Tro, religion och fantasy
Det är ganska intressant med religioner, alla säger olika saker men oftast menar de samma sak. Det finns ju i och för sig stora skillnader på vissa punkter… I P3 under sommaren har de diskuterat tro och tänkt ta fram en egen religion. Lyssnarna har fått ringa in och delat med sig av sin tro, som programledarna sedan tänker ta ut vissa delar av, med eventuellt några förändringar, och lägga till i deras nya religion de ska skapa. Man kan ju ställa sig frågan då, vad är en religion? Vad är det som säger att en religion är en religion? De ringde upp en tråkig tant i ett av de första programmen som förklarade detta. Det måste finnas med vissa delar, som form av gudstjänst och nedskriven stadga av något slag. Det var svårt att förstå för det var väldigt tydligt vad som skulle vara med, men i vilken form eller exakt vad, väldigt luddigt… Ungefär som att man döper en produkt, men man vet inte riktigt vad den innehåller. Det är kanske lite så med religioner. De finns, har tydliga namn och innehållsförteckning, men själva innehållet är väldigt svårt att förstå. Tro finns ju i många former, på ett sätt kan man säga att bibeln var dåtidens science fiction och fantasy. Inte för att de kanske tänkte så, men om man jämför med idag.
Visst är det härligt att kunna tro på drakar, häxor, trollkarlar, rymdvarelser, liv på andra planeter o.s.v.? Livet blir ju ganska mycket roligare då. Det var förresten en P1-sommarpratare som pratade om detta, att vi behöver fantasy och science fiction för att komplettera verkligheten. Första fattade jag inte vad hon menade, men förklaringen kom och det är inte en sån dålig tanke som man först tror. Vi vill ju veta allt idag, vi försöker ta reda på allt och vi kan också ganska mycket. Alla varelser på jorden har fått något, super seende, extremt bra hörsel, otroligt lukt eller finkänslig känselförmåga, klor, tänder, kroppsbyggnad, men vi människor fick inget ut av det för vi fick en bättre hjärna, bättre än något annat djur. Varför just vi? Men allt positivt har något negativt med sig och tvärtom.
Vår hjärna kan inte få nog av att lära sig eller ta reda på mer, för vi måste veta allt, bli smartare och utvecklas. Men som alla andra djur så finns det en begränsning, precis som en katt inte kan se hur långt som helst eller hund känna doften på alldeles för långa avstånd, kan vi inte heller förstå och förklara allt. Det är nu vi använder fantasin, tron och skapar oss ett svar till dess att vi tar reda på det. Vi använder fantasy och science fiction för att komplettera en förklaring till saker vi inte kan ta reda på om verkligheten. Det kan sedan vara mer eller mindre extremt, men det är underhållande och lugnar vår nyfikenhet ett tag. Precis som det gjorde för våra förfäder då de förklarade allt med sin tro och religion. Vad är det som säger att vetenskap är mer pålitligt? Det är tester och metoder som är skapat och påhittat av oss människor, precis religionernas historier och förklaringar. Vad är det som säger att det är mer sant? Det är inpräntat i oss att vetenskap är mer pålitligt och bibeln är ett påhitt, men för längesedan var det bibeln som var sann och pålitligt.
