-

Men för att få helhetsbilden kan vi börja på söndagen helgen innan. Pappa bestämmer sig för att spela innebandy och det ska väl inte vara något konstigt med det. Om det inte vore för att han inte spelat på väldigt länge och kanske inte har en sån ung kropp som han tror... Ett slag med en innebandyklubba och.. nej det är inte knät, inte foten utan handen. Efter att mamma fått tjata lite bestämmer sig pappa ändå för att kolla upp det och ja det blev ju såklart operation. Så nu fick resan från Kalmar börja med operation och en gipsad hand. Resan har startat! 

Nu går vi vidare till Värmland och Sofia i Sunne. Hon lämnar tidigt på morgonen med buss och kommer till Karlstad där hon ska byta buss för att åka vidare mot Arlanda. Det låter ju inte så problematiskt eller hur? Om det bara inte vore för allt bagage.. rullväska, bag med pjäxor och hjälm OCH skidfodral med skidor och stavar. Sofia får efter lite kämpade med sig allt från bussen och hittar ganska snabbt busstationen till nästa. För att vara på den säkra sidan frågar hon ändå en busschaufför om hon står rätt, som meddelar att det är rätt. 5 min innan bussen ska gå börjar hon ändå ana ugglor i mossen. Hon går in på stationen och frågar. Han förklarar då att "Ne det finns ju två hållplatser och du står på fel ställe, du ska hit" och visar på en karta och fortsätter "men det blir nog svårt för dig att hinna med den nu". Sofia tar löpet med med allt sitt bagage; rullväska, bag och skidfodral. Hon kommer fram till ett vägskäl och försöker desperat fråga nån, men den ena efter den andra är inne i sin värld med hörlurar i öronen. Hon frågar tillslut en kvinna som pekar och visar vart hon ska. Hon tar löper igen och går direkt fram till två tanter som sitter på en bänk och frågar om bussen. De svarar "jodå den går här, men du missade den precis". Då bryter Sofia ihop, släpper allt och börjar gråta i förtvivlan. Tanterna försöker trösta henne och hon berättar om den andra hållplatsen och hur hon ändå försökte göra rätt. "Jag tycker du ska klaga och reklamera resan" säger en av tanterna. Efter några vänliga ord återhämtar Sofia sig och kollar upp när nästa buss går. Vilket är 1,5 timme senare. 

I Växjö samma tid sitter jag på jobbet och fixar det sista innan jag ska åka med min kollega Hanna till flygplatsen för att käka lunch. Även fast jag rest så många gånger och har allt under kontroll måste jag kolla att jag har passset med mig vid flera tillfällen och nojjar över att jag inte ska hinna äta lunch. Vid 11:30 beger sig Hanna och jag mot Småland airport och får en god och trevlig lunch ihop. Jag går på planet och landar på Arlanda i tid. En halvtimme senare kommer Sofia konkandes på all packning. Vi ska nu leta efter någonstans att äta. Eftersom Sofia inte ätit något sen åtta och klockan nu börjar närma sig fyra så är hennes energin väldigt låg. 

Det finns flera ställen som ser trevliga ut men skidfodralet med skidor och stavar är inte det lättaste att få plats med. Vi tänker då att vi checkar in på hotellet först och går till Radisson Blue hotell. Hon bakom disken tittar på vårt bagage och ser lite frågande ut  "Är det sky city eller vårt andra Radisson ni har bokat?" Och hur ska vi veta det när det är mamma som bokat. Hon söker efter vårt namn som inte finns med och berättar att vi ska åka ner en våning och ta bussen. Jaha då fick vi helt enkelt ta med bagaget och sätta oss och äta. Vi bestämmer oss för Max och går från terminal 5 till 4, men inser att vi då måste gå igenom säkerhetenskontrollen. Vi vänder tillbaka med allt bagage och är vid det läget så trötta att vi bara tar Mc-Donalds och beställer in något som två oerfarna McDonalds-gäster som inte fattar detta med meny. Jag äter halva min burgare och ger resten till Sofia som inte tyckte om sin, pommesen var så äcklig att vi slängde alltihop. Läsken var helt okej! 

Med mer energi hittade vi efter lite letade busshållsplatsen och fick hjälpa av en kvinna som berättade att vi skulle ta Alfa-bussen. Vi lyckades knöla in allt bagage i ett fyra säte och kom fram till rätt hotell och kunde checka in. Vi gick ner till spat och Sofia lugnade ner sig först när jag gav henne en tidning och hon kunde ligga och läsa medan jag simmade och bastade. 

Lagom när vi kom upp till rummet ringde resten och sa att de var framme. Vi hjälptes åt att få in all packning (4 resväskor, 2 skidfodral, 4 pjäxbagar). Som vanligt startar alltid rumsdiskussionen om vem som sover vart, men det löste sig denna gången också och alla fick en sängplats. Utslagna av dagens intryck somnade vi gott. 

Vad vi har lärt oss hittills är att inte utöva någon sport som du inte är van vid tätt inpå resan. Fråga alltid 2 gånger för att veta att du står på rätt plats. Och ät för guds skull för att hålla energin uppe för att kunna hantera dina motgångar. Avresan från Sverige kommer i nästa inlägg.