Historien upprepar sig igen
Lagidrottsföreningar är för fan som en maffia och handlar om ett rent jävla maktspel. ”Jag hjälper dig och ditt barn så hjälper du mig och mitt barn, så trycker vi ner alla andra så våra barn skjuter upp i höjden”. Historien upprepar sig igen, men i en annan lagsport och den här gången kämpar jag inte för mig själv utan för en annan. Vuxna tränare som mobbar unga spelare och favoriserar sina egna barn ska inte vara tränare!
Ta vara på dagen
Ny dag nya möjligheter och jag börjar med bästa målet på dagen, frukost!
Ta vara på dagen och lev varje minut,
för livet går i direktsänning och kan inte gå i repris.
Det är redan fredag, vart försvann veckan? Kanske gick det så fort för att vi började på en tisdag. Idag, förutom att gå på föreläsning och läsa/plugga ikapp lite som jag lagt på hyllan, så måste jag köpa nya blommor. När jag var hemma under påsken dog två av tre... En ut av de två har jag redan slängt, den andra har jag fortfarande hopp om ska leva upp. Tyvärr tror jag redan det är försent så kanske lika bra jag köper två nya, men att lägga 60-100 kr på två nya blommor känns som en riktig ovärd investering. Samtidigt kan jag tänka som pappa och räkna ut timanvändningen på dom och på minst 2 månader så blir timkostnaden inte särsklit mycket. Lika bra jag går och köper dom, så jag slipper tänka på det mer. Då kommer ju nästa fråga, vilken blomma? Vilken färg? Hm... Kanske borde ta med mig ett smakråd.
(Julia kan du ta dig från Stockholm och komma till mig snart?!)
Borta med vinden
Min gårdag var skön och skoj. Förutom en något jobbig förmiddag vilket resulterade i sängliggande med filt, te, naturgodis, mariekex och en filmklassiker, men var också en bra ursäkt att få bara va. Var längesen jag såg "Borta med vinden", inser nu när jag ser den som äldre att jag nog formats lite av den. Älskar Scarlett O'Hara och hennes "passion for life", styrka och att hon älskar sig själv. Hon har ju även en del sämre sidor, men ingen är perfekt och alla har vi olika brister. Filmen har en hel del tänkvärda budskap och jag upptäcker bara fler och fler för varje gång jag ser den (har nog sett den 6-8 gånger). Det stora budskapet är ändå "du inser inte vad du har förrän det gått dig förlorat" som också är filmtiten "Gone with the wind". Tycker ni om gamla filmer, kärlek, budskap och lite historia så se den!
Ensamma stunder
Det finns vissa stunder alla tankar snurrar runt. De ensamma stunderna med bara sig själv som sällskap. Tankar som är lite för djupa, för analyserande och för mycket ”tänk om”. Sådana stunder är både underbara och fruktansvärda. Alla behöver tid för sig själv, men för mycket tid med sig själv är hemskt. Det beror helt på när, hur och var. Idag är inget riktigt som det ska, förutom att solen skiner och himlen lyser klarblå. Jag är frisk och har fått pengar, så vad har jag egentligen att klagar på? Inget, men jag gör det ändå.
Man hittar alltid bra texter och citat i mammas mobil<3
Ljudet av trygghet
Kom på mig själv nu när jag vaknade att lyssna efter ljud. En lördag morgon som denna utan att ha något att gå upp till och man kan ligga kvar en stund i sängen. Hemma brukar jag alltid lyssna efter ljud, vilka är vakna? Vad gör dom? Och sakta vakna till liv. Det är så mysig, tryggt och rofyllt på något sätt. Familjen finns där, den man älskar och de som älskar en. Just idag fanns inga ljud. Inte ens min extrafamilj vägg i vägg, ingen ambulans med sirener körde förbi och ingen låter i trapphuset. Knäpp tyst. Skönt på ett vis, men samtidigt blir man påmind om att man är själv. Ingen som väntar på en, ingen som undrar när jag ska vakna och ingen man kan äta frukost med. Jag börjar bli van nu och det känns inte så jobbigt längre. Det finns för- och nackdelar med allt, men jag måste medge att jag saknar ljudet av tryggheten.
Skitkyla! Va tacksam...
Jag vill inte ha mer snö och kyla!! Vet att det bara är januari och att snö kan komma ända in i mitten av februari, men i alla fall. Förutom att man inte kan cykla eller ta sig hem med tåg och flyg, så blir det jobbigare att andas vid ansträngning! I dessa lägen tycker jag om klimatförändring och att det blir varmare på jorden. Sen kom jag och tänka på Australien och alla bränder... Där är det över 40 grader varmt, med andra ord outhärdligt att gå ut. Jämför jag med det så är mina problem ingenting, så jag ska vara tacksam. Tacksam att jag lever i ett land som kommer vara beboligt om 50 år, där jag kommer sakna snön och den här kylan.
Vilket kom först, talet eller tanken?
Hur kan läsandet vara svårare än lyssnandet? I tidig ålder lyssnar vi på våra föräldrar som läser sagor för oss, men hur har vi lärt oss att förstå ord och dess betydelse utan att veta hur det stavas eller placerat in det i ett kategoriskt fack? (Kategorisk preception innebär att det finns flera variationer av ett ord. Ex. "R" säger vi i Kalmar på ett sätt, medan göteborgare säger på ett annat sätt, ändå samlas alla olika R under facket R.)
När vi ska läsa ett ord kräver det så klart en hel del processing av hjärnan, men varför är den processen mot lyssnandets process att förstå botavskombinationer (d.v.s. ord), ordkombinationer (meningar) och sedan kontexten av hela stycket svårare att förstå? Är det kanske för att vi är mer mottagliga för att lära oss lyssna än att lära oss läsa, för att vi inte lärt oss prata? Är det då så att tanken kom före talet? Samtidigt skulle vi ju inte förstå något om någon inte tala om det för oss. Så vad kommer först talet eller tanken?
Ska vimla in igen bland alla mina termer, teorier och funderingar kring hur relationen mellan vår hjärna och språk fungerar!
En liten tanke till dig sis;*
Gott Nytt Liv!
Jaha nu börjar alla sitt "nya liv", d.v.s. man ska börja äta bättre och träna mer, helt enkelt bli mer hälsosam. Mycket bra att ha som mål i början på nya året. Däremot är det MÅNGA som inte håller det dom lovar och när man misslyckas ännu ett år så sjunker självförtroendet ännu mer. Det gick inte detta året heller och tillslut har man undermedvetet redan sagt till sig själv att man kommer misslyckats vid nästa år, för man försökt så många gånger (jag är en sån). Jag tycker inte det är något fel att försöka igen, varje år och se om man når det målet man vill nå ännu en gång. Däremot kanske man inte skulle sätta så höga krav på sig själv? Sedan borde man också tänka på hur länge man ska banta eller leva på ett visst sätt och hur man ska leva sen. För vad är vitsen med att gå ner och nå ett smalare midjemått och större muskler för att i sommar äta upp allt igen, så att man i början på nästa år har samma "leva-sundare-liv-ångest"?
Jag tror inte på att vända sitt liv upp och ner för att leva bättre (om man inte är ohälsosamt fet, då är det kanske nödvändigt). Jag tror på små medel, i både träning, leva mer miljövänligt och plugga bättre. Det finns ingen mirakelmetod, det finns ingen som kan vifta med ett trollspö för att du ska bli snygg, eko-människa och få toppbetyg. Man kan förändra något fort och man kan hålla det under en längre tid, men jag tror att människans inbyggna mönster och rutiner sitter för hårt. Det behövs en långvarig process för att förändra ett beteende, inte ett drastiskt omvändande.
Tänk efter och ta reda på vad du vill förändra och vilka små medel du kan göra utan att det blir jobbigt. Kanske behöver du en rivstart, men sen hur ska du leva då? Man kan inte banta hela sitt liv. Träna kan man väl göra (fast inte jag, jag tröttnar), men kanske inte lika intensivt? Min metod heter "Ät vad du vill i små portioner, ät inte mer om du inte vill/orkar och lura dig själv till mer vardagsmortion".
Mina mål 2013:
- Lev i nuet ("Livet är inte en transportsträcka till nästa station" som en vän sa till mig).
- Förändra vardagsmotionen (Trappan istället för hissen, ibland en promenad istället för cykeln)
- Köp eko-produkter om inte prisskillnaden är för stor (mejeri, ägg, kaffe, choklad).
- Planera pluggandet och måla upp skräckscenario om jag inte göra det (gör det med en gång så slipper du skiten! När du väl sätter dig är det oftast ganska kul).
Gott Nytt Liv!
Trettondagsafton TjugohundraTretton
Nu var det äntligen din tur att får bli en ängel.
En klok och rolig ängel med massa erfarenheter av livet.
Flera gången har du undvikit döden och överlevt.
Det är inte alltid den hälsosamma och friskaste som lever längst.
Alla kan dö när som helst, hur som helst.
Just därför ska man ta vara på livet, varje dag, varje minut.
Jag tror det var anledningen till att ditt liv blev så långt.
Hela 98 år långt.
Du var med från 1914 och hela 2012 ut.
I julas flög du flygplan för sista gången.
Du fick en rolig sista tid med sällskap i ditt hus.
Du slapp sjukhus och somnade i din säng.
För att aldrig mer vakna igen.
Du gick bort med stil på festarna festdag.
Trettondagsafton TjugohundraTretton.
Sofia tog den här samma morgon
En bild säger mer än tusen ord
Språk & mångfald
Riktigt gråmulet idag, känns som att det aldrigt riktigt blir dag och sedan går ju inte solen upp förrän runt åtta och ner runt tre. Försöker titta på Nyhetsmorgon varje morgon och idag hann jag nästa se hela och sedan Efter tio med Malou. Hos Malou var Jimmy Åkersson på intervju, lite intressant att lyssna på ändå. Hur man kan vinkla med ord så att det låter bra, försöka lista ut om han verkligen menar det han säger och i så fall vad får man för svar av den tolkningen? Inom språksociologin kommer vi in på ett av de som Åkersson tog upp, hur människor som kommer till Sverige ska anpassa sig att bli "svenska" (vad nu definitonen av svensk är) eller inte? I min språkkurs har vi pratat om att anpassa sig, inte jobb och så som han tog upp utan anpassning av språket.
Vi har en språklag i Sverige (som jag inte ens visste existerade förrän för en vecka sen) och den säger att svenska är huvudspråket som ska användas i officiella sammanhang. Genom att säga huvudspråk och inte nationalspråk eller något liknande, så ger det en annan öppenhet för andra språk. Finns det en "huvuddel" så finns det oftast "underdelar" eller fler andra delar, vilket nämligen i Sverige är de officiella minioritetsspråken. I Sverige vill man bevara dessa språk och får användas i olika sammanhang istället för svenskan. Jag vill kalla dessa språk för "undantagsspråk" just för att desa är undantag av språk man får använda. Minioritetsspråken är ganska ovanliga och några har man knappt hört talas om, men samiska vet jag och är ett ut av dom.
Vår diskussion och min fundering är hur stor användning man har av dessa språk i Sverige? Hur aktiva är de att själva försöka bevara sitt språk? Finns det någon mening med att bevara ett språk som inte kan användas under deras livtid? Varför ska man bevara det? (är nog min huvudfråga). Sen är det ju viktigt att förstå den kulturella aspekten, att det finns en grupptillhörighet och ett historisk ursprungskänlsa man vill bevara. Jag ställer denna fråga till mig själv. Skulle jag välja bort mitt svenska språk för att övergå helt till engelska för att det är mer användbart? Ja jag tror det. Men mina svenska traditioner och band vill jag så klart behålla och då är nästa fråga om jag då verkligen släpper mitt språk, för i språket lever ju traditioner vidare och visst vill jag att de ska leva vidare i mina generationer.
Så ja jag tycker man ska anpassa sig, men inte glömma sitt ursprung. Det är upp till var och en att hålla det aktivt, men även det kan man göra på olika sätt. Jag tycker det är bra att vi är öppna i Sverige och att vi får ta del av andra kulturer i vårt land, sen är det ju bara synd att vissa som gör fel förstör för alla andra. Det skapar en fientlighet och inte borde finnas.
Klimatförändringar & konsekvenser
Äntligen nämner dom klimatförändringarna och dess konsekvenser!
Två dygn tillsammans
Inga herrskor står i hallen, två tomma vinglas står på bordet, en femkrona som inte är min på bänken och två handdukar i badrummet. För tjugo minuter sedan var du här, för två timmar sen åt vi middag och drack vin. I morse vaknade vi tillsammans och du tog dig en dusch. Kvar finns nu ditt urdruckna vinglas, handduken slarvig upphängd och din doft på kudden som du lämnat kvar.
Två dygn tillsammans, tiden gick så fort. Två härliga dygn tillsammans, som vi nu skapats oss minnen på. Två dygn med dig, din värme och din kärlek. Det finns ingen som du.
Om två veckor ses vi igen och tiden kommer gå fortare än jag anar. Då får vi två härliga dygn till tillsammans igen. Två dygn att skapa minnen på, känna din värme och din kärlek. Längtar redan, Jag älskar dig<3
Språket & Samhället
Ofta återkommer jag i olika sammanhang till funderingar kring "språket och samhället." Alltid tänker jag samma sak, "Vad det är viktigt med språk och vetenskapen om hur man kan använda det!" Men nu har det kommit upp en till koppling, som jag i och för sig stött på tidigare men inte reflekterat så mycket över, att språket har lika stor makt på samhället som samhället har på språket.
"Den som har ordets makt kan med retoriska medel påverka samhället." och "Samhällstrukturen påverkar eller kanske t.o.m. bestämmer det språkliga beteendet."
Två intressant meningar (del av mening) ur min kurslitteraturbok Språksociologi skriven av Jan Einarsson. Det jag pluggar och skriver på nu är definitionen av Språk och tolkningsproblemen när man talar om språk. För språk har olika betydelse i olika sammanhang och språk kan uttalas olika, både i form av uttalet och i olika situationer. Nu blev det kanske lite jobbigt luddigt, men intressant i alla fall. Måste återgå till pluggandet. Dialekter står på tur och det är något jag uppskattar mer sen jag kom till Uppsala, för här finns det en härlig blandning av just dialekter. Men vad är dialekter?
Arten "människan" borde för övrigt hellre betecknas som homo loquens 'den talande människan' än som homo sapiens 'den vetande (visa) människan'. Ty språkets gåva har hon, men icke vishetens.
Ur språksociologin av Jan Einarsson
Problemet är ditt sätt att se på problemet
Varför skapa problem ur något som inte finns? Bra fråga! Och ändå händer det ganska ofta runt omkring oss hela tiden. Vad är ett problem? Hur definierar man det egentligen? Vi i Sverige ser väldigt mycket problem hela tiden. Vi klagar väldigt mycket och ändå kom det fram på nyheterna igår (tror jag det var) att vi har den tredje bästa levnadsstandarden i världen (Norge och Danmark kommer före). Om vi nu har det så bra, varför ska vi alltid ha förmågan att klaga och se alla problem, ibland problem som inte finns. Är det för tråkigt i vardagen att vi måste skapa problem för att det ska hända något och ha något att göra d.v.s. klaga? Intressant fundering tycker jag.
Försök börja morgondagen med ett leende och tänk på vilken tur ni har som får frukost, har kläder att sätta på sig och något att gå till. Jag är själv duktig på att hitta problem, har jag insett, och så fort man börjar se det från en annan sida och jämföra med det värre, så förstår jag hur dum jag är. Varför klaga när du har det så bra? Men det handlar om att jämföra och ställa det i perspektiv med annat, först då ser du att problemet inte är så stort som det först verkar.
”Det är din inställning till problemet som
skapar problemet, inte problemet i sig”
Konstiga Livet
Tänk att man ena studen kan känna sig helt lost, förtvivlad och olycklig medan i nästa stunde känna sig helt rätt, lycklig och finna nån mening. Livet är bra konstigt. Människan är bra konstig. Jag är nog lite konstig.
För att alla ska få en uppfatttning om vad jag just nu läser, diskuterar och arbetar med så vill jag att ni ska se denna film, får inte publicera den på bloggen så klicka
HÄR så kommer ni till sidan. Tyvärr finns den bara på engelska mormor och morfar, ni kanske kan genom bilderna förstå ändå.
Svårt att säga hejdå
Livets motgångar gör dig stark
Det går fort i svängarna ibland. För två veckor sedan visste jag inte om jag skulle klara tentorna, läsa vidare, söka andra kurser, bo kvar i Uppsala, söka jobb eller hur min närmsta framtid skulle se ut (eller långsiktig framtid heller för den delen). Två veckor i ett liv som vante har det känts som, men nu kanske saker och ting börjar ordna upp sig ändå, som det alltid gör tillslut efter mycket kämpande.
Hur många gånger ska man stöta på denna motgång och svårighet i livet? Hur många gånger ska man behöva känna sig värdelös och gråta floder innan man tillslut måste rycka upp sig och ta tag i sitt liv. Hur många gånger ska man behöva känna sig vilsen i ens eget liv? Hur många gånger ska jag beöva ramla ner för trappan och börja klättra upp igen? Svaret på den frågan är nog, i hela ens liv. För det är ta mig f*n inte enkelt att leva, men det är just rädslan för att inte få leva som gör att man fortsätter kämpa. Skulle man sluta kämpa kan man lika gärna gå och dö, för var är livet värt om jag ger upp? Stänga in sig i ett hus ute i skogen utan el och leva på barr, hur kul är det? Livet löser sig inte av sig själv, man kan inte gömma sig i evigheter. Det är bara en själv, med hjälp av sin omgivning som stöd (för man klarar det inte själv), som kan ordna upp sitt liv.
Jag har gått från nedbrutet vrak till att få livsgnista om att nu kan livet bara bli bättre och det ska jag se till! Får se hur lång tid det tar den här gången innan jag stöter på nya ploblem... En sak är i alla fall säker, jag lär mig otroligt mycket på vägen av mina misstag och kanske är det meningen för att göra mig starkare för kommande utmaningar i livet.
Livet är värt att leva och kämpa för!
Band - Tradition - Människan
Det är konstigt med vissa band. Band som alltid håller oavsett tiden ifrån varandra. Banden som är intensiva och så viktiga, men som med tiden kan få sprickor om man inte håller det vi liv. Det behöver inte vara ett band med en människa. Det kan vara ett band till ett intresse eller hobby. Bandet med tradition är viktigt. Det ger trygghet, betydelsefullhet och riktlinjer i livet. Ibland kan bandet bli strakare om man får sakna det, om man får inse att det kan gå av eller försvinna.
Jag tänker aldrig missa en jul i Sverige med familj och släkten någonsin igen. Den som säger att jul innebär att träffa släkten och äta mat, har missförstått poängen med julen. Den personen borde fundera på vad julen symboliserar, för människor, för samhället och framför allt för sig själv, sen gör den till det man tycker julen borde vara.
En dröm kan bli sann
En gammal dröm för längesen var att bli författare, men jag lyckades inte ens skriva i min läxbok om min resa när jag gick på lågstadiet och då sa någon till mig ”Hur ska du kunna bli författare när du inte ens kan skriva om din resa i läxboken?” Det är något som alltid suttit kvar i mitt minne. Från den stunden har jag alltid haft stämpeln på mig själv att jag är dålig i svenska och aldrig kan bli författare. På något vis struntade jag inte i svenskan utan valde att göra allt för att bli bäst i det ämnet. Jag bad om extra böcker, extra uppgifter, tog reda på vad jag kunde förbättra och hur. Jag gick från 4 till 8 på den där skalan man testades på och på sista, stora grammatikprovet i 9:an skrev jag nästan alla rätt. Det var en revansch-känsla jag aldrig kommer glömma.
Jag har sedan fått hört av vänner på gymnasiet att de kan se mig som författare i framtiden, men min inbyggda stämpel skrattar bort det och tänker ”Jaja”. Sen kommer jag upp hit, till Uppsala, och får jag höra att de tycker jag ska skriva en kokbok. Jag som aldrig blivit uppmärksammad över mina matlagningskunskaper, utan över min bakning tidigare. Aldrig har jag väl ens tänkt tanken på att Jag skulle göra en kokbok. Nu ikväll när min fina vän Julia var över på kaffe och chokladbollsmys kollade vi min blogg under Tänkvärt. Då inser jag hur mycket grejer jag skrivit och jag tror att jag nu har en hel del böcker att skriva i framtiden.
*Kokbok (matlaning och bakning främst med inriktning för studenter)
*Motivation och positivt tänkande bok (främst för studenter, men även andra)
*Drinkbok (för alla, med inriktning på hur man skapar en lyckad fest)
”Inga förväntningar, inga krav så kan det bara bli bättre. Lev i nuet med sikte på framtiden. Stanna där du är, men fortsätt framåt. Se dig omkring men håll huvudet med sikten rakt. Din bro till det lyckliga slutet skapar du själv, med de byggstenar du hittar och väljer ut på vägen.” Länk
"Ibland behöver man byta miljö och plocka upp byggstenar på vägen
för att inse vart man är påväg"
Matteföreläsning
Vår proferssor i matte är riktigt go. Han ser verkligen ut som en matteprofessor och vid första anblick verkar han också vara som en matteprofessor, men sen ibland kommer det små kommentarer eller ord som får hela salen att fnissa. Man tyckte nästan ha verkade små galen i början, nu är han bara rolig. En kommentar idag som var riktigt klyftig kommer här (så fattar man mer vad jag menar):
"..så om du känner dig deppig nån dag kan du ta absolutbeloppet av dig själv".
Det kan behövas en förklaring om man inte läst matte på E-nivå på gymnasiet eller matte på högskole/universitets- nivå. Det är nämligen så att absolutbeloppet blir alltid positivt. Läs kommentaren igen så kanske man fattar det bättre.
