
som ingen trott,
Har saker förändrats,
till det bättre,
till det sämre.
Ingen vet,
framtiden så ovis.
Blå himmel,
grå moln.

En lång saga,
ett traditionellt slut?
Vem vet,
vart vi står imorn.
Kan inte se,
höra eller känna.
Så länge jag andas,
finns vi, och väntar på den dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0