Språk & mångfald

Riktigt gråmulet idag, känns som att det aldrigt riktigt blir dag och sedan går ju inte solen upp förrän runt åtta och ner runt tre. Försöker titta på Nyhetsmorgon varje morgon och idag hann jag nästa se hela och sedan Efter tio med Malou. Hos Malou var Jimmy Åkersson på intervju, lite intressant att lyssna på ändå. Hur man kan vinkla med ord så att det låter bra, försöka lista ut om han verkligen menar det han säger och i så fall vad får man för svar av den tolkningen? Inom språksociologin kommer vi in på ett av de som Åkersson tog upp, hur människor som kommer till Sverige ska anpassa sig att bli "svenska" (vad nu definitonen av svensk är) eller inte? I min språkkurs har vi pratat om att anpassa sig, inte jobb och så som han tog upp utan anpassning av språket.
 
Vi har en språklag i Sverige (som jag inte ens visste existerade förrän för en vecka sen) och den säger att svenska är huvudspråket som ska användas i officiella sammanhang. Genom att säga huvudspråk och inte nationalspråk eller något liknande, så ger det en annan öppenhet för andra språk. Finns det en "huvuddel" så finns det oftast "underdelar" eller fler andra delar, vilket nämligen i Sverige är de officiella minioritetsspråken. I Sverige vill man bevara dessa språk och får användas i olika sammanhang istället för svenskan. Jag vill kalla dessa språk för "undantagsspråk" just för att desa är undantag av språk man får använda. Minioritetsspråken är ganska ovanliga och några har man knappt hört talas om, men samiska vet jag och är ett ut av dom.
 
Vår diskussion och min fundering är hur stor användning man har av dessa språk i Sverige? Hur aktiva är de att själva försöka bevara sitt språk? Finns det någon mening med att bevara ett språk som inte kan användas under deras livtid? Varför ska man bevara det? (är nog min huvudfråga). Sen är det ju viktigt att förstå den kulturella aspekten, att det finns en grupptillhörighet och ett historisk ursprungskänlsa man vill bevara. Jag ställer denna fråga till mig själv. Skulle jag välja bort mitt svenska språk för att övergå helt till engelska för att det är mer användbart? Ja jag tror det. Men mina svenska traditioner och band vill jag så klart behålla och då är nästa fråga om jag då verkligen släpper mitt språk, för i språket lever ju traditioner vidare och visst vill jag att de ska leva vidare i mina generationer.
 
Så ja jag tycker man ska anpassa sig, men inte glömma sitt ursprung. Det är upp till var och en att hålla det aktivt, men även det kan man göra på olika sätt. Jag tycker det är bra att vi är öppna i Sverige och att vi får ta del av andra kulturer i vårt land, sen är det ju bara synd att vissa som gör fel förstör för alla andra. Det skapar en fientlighet och inte borde finnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0