-

Kom och tänka på att jag bloggat väldigt länge. Funderade en kort stund varför jag gör det, för så många är det ju inte som läser ändå? Men jag mår bra av att skriva, få ut mig och sammanfatta. Det är en befriande känsla. Har alltid skrivit dagbok tills jag åkte iväg nu till alperna, där någonstans försvann skrivandet och jag har inte återupptagit det än. Kanske någon dag när jag tycker att det behövs eller ger värde för någon efter mig, då kanske jag börjar igen. Jag saknar skrivlusten jag haft. De stunder jag inte tänker, men fingrarna bara går av farten och vips så har jag skrivit en dikt, text eller tänkvärda ord. Många undrar säkert om allt jag skriver kommer ifrån mig? (då tänker jag på det under kategorin "tänkvärt" mest för det andra är ganska uppenbart) Och ja det mesta är faktiskt det. Tittade lite på några gamla texter och hittade en jag minns så väl när jag skrev. Jag hade varit ute på promenad och när jag kom hem bara trollades detta fram ur huvudet och ut på papper: