Resan till Paris
Idag är alltså avresan. Efter att ha slängt ner det sista och pappa sagt "nu åker vi!" för femte gången, lämnade vi systrarna och huset med alla djuren. Bilfärden ner till Malmö gick bra, förutom lite knöl med vägarbete och långsamma bilar som segade ner tempot och tog vår dyrbara tid...
Vi gick och gick och gick och gick. Längst bort på flygplatseländet låg gate 27. Varmt som i en bastu fick stå och vänta på att få boarda på. Vi gick på planet och efter en liten stunds väntan lyfte vi. Paris here we come!
Under en liten napi fick mina batterier ladda om och vi landade i Paris med förväntan över vad standen hade att erbjuda. Vi hämtade bagaget och gick ut och fram till informationsdisken. Blir vi förvånade eller blir vi förvånade när den mörkhyade killen bakom disken pratar svenska! vi kunde inte haft mer tur och fick svar på många frågor och hjälp. Vi stod och samtalade med honom tills vår buss kom och hoppade på den gröna 32-bussen.
Vi åkte en bra bit och sedan stannade den och vi hoppade av. Vi tänkte inte så mycket på vart vi hoppade av eller vart vi skulle, så vi plockade först ut vårt bagage innan vi frågade en kille om vägen. "Ni hoppade ju av en hållplats för tidigt!" Och där gled bussen snyggt iväg och försvann. Det var bara för oss att ta väskorna och traska på. Vi gick och gick och gick. VI måste sett helt lost ut, för en kille kom fram och frågade om vi behövde hjläp. Tur var väl det, "gå rakt fram och sväng till vänster och längs den gatan ligger det". Tack, tack sa vi och gick. Rakt fram och till vänster, ett hotell, två hotell, tre hotell och där var gatan slut. Jaha och nu? Men precis där låg det, i hörnan av två gator, toppen! Äntligen framme.
Väl framme i Mamlö skulle vi hitta Hyllie och långtidsparkeringen, vilket inte var det lättaste... Min gps, mitt sökande och smarta huvud förstod tillslut kartan och envisades med att vi skulle FÖLJA SYLTEN! Det ledde oss tillslut fram till parkeringshuset, nästa fråga "kommer vi in här med vår stora bil?" Jaha så fick mamma hoppa ur bilen och gå bort till informationen. Hon kom tillbaka och "ja, här är bäst att parkera" och "ja, vi får plats" och "ja, det är bara att köra in och betala vid hemkomst". Toppen! Vi körde in, parkerade och tog hissen till markplan.
När vi kom in till rummet med biljettautomaterna kom nästa: "Hur fan funkar biljettautomaterna!?" Mamma beställde först en biljett, ingen biljett kom. Vi beställde då en duo-familje-biljett, vilket skulle vara billigare, ingen biljett kom. Då säger pappa: "Där är biljetten!" Biljetter för fyra personer, bra jobbat... Ingen tid att förlora! Ner för trappan, halvvägs ner inser vi att det är fel sida och upp igen med de tunga väskorna.
Resten av resan gick ganska smärtfritt. Väl på tågen åkte vi enkelt över Öresundsbron och framme på Kastrup efter 12 snabba minuter. Self-service in-checkningen gick också förvånadsvärt bra och så var det bara att droppa bagaget. Vidare mot säkerhetskontrollen, ingen pep och ingen väska behövde kollas. Vi satte oss på ett fik, åt och drack kaffe, handlade lite i tax-free shopen och gick mot gaten.
Vi gick och gick och gick och gick. Längst bort på flygplatseländet låg gate 27. Varmt som i en bastu fick stå och vänta på att få boarda på. Vi gick på planet och efter en liten stunds väntan lyfte vi. Paris here we come!
Under en liten napi fick mina batterier ladda om och vi landade i Paris med förväntan över vad standen hade att erbjuda. Vi hämtade bagaget och gick ut och fram till informationsdisken. Blir vi förvånade eller blir vi förvånade när den mörkhyade killen bakom disken pratar svenska! vi kunde inte haft mer tur och fick svar på många frågor och hjälp. Vi stod och samtalade med honom tills vår buss kom och hoppade på den gröna 32-bussen.
Vi åkte en bra bit och sedan stannade den och vi hoppade av. Vi tänkte inte så mycket på vart vi hoppade av eller vart vi skulle, så vi plockade först ut vårt bagage innan vi frågade en kille om vägen. "Ni hoppade ju av en hållplats för tidigt!" Och där gled bussen snyggt iväg och försvann. Det var bara för oss att ta väskorna och traska på. Vi gick och gick och gick. VI måste sett helt lost ut, för en kille kom fram och frågade om vi behövde hjläp. Tur var väl det, "gå rakt fram och sväng till vänster och längs den gatan ligger det". Tack, tack sa vi och gick. Rakt fram och till vänster, ett hotell, två hotell, tre hotell och där var gatan slut. Jaha och nu? Men precis där låg det, i hörnan av två gator, toppen! Äntligen framme.
Kommentarer
Trackback
