Dag 14 – Resa mot San Diego
Det gick smärtfritt och bra att checka ut från hotellet, åka transfern och anlända till flygplatsen, men där tog flytet stopp. Först var vi tvungna att visa den där lappen vi fyllde i när vi landade i Mexico och som tur var låg alla de kvar i vart och ett av våra pass. Sen tog dem alla våra väskor och ställde dem bakom en disk, medans vi skulle checka- in i en sån där maskin. Det är en hel massa mer information och siffror de ska ha, personnummer, passnummer, bostadsland, kommande hotell i landet vi flyger till och m.m. Samtidigt stod jag och höll koll på våra väskor eftersom de sätter taggarna på de väskor man pekar på (idioter man kan ju peka på vilken väska man vill?!). Jag skrev på namn och telefonnummer på adresstaggar som jag fick personalen att sätta dit. Efter att mamma och pappa äntligen skrivit in fem ut av oss och ska börja på den sjätte, ja då säger maskinen att den inte kan checka- in fler än fem i ett sällskap. Jaha tack för den! Alltihop i onödan så får vi ändå gå fram till disken där de får göra det manuellt.
Nu borde det ju flyta på tänkte vi, men nej det tog det inte slut med problem där… Nu skulle vi vara tvungna och betala för alla in-ckeckade bagage IGEN?! Vi har redan betalat det i Sverige och det står på våra papper vi har med oss, men efterson det inte stod inskrivet i deras bokningssystem så var det inte mycket de kunde göra… Jaha det var bara att betala för 6 bagage. Nu måste det ju vara slut med krångel, men nu är det ju familjen Carlström och tror aldrig vi kan ha en resa utan krångel. När vi får biljetterna upptäcker vi att vi alla sitter utspridda en och en på hela planet i mitten på en tre-sitts-rad. Vad fan är detta?! Hon får fixa och dona, riva och skriva ut nya biljetten och sen får vi i alla fall sitta tre och tre på första flygresan. Tack så mycket säger vi och SEN flyter allt på genom säkerhetskontrollen, på planet, landar, genom säkerhetskontroll, alla bagage med, genom säkerhetskontroll igen, vid gaten, boardar på (20 min försent men inget större problem) och Sofia och jag lyckas prata till oss att få sitta bredvid varandra. Nu var det bara hämta ut hyrbilen och köra mot hotellet och så mycket kan ju inte hända… eller?
Jo… Vi hinner bara köra ut med bilen så upptäcker vi att gps inte fungerar, strålande! Eftersom vi inte hunnit så långt kör vi runt tänkte vi, vi tänkte fel.. Vi kommer upp på en väg mot motorvägen, fan också! Efter lite trix med livet som insats lyckas vi vända och hittar tillslut tillbaka till uthyrningsstället. Vi får hjälp med gpsen och den fungerar. Då var det bara att följa gps:en, lättare sagt än gjort med två halvblinda, döva och trötta föräldrar. Vi kör naturligtvis fel och hamnar (ja vi måste ju ha världens otur) på en bakgata där vi varken kommer fram eller bak p.g.a. bilar åt båda hållen och brandkåren som stängt av vägen. Det brinner nämligen rejält i ett hög hus. Där står vi någonstans i San Diego i ett brinnande kaos.
Vi lyckas tillslut komma loss med lite samarbete mellan bilisterna och vi hittar till vårt hotell och får lägga oss och sova. Underbart! Tack för en fantastisk start... (NOT) Hoppas det blir bättre.
