Ut med Språket
"Hon säger att hon är okej, men ändå så är hon inte det.
Jag förstår mig inte på tjejer"
Jag förstår mig inte på tjejer"
En kommentar ur ett barnprogram och ja det är ju bra att de lär barnen (framför allt killarna) detta tidigt i åldrarna. Sen är kanske inte alla så här, men många och jag måste väl erkänna att jag nog tilhör den här gruppen ibland.
Om jag funderar på detta fenomen som vissa av oss har, så är det ju faktiskt korkat. Varför säger vi inte bara som det är? Ut med språket och sen blir vi av med problemen eller kan ösa dom. Är det känslan av att inte lägga problemen på andra, att det då är bättre att man bär på dom själv? Eller är det för att vi gillar det där lilla barnsliga "nä det är inget" så andra måste ge oss den uppmärksamheten lite längre, vara lite "svår". Jag vet inte? För min del är det nog det första, för om det bara är jag som tycker det är ett problem måste kanske jag förändra på mig? På min väg i livet har jag lärt mig att man måste ändra på sig och jämka. Man kan inte få sin vilja igenom HELA TIDEN, speciellt inte om man är fyra systrar. Samtidigt kan det ju vara andras beteende som gör att man känner att det är ett problem och ibland är det inte så svårt att ändra på, ibland omöjligt. Vi kanske skulle börja med att öppna kärften och ta upp problemet, sedan kan man ta ställning till vad som kan förändras. För en annan sak jag lärt mig är att det blir bara värre ju längre man bär på det.
Om jag funderar på detta fenomen som vissa av oss har, så är det ju faktiskt korkat. Varför säger vi inte bara som det är? Ut med språket och sen blir vi av med problemen eller kan ösa dom. Är det känslan av att inte lägga problemen på andra, att det då är bättre att man bär på dom själv? Eller är det för att vi gillar det där lilla barnsliga "nä det är inget" så andra måste ge oss den uppmärksamheten lite längre, vara lite "svår". Jag vet inte? För min del är det nog det första, för om det bara är jag som tycker det är ett problem måste kanske jag förändra på mig? På min väg i livet har jag lärt mig att man måste ändra på sig och jämka. Man kan inte få sin vilja igenom HELA TIDEN, speciellt inte om man är fyra systrar. Samtidigt kan det ju vara andras beteende som gör att man känner att det är ett problem och ibland är det inte så svårt att ändra på, ibland omöjligt. Vi kanske skulle börja med att öppna kärften och ta upp problemet, sedan kan man ta ställning till vad som kan förändras. För en annan sak jag lärt mig är att det blir bara värre ju längre man bär på det.
Kommentarer
Trackback
