-

När jag kom till Anton efter ha gjort det sista på egenhand i Ljungby under fredagen var jag helt slut. Dagen hade bestått av sista packning och lite städning, med några bölande pauser ihopkrupen på köksgolvet. Så när jag kommer fram surmulen och less på allt möts jag av en blombukett, ett paket (som skulle visa sig innehålla en chokladask) och ett brev med orden: "Glöm inte bort att jag älskar dig". Då brast det igen och tårarna kom, men denna gång av lättnad för den trygghet värme och kärlek jag kände. Han kan förstå mig bättre än jag själv ibland och få mig att förstå att jag inte står ensam. Utan har stöd och hjälp runt omkring mig, om jag bara kan släppa på fröken duktig som-ska-göra-allt-själv och be om hjälp. För den enda att skylla på för att jag mår dåligt och tar vatten över huvudet är jag själv. Är så tacksam för all hjälp jag fick under dagen idag då sista lasset gick och städningen gjordes. Nu är jag bosatt i Växjö.