-

Gästerna har kommit och det rullar på, snart kanske man börjar skapa lite rutiner. Det är ett helt annat hotell med gäster, inte lika ödsligt. Det var svårt att inse att man faktiskt hade gäster i rummen när man gick förbi i korridoren första kvällen. Jag har varit med om mycket och redan lärt mig en hel del. Känns som att klararjag dessa utmaningar jag stöter på varje dag, så klarar jag det mesta! Sitta och prata franska i telefon, engelska med gästerna, prata svenska med personalen och få svar på danska, det krävs att huvudet är på topp! Förstår danske mer o mer och har lärt mig flera danska ord.

Känns så konstigt att det är julafton om fyra dagar, känns verkligen inte så! Jag har inte koll på varken dagar, veckor eller högtider. Alla dagar känns likadana och både julafton och nyår kommer jag jobba som mest, eftersom det är bytesdagar… Det som gör att jag faktiskt längtar lite till julafton är att jag ska få öppna Aladinasken. Har ställt upp chokladasken och paketen fint på den lilla byrå vi har, så man kan gå och längta varje dag.

Här snöar det varje dag och skulle vi inte skotta ständigt skulle vi bli insnöade. De hinner inte ens pista alla backar, är som offpist i pisten. Anton var ute med några av jobbarkompisarna idag på dagen när jag jobbade. Han kom hem helt slut efter en lång dag i backen och berättade att de hittat en backa med så mycket lössnö att man var tvungen att åka på hela tiden, det blev en del härliga dyk i snön.  Jag hann ut och åka igår tillsammans med Anton, Sofia, Klas och Erik. Det var SÅ jobbigt och jag kan säga att jag har lite träningsvärk idag hehe. Mina nya pjäxor gick sönder på toppen också, hela spännet lossnade, skruven, bulten (eller vad det nu är) gick av! Det var inte det lättaste att ta sig ner i all den snön. Stackars Anton fick se den underbara ”skid-sidan” av mig. Lämnade in pjäxorna och idag gick Anton och hämtade ut dom för 10 euro, i fortsättningen ska jag kolla så det sitter ordentligt!