-

Första dagen var underbart vacker utan ett moln på himmel, igår var det halvklart till mulet och kom en liten skur. Idag är himlen klarblå igen och måste säga att här där jag sitter och skriver har jag en av de vackraste utsikterna. Jag ser stranden som havets vågor slår emot och himlen som skapar en horisont med havet. Runt bilden har jag palmer, orange-bruna husväggar med orangea takpannor, en stor ö en bit ut fån stranden och då och då seglar en segelbåt förbi. Havet och himlen är nog bland det mest befriande och fridfullaste jag vet. Kommer ofta på mig själv att sakna möjligheten till havet när jag blickar ut över det. Varken i Uppsala eller i Ljungby hade/har jag ett hav, utan fått nöjt mig med deras åar, Fyrisån och Lagan. Det är inte samma sak, men med lite fantasi kan jag tänka mig att det leder till ett hav i närheten i alla fall.

Vi har kommit mer till ro nu och hotellet känns mer som ett bekvämt hem. Som jag trodde skulle det inte dröja länge förrän vi glömt bort alla brister och fel, utan känna att även detta är fint. Det är väldigt många från Washington DC här, till skillnad mot Cancun där de flesta var från Kalifornien. Många som bor här återkommer varje år och har som tradition att fira jul här. Vi har också fått veta att staden en gång har blomstrat, men sen kryssningsfartygen slutade lägga till utanför har truismen minskat och affärer stängt. Därav alla igenbommade butiker och slitna känslan. Lite tragiskt. 

Begav oss till systerhotellet för en skön pooldag, men fick på köpet en liten utflykt. Det andra hotellet är större och försöker vara lyxigare, men känns som en fasad som försöker dölja dess sanna identitet. Personalen var inte lika trevliga, vilket troligtvis berodde på att de inte har så kul på jobbet, de kändes trötta på livet. Hotellbyggnaden var vacker och hade något europeisk slottliknande känsla över sig i färgerna ljusgult och vitt. Vi avslutade kvällen med att gå ut på restaurang.