-

Hur kan läsandet vara svårare än lyssnandet? I tidig ålder lyssnar vi på våra föräldrar som läser sagor för oss, men hur har vi lärt oss att förstå ord och dess betydelse utan att veta hur det stavas eller placerat in det i ett kategoriskt fack? (Kategorisk preception innebär att det finns flera variationer av ett ord. Ex. "R" säger vi i Kalmar på ett sätt, medan göteborgare säger på ett annat sätt, ändå samlas alla olika R under facket R.)  

 

När vi ska läsa ett ord kräver det så klart en hel del processing av hjärnan, men varför är den processen mot lyssnandets process att förstå botavskombinationer (d.v.s. ord), ordkombinationer (meningar) och sedan kontexten av hela stycket svårare att förstå? Är det kanske för att vi är mer mottagliga för att lära oss lyssna än att lära oss läsa, för att vi inte lärt oss prata? Är det då så att tanken kom före talet? Samtidigt skulle vi ju inte förstå något om någon inte tala om det för oss. Så vad kommer först talet eller tanken? 

 

Ska vimla in igen bland alla mina termer, teorier och funderingar kring hur relationen mellan vår hjärna och språk fungerar!