-

En gammal dröm för längesen var att bli författare, men jag lyckades inte ens skriva i min läxbok om min resa när jag gick på lågstadiet och då sa någon till mig ”Hur ska du kunna bli författare när du inte ens kan skriva om din resa i läxboken?” Det är något som alltid suttit kvar i mitt minne. Från den stunden har jag alltid haft stämpeln på mig själv att jag är dålig i svenska och aldrig kan bli författare. På något vis struntade jag inte i svenskan utan valde att göra allt för att bli bäst i det ämnet. Jag bad om extra böcker, extra uppgifter, tog reda på vad jag kunde förbättra och hur. Jag gick från 4 till 8 på den där skalan man testades på och på sista, stora grammatikprovet i 9:an skrev jag nästan alla rätt. Det var en revansch-känsla jag aldrig kommer glömma.

Jag har sedan fått hört av vänner på gymnasiet att de kan se mig som författare i framtiden, men min inbyggda stämpel skrattar bort det och tänker ”Jaja”. Sen kommer jag upp hit, till Uppsala, och får jag höra att de tycker jag ska skriva en kokbok. Jag som aldrig blivit uppmärksammad över mina matlagningskunskaper, utan över min bakning tidigare. Aldrig har jag väl ens tänkt tanken på att Jag skulle göra en kokbok. Nu ikväll när min fina vän Julia var över på kaffe och chokladbollsmys kollade vi min blogg under Tänkvärt. Då inser jag hur mycket grejer jag skrivit och jag tror att jag nu har en hel del böcker att skriva i framtiden.

*Kokbok (matlaning och bakning främst med inriktning för studenter)

*Motivation och positivt tänkande bok (främst för studenter, men även andra)

*Drinkbok (för alla, med inriktning på hur man skapar en lyckad fest)

”Inga förväntningar, inga krav så kan det bara bli bättre. Lev i nuet med sikte på framtiden. Stanna där du är, men fortsätt framåt. Se dig omkring men håll huvudet med sikten rakt. Din bro till det lyckliga slutet skapar du själv, med de byggstenar du hittar och väljer ut på vägen.”  Länk

"Ibland behöver man byta miljö och plocka upp byggstenar på vägen
för att inse vart man är påväg"