-

Nu är sista rycket och alla de som inte försvann i augusti- september försvinner nu. Här står jag, fortfarande ovetande om vad jag är om en månad. Det är en läskig känsla. Men inte på sättet att vara någon annanstans, nej utan att tänk om jag är kvar? Tänk om det inte blir jobb hos Langley? Tänk om plan B i Österrike inte heller blir som tänkt? Visst jag har Holmgrens, men jag klarar mig ju inte bara på det. A har ju ett jobb och han klarar sig ju alltid, för jobben tycks "ramla" över honom. Jag har inte riktigt haft samma tur. Jo kanske med Holmgrens, som från att ta en fika på måndagen till testjobba på torsdagen. Det kan man kalla snabba ryck!