Kärlekens Dag
Överallt står det om denna dagen, Alla Hjärtans dag, och jag vet att det är tjatigt att även jag tar upp det. Men det är lite speciellt för mig i år och det känns så konstigt. Jag har aldrig varit tillsammans med någon på alla hjärtans dag. Jo när jag var liten och köpte grejer till min barndomskärlek, som faktiskt var speciell och inte en av de 10 man var ihop med samtidigt på "lossas". Så en liten tanke går faktiskt till honom, som var väldigt nära vän och min dåvarande pojkvän. Det jag vill komma fram till är att jag alltid sett alla andra fira Alla Hjärtans dag med sina pojkvännen, men har aldrig upplevt det själv. Varje år tänkte jag alltid först att jag skulle hitta någon lagom tills dess, men så klart gjorde jag inte det och så hade jag ingen att fira med på Alla hjärtans dag.. igen. Det får mig att tänka på den där filmen, som jag inte kommer ihåg namnet på, som handlar om en tjej som strejkar mot Alla hjärtans dag och firar att vara singel istället som uppror. Sen i slutet hittar hon någon på just Alla Hjärtans dag och blir lycklig i alla sina dar.
Jag har tänkt många vändor angående denna dag. Ett tag tyckte jag att det var själviskt av alla par som skulle fira och var tvungna att visa, skriva, berätta och diskutera
- Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag? frågar T.
- Vi ska äta middag på en restaurang tillsammans, sen har jag gjort ett fotoalbum om vårt år tillsammans som jag ska ge i present, svarar U.
- Åhh så fint och mysigt! Vi ska nog på bio, men vet inte vad jag ska ge honom? Vad ska du göra då X? säger T
- Jag vet inte, svarar X.
- Nej just det förlåt! Du har ju ingen pojkvän. Det var inte meningen att..., ursäktar sig T.
- Det är lugnt, svara X artigt.
Det har kanske inte riktigt hänt mig i verkligheten, men ändå det skulle kunna ske. De negativa tankarna jag hade om Alla hjärtans dag hade jag nog mest innan dagen inträffade, för jag trodde att allt skulle bli så mycket runt omkring mig som jag gick miste om. Men sen kom Kärleksdagen och så var den borta lika fort igen. För mig var det inte så mycket värt att fira, tills jag började tänka på familjen och vännerna. Varför ska man bara fira sin pojkvän/flickvän? Det finns ju så många andra runt omkring en som betyder så otroligt mycket! Det var precis vad jag började göra, med små medel. Man behöver inte göra mycket, det räcker med att uppskatta varandra lite extra, baka något kanske eller ställa upp. Det räcker gott och väl med att säga "Jag tycker om dig", det första man gör på morgonen.
Dock ska jag ju faktiskt fira lite Alla hjärtans dag med min pojkvän, nu när jag för en gång skulle faktiskt har en! Men jag tänker inte ge ett album eller någon present. Nej, jag ska utsätta mitt svaga immunförsvar och gå på en bio som han så gärna vill se och jag tänkte stå för betalningen (fast han får faktiskt betala popcornen och resan dit). Jag ska ha handsprit, halsduk och inte ta mer än nödvändigt i någonting. Sen ber jag till kärleksgudinnan att jag inte blir sjuk igen! Trotts allt är kärleken till mig själv och min kropp viktigast, utan den skulle jag ju inte finnas. Tänk på det och ta hand om er själva lite extra också!
Jag har tänkt många vändor angående denna dag. Ett tag tyckte jag att det var själviskt av alla par som skulle fira och var tvungna att visa, skriva, berätta och diskutera
- Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag? frågar T.
- Vi ska äta middag på en restaurang tillsammans, sen har jag gjort ett fotoalbum om vårt år tillsammans som jag ska ge i present, svarar U.
- Åhh så fint och mysigt! Vi ska nog på bio, men vet inte vad jag ska ge honom? Vad ska du göra då X? säger T
- Jag vet inte, svarar X.
- Nej just det förlåt! Du har ju ingen pojkvän. Det var inte meningen att..., ursäktar sig T.
- Det är lugnt, svara X artigt.
Det har kanske inte riktigt hänt mig i verkligheten, men ändå det skulle kunna ske. De negativa tankarna jag hade om Alla hjärtans dag hade jag nog mest innan dagen inträffade, för jag trodde att allt skulle bli så mycket runt omkring mig som jag gick miste om. Men sen kom Kärleksdagen och så var den borta lika fort igen. För mig var det inte så mycket värt att fira, tills jag började tänka på familjen och vännerna. Varför ska man bara fira sin pojkvän/flickvän? Det finns ju så många andra runt omkring en som betyder så otroligt mycket! Det var precis vad jag började göra, med små medel. Man behöver inte göra mycket, det räcker med att uppskatta varandra lite extra, baka något kanske eller ställa upp. Det räcker gott och väl med att säga "Jag tycker om dig", det första man gör på morgonen.
Dock ska jag ju faktiskt fira lite Alla hjärtans dag med min pojkvän, nu när jag för en gång skulle faktiskt har en! Men jag tänker inte ge ett album eller någon present. Nej, jag ska utsätta mitt svaga immunförsvar och gå på en bio som han så gärna vill se och jag tänkte stå för betalningen (fast han får faktiskt betala popcornen och resan dit). Jag ska ha handsprit, halsduk och inte ta mer än nödvändigt i någonting. Sen ber jag till kärleksgudinnan att jag inte blir sjuk igen! Trotts allt är kärleken till mig själv och min kropp viktigast, utan den skulle jag ju inte finnas. Tänk på det och ta hand om er själva lite extra också!
Mina underbara vänner<3
Familjen<3
Kommentarer
Trackback
