-

Medan löven faller som snö från träden, njuter jag av en härlig syn. Jag önskar jag kunde bevara varje känsla och insupna energin. Inte trodde jag för ett år sen att jag skulle gå här, ännu en höst. Frågan är vad jag egentligen trodde jag skulle vara? Saker har förändrads och tiden skyndar på och helt plötsligt tittar jag tillbaka på det liv jag levt, undra vart jag är om ett år?

För ett år sen trodde jag aldrig jag skulle återse den jag nu håller kärt, men helt plötsligt stod han där och alla bitar föll på plats. Är det de som kallas kärlek? Den känslan att ingen annanstans med någon annan skulle jag hellre vilja vara, för ingen annan skulle vara lika bra.

Jag har insett saker på min färd från skolans slut och under det år som gått, av de resor jag gjort och perspektiv jag fått. Jag har sakta börjat leta efter ett Jag utan skola och allt som rör den, ett Jag som jag vill leva med resten av mitt liv och ett Jag som nu ska forma förutsättningarna för mitt framtida Jag. För det är faktiskt sant. Skolan är en faktor som påverkar hur framtiden kommer se ut, men den stora resan är nu och dess vägar och val. Vilka vägar och val jag väljer är inte riktigt klara än. Jag börjar med en färd runt franska alperna och en riktig utmaning att bita i. Det enda jag vet är att jag tänker försöka ha kul och ta med mig så mycket erfarenhet, upptäckter och minnen jag kan.

När jag kommer hem har ytterligare ett halvår gått, då kommer jag titta tillbaka på denna höst, på denna text och tänka något annat än vad jag tänker nu. Jag väntar med spänning på vad framtiden har att erbjuda!