Från Sthlm C
Japp nu sitter jag på nästa tåg! Resten av resan gick bra. Hon den försynta tanten måste jag berätta lite mer om... Först och främst utseendet var i en stil i egen tid kan man säga... Hon var klädd i en röd polotröja. (Tanter med röda polos har jag rest med förut, de är.. Vad ska man säga.. Speciella? Fråma? Ordentliga?). Till den röda polon hade hon en grönrutig kjol, tänk er den skotska kilten! Hon hade brun page och glasögon. Det var som om hon var nervös för någonting och gjorde allt med små försiktiga rörelser. Ni vet så där försiktigt så man ha lust att hjälpa till, ta i rejält och säga "Här varsågod!". Sen hade hon något ticks för sig antingen skrattade eller grät hon tyst emellanåt och jag vet inte åt vad. Hon läste en engelsk roman om en kvinna som jag kände igen namnet på och förknippade med politik, kungligheter eller liknade med maktposition, men i alla fall en kvinna som influerat världen. Där fick hon en poäng i intelligens, läsa bok på engelska och om något intressant som är baserat på verkligheten. Och där satt jag brevid och läste Fifty Shades of Grey... Undra om hon kände igen boken? Försökte ändå gömma omslaget...
Jag och min älskade pälsboll, den enda som får göra mina blå jeans vita <3
Sen var vi då framme på Stockholms centralstation. Paniken stiger... Jag lyssnar och de säger i högtalarna på tåget att vidare tåg mot Uppsala går från spår 3. Skönt då vet jag vilket spår. Jag går av och inser att jag är på spår 19C eller b eller vad det nu va, men långt bort från 3 i alla fall?! Paniken stiger och jag börjar gå, först långsamt och sedan fortare. Och nej det är inte för att jag kommer in i Sthlm-tempot, utan min kollektiv-panik blommar upp. Upprepar om och om igen du har 20 min på dig, du hittar, du har varit här förut, följ skyltarna, följ skyltarna, bara följ skyltarna (hur svårt ska det va?!). Så jag följer skyltarna och håller väskan nära kroppen (ingen ska tro att de ska sno nått från mig). Jag följer skyten där det står "Spår 1-8" och det går fint, jag ser inget annat (ni vet när man är så fokuserad att man inte ens märker om någon ropar och vinkar till en, typ så). Sen ändras skylten till "Spår 3-8", fick dubbelkolla på den så jag läste rätt. Sen är jag framme och känner igen mig! Hittar spår 3 utan problem, läser som hastigast skylten om destination, tid och tågnummer och går på. Följer tjejens exempel framför mig, lägger väskan på hyllan vid dörren och sätter mig på en plats så jag har utskik över den (jag är bara lite nojjig om stölder, liiiite). Då får jag panik igen! Läste jag rätt på skylten, tänk om jag sitter på fel tåg?! Ett lugnade sms och jag slappnar av, jag är ju trotts allt på rätt spår... Då kommer en liten pudel in med sin matte. Jag sitter i DJURVAGNEN! Med en gång går tankarna till hårande katter och mörkblå jeans fullt med vita katthår. Vill inte veta om jag satt mig på en skitit hunds fd plats och hur jag kommer se ut när jag reser mig. Tur att det är mörkt ute... Har bara en busstur kvar på 5 min sen är jag framme. Tror jag behöver ett glas rödvin efter detta. Kollektivtrafiken förutom flyg gör mig så nervös och upp i varv att jag sitter på nålar fast att jag slappnar av. Kommer det någonsin att gå över?
Kommentarer
Trackback
